En finne på pungen

För några veckor sedan satt Herr D&M och diskret lade örat i riktning mot en diskussion som fördes några barbord bort. Det handlade om en kille som outade sig själv och det faktum att han just då, trots sin relativt vuxna ålder, hade fått en så kallad tonårsfinne. Och inte på vilket ställe som helst. Den satt på, det för finnplacering högst olämpliga stället, pungens baksida.

Hans problem var att det, enligt honom själv, gjorde väldigt, väldigt ont. Men också att det att mannen, när han vistades bland folk, inte på något sätt gick att påverka situationen och mildra lidandet. Förvisso kunde han, för att temporärt tillrättalägga saker och ting, hålla på och rota i byxorna. Fast då med konsekvensen att folk antingen trodde han var gravt perverterad, fullständigt asocial eller bara dum i huvudet. Han hölls således gisslan inklämd mellan smärtan och risken för att bli sedd som Byfåne. Det enda han hade att göra var att stå ut med lidandet och ta ett gångsteg till, därpå ännu ett. Att låta bli att agera och bara acceptera. Att, som det heter, bara gilla läget.

I precis samma läge satt vårt älskade Arsenal inför denna match mot Sunderland. En sju herrans elakhet till värk, på helt fel ställe och med överhängande risk att bli idiotförklarade vad vi än försökte göra åt situationen. Denna lätt osköna förutsättning hade vi med oss när vi idag tog emot den inte alltid genomsköne Steve Bruces och hans för säsongen något pimpade mittenlag Sunderland på Emirates Stadium.

Och helt logiskt hade vi en fullständigt lysande period av 20 inledande minuter. RvP´s rekordsnabba mål efter Rosickys underbara passning till Gervinho som gav RvP smörmacka från himlen sänd. Vi fortsate att gå rakt fram, bet i hop och trummade på utan perverterade pungkliande. Dundrade in chans efter chans och skulle så klart ha punkterat matchen långt före den frånfallna Larssons smackade in sin delikatess till frisparksmål. Rosicky var årets bäste Fabregas men allt var så Arsenal som Arsenal är denna höst.

Vi tappade spelet och lät Sunderland få grepp om matchen. Jenkinson hade en tuff tid med nämnde Larsson och Gibbs hade Elmohamedy att försöka få grepp om. Song kom på mellis och WS var både Almunia och sig själv inom en tidsrymd av bara minuter.

Andra halvlek var rena rama Hela Havet Stormar med generösa Arsenal som bjöd gästerna på alldeles för stora ytor och chanser. Arsenalkillarna själva passade på att missa de chanser de hade, men en kille Arsenal hade, som Sunderland saknade, var Kung Robin van Persie. Denne hederstryffel som missat så många frisparkar senare tiden frälste oss från pungsmärtans ondo och ledde oss in i den salighet vi varit utestängda från så ofta, senaste tiden. En sådan ljuvlig frispark av en sådan ljuvlig spelare.

Arsenal höll, vår vana trogen, på att sjunka ned i WS´s knä av defensiv haschtomtenojja, så när hela fem övertidsminuter var slut, var man också helt slut. Så många försök, så lite resultat. Och ändå. Ett underbart resultat, tack vare en underbar lagkaptens underbara fötter. Nu kan friden lägga sig över den D&M´ska söndagseftermiddagen.

Jag skall härmed försöka räta ut några frågetecken och jag gör det genom att ta tjuren vid hornen och sätta betyg på de spelare som för dagen fick äran att representera Arsenal:

 

Szczesny: 2/5: Höll sig utmed hela det spanska målvaktsspektrat när han var Almunia i ena sekunden och Casillas i andra. Inget att göra på målet, men en del att jobba på när det gäller fotarbetet.

Jenkinson: 2/5: Hade en tuff timme med Herr Larsson och fladdrade hej vilt i defensiven. Fina inlägg och goda intentioner i det offensiva.

PM4: 2,5/5: Bra framstötar och allt mer acklimatiserad. Ser långsam ut men lyckas ändå vara på rätt ställe vid de flesta rätta tillfällen.

Koscielny: 2/5: Fortsatt till synes fladdrig men ändå, liksom kollegan Per, på rätt ställe. Krigar på och var jämnare i denna match än han brukar var.

Gibbs: 2/5: Goda ansatser att vara den moderna ytterbacken, men blev också upprullad av Elmohamedy ett par gånger. Fullt logiskt gick han, skadad, ut i början av andra halvlek.

Song: 1,5/5: Ingen höjdare denna match. Slarvigt passningsspel och ambitioner som inte matchade dagens förmåga att spela tvåvägsspel.

Arteta: 2/5: Stundtals osynlig, men gjorde ett stort jobb i det tysta. Finkänslig med bollen och ett gott understöd till övriga framstormande lagkamrater.

Rosicky: 3,5/5: Näst bäste Arsenalspelare idag. Underbara djupledspassningar och denna säsongs bästa Fabregasinsats. Slalomkung och smörpassare av rang. Fullständigt ologiskt utbytt i 76:e, vilket kan dock räddas och få sin förklaring om han startar även på onsdag.

Gervinho: 2/5: Grym insats inledningsvis men mattades mot slutet av de 67 minuter han fick på planen. Borde skjuta mer och borde skjuta bättre än han gör. Bildade, under matchens första 25 minuter, en härlig triangel tillsammans med Gibbs och Rosicky.

van Persie: 4,5/5 Borde gjort tre mål före halvtidsvilan och var hur bra som helst under den tidigare nämnda inledningen. När vi återigen hade börjat misströsta, så frälste han oss. Vilka mål, vilken briljans och vilken kaptensinsats.

TW14: 1/5: Theo var är du? Var var du? Inte på Emirates i alla fall.

Santos: 2,5/5: Bra inhopp, med bra instick centralt i banan. Underskattad defensivt, vilket jag anser han klarade av utan anmärkningar idag. Startar mot Marselle (kanske inte så svårgissad, men ändå).

Arsjavin: 3/5: Mycket piggt inhopp, både med dribblingar och löpningar utan boll. Gav, från TV-soffan, intrycket av att vara mer pådrivande än han brukar vara. Gapade, gestikulerade uppmuntrande och uppfodrande samt drev på med den egna insatsen.

Benayoun: 2/5: Även han pigg i sitt inhopp. Sprang och täckte ytor, men slog även ett par välavvägda passnignar.

Ungefär så, varken mer eller mindre. Mina åsikter och mina spelarbetyg. Min syn på mitt och ditt Arsenal av idag. Klubben man liksom aldrig kan sluta älska, aldrig sluta hålla så nära sig. Även om man säkert skulle ha mått mycket bättre av att ha kunnat. På samma sätt som att man gärna slipper en så kallad tonårsfinne, sittandes på ett högst oskönt ställe. Andan i halsen och oro över hela kroppen. Vi får väl, med tanke på omständigheterna, fastslå följande: Hellre en dansk på läktaren än en finne på pungen.

Om du under landslagsuppehållet, missade den nakna sanningen om vad som hänt med Laget I Ditt Hjärta, från den framgångsrika tiden fram till situationen idag, så får du här ännu en chans.