Sunderland hemma: Bridge Over Trouble Water

Sunderland AFC bildades 1879 under strängt överseende av Mr James Allan. Denne James Allan var en från Skottland utvandrad lärare och skolledare med ett brinnande intresse för sporten Association Football. Klubben bildades som Sunderland and District Teachers AFC och var sin första tid någon form av korplag för unga magistrar.

Efter att ha skippat skolvårdsreferenserna och kortat ned sitt namn blev klubben medlem i den nationella ligan lagom till säsongen 1890-1891. Lagets spelarbas var då inte längre folkskollärare utan de något mindre akademiskt inriktade skottar som värvats till klubben. Immigranterna från norr hade tagit med sig en stor dos fotbollskompetens och klubben tog hem sin första ligaseger redan säsongen 91-92. Klubben skänkte därigenom staden Sunderland ett lyckans ljus av framgång, ett ljus den kanske inte riktigt var van vid.

För livet i Sunderland var under denna period inte alltid helt enkelt. Det var fiske i snåriga vatten, fulhandel och nasty sjöfart, kol, salt och spannmål. Det var karg kyrklighet, Victoria Hallkatastrofer och slagsmål med grannstaden Newcastle. För dessa städer kunde verkligen det där med rivalitet, med grannschismer och det var Mackems mot Geordies i frejdigt handgemäng så ofta som det någonsin var möjligt. Och så skall det tydligen ha fortsatt än idag.

Dagens Sunderland AFC styrs av den gamle Unitedmittbacken Steve Bruce. Denne Mr Bruce är en man som står upp för sina nära och kära och verkar verkligen vara en man av principer. Minns ni FA-kuppmötet mellan vårt Arsenal och Bruces Blades, i februari –99? När Overmars gjorde mål efter att Kanu råkat bryta mot koden att, sparka tillbaka bollen till motståndarlaget, när de rullat ut den till inkast på grund av eventuell skada? Bruce gick bananas och hotade med att ta sitt lag av planen om inte målet underkändes och ströks från protokollet.  Kanu fick gråta ut en ursäkt i kvällspressen och Firma Wenger-Dein erbjöd omspel i Sheffield. Men Steve Bruce lät sig inte hunsas eller falla till föga för smickrande locktoner av ursäkt från någon storklubb eller nigeriansk gästarbetare. Gjort är gjort, rätt skall vara rätt, dum är ond och stackars är det synd om.

Riktigt så rigid var Mr Bruce inte när han, i början av juni -09, lämnade sin dåvarande arbetsgivare Wigan Athletics för det rödvitrandiga laget i nordost. Han skrev då på ett lukrativt treårsavtal med klubben som är hans barndoms favoritklubbs absolut största antagonister och blodsvurna fiender. Vi känner ju redan till städerna Newcastles och Sunderlands rivalitet och du säger oskön sell-out medan D&M säger kärleksfull brobyggare med sinne för ironi.

För som en fredens lilja lägger Steve Bruce sin ganska gedigna lekamen över floderna Tynes och Wears kalla och mörka vatten. Som en genetisk busgrogg av Bantar Björn och Lillen Eklund korsar han alla revirgränser i fredens, samförståndets och förbrödringens tjänst. Född och uppvuxen på Brown Ale, grötig toonska och St Jamesiska drömmar om storhet, är han så uppfylld av önskan om gränslös samvaro och kärlek, att han låter udda vara jämnt, förlåtelse vara all och medmänsklig storhet ledstjärna i det nordengelska mörkret.

Men hur skall vi som blivande antagonister göra för att rasera denna monomentala brobyggare och det lag han har sina solida korvfingrar kring? Jo, det skall jag säga dig. Det finns två alternativ, Wengers och D&M´s, dessa lyder som följer:

Wenger choice: Mr Wenger kommer att köra med sitt vanliga mittfält, där Song och Arteta kommer att spela bakom Ramsey, vilken inte kommer att kunna leverera några som helst användbara passningar till någon av TW14, RvP eller Gervinho som, avskiljda från övriga fotbollsfastland, kommer springa omkring i sedvanligt ingenmansland. Av den andledningen skall vi i stället fundera kring:

D&M choice 1: Szczesny i mål, en backlinje bestående av Jenkinson, PM4, Koscielny och Gibbs/Santos. Ett mittfält där Song tillsammans med någon av Frimpong och Coquelin spelar bakom Arteta, vilka levererar skönspel till kreatörer Arsjavin och RvP samt blivande måltjuven Gervinho.

D&M choice 2: Redan nämnda Back Five, därefter ett mittfält bestående av Song och Arteta bakom, en på rätt plats spelande, Då D&M och Mästare DB10 är rörande eniga varför RvP kommer att få spela på DB10´s gamla position. Rättvänd och just bakom anfallstrojkan. RvP kommer matchen igenom att servera briljanta smörpass till Arsjavin, Chamakh (ja, det är sant) och Gervinho.

D&M choice 2.5: Att vi spelar någon av Gervinho eller TW14 centralt framför RvP, och/eller ännu hellre ge AOC chansen från start. Oavsett, så borde AOC, Park och TW14 ligga bäst till för inhopp, vilket även Rosicky och Coquelin, beroende på matchbild skulle kunna göra. Jag vet att Arsène ”Skynda Långsamt Till Folk Somnar” Wenger vill vänta in AOC eller låta andra spelare, som han kanske anser står före i kön, spela, men i D&M choice skall bästa spelarna vara på plan, oavsett ålder. Gör AOC för dagen mer nytta än TW14, så skall han spela. Gör Coquelin eller Frimpong mer nytta än exempelvis Aaron Ramsey så skall inte Ramseys namn stå med i startelvalistan. Så är det bara. Oavsett vad motståndet heter. Enda undantaget heter Trupprotation, men eftersom det begreppet verkar vara okänt för Wenger, så är regeln bara att följa.

Denna match skall vi bara vinna, denna match skall vi bara äga. Sunderland är ett mittenlag, förvisso ett pimpat sådant men fortfarande ett mittenlag, som vi bara skall hålla bakom oss. Ett Sunderland utan egentliga anfallsspelare, speciellt i denna match när de stympas av vår egne Nicklas ”Fuck You I’m Nick” Bendtners frånvaro, får liksom bara inte vara ett hot mot oss. - Trots att denna säsong mest verkar vara fotbollens version av Vill Uppochned. Vi skall egentligen bara ta dessa svartkatter i svansen och hysta dem åter till landets nordvästra hörn, där ingen egentligen verkar vilja bo kvar, ingen Mack får sinnesfrid och där ingen WAG finner shoppingro.

Men tänk ändå om fler kommunalpolitier, näringslivspampar och skolledare kunde ta efter killen Bruces exempel. Tänk om fler magistrar, rektorer eller fotbollsmanagers kunde vända sin kupade hand för de goda värdena skull, på samma sätt som Mr Steve Bruce från Corbridge, Newcastle upon Tyne. Sträcka upp sin kupade hand, varsamt hållandes en fredens lilja, och med kraftfullt magistral röst stämma upp i I will lay me down, Like a bridge over Trouble Water. Oh, så vackert, Bruce.