Medlemmar: 8835 st.
Visa menyn

Ra Ra Ramsey

peripetie
ons 19 okt 2011 kl 21:20

Det var en väntad startelva vi fick se och det var tycker jag ett väntat matchscenario vi fick beskåda. Vi spelade aningen osäkert även om vi hade några lovande spelvändningar utan att lyckas i sista delen. Vi hade hur många hörnor som helst mot Marseilles enda men som vanligt utan att det resulterade i ett mål.

Santos övertygade knappast någon om sin förträfflighet, Jenkinson blandar och ger och Arsjavin tyckte jag var helt osynlig i första halvlek. Kos och Mertesacker är inte Adams och Keown, men löser uppgiften tillräckligt bra idag. Marseille hade lika många avslut som oss, men kändes endast riktigt farliga på en tre-fyra stycken.

Det fanns en hel del knepiga domslut i matchen där framförallt Djourous gula kort efter en helt regelrätt brytning stack ut. I övrigt kunde det ha blivit var sin straff efter hands och det var en och annan tackling som man inte ens borde blåst för.

Arsenal förde spelet utan att få lugn och ro så att man kunde följa sin plan. När vi fick bollen så valde man antingen att spela svårt eller stressa iväg bollen i jakten på den perfekta framspelningen. Van Persie jobbade och slet så det stod härliga till och jag hade verkligen unnat honom ett mål ikväll. Istället slår vår walesare till med ett underbart avslut i matchens sista dallrande minuter när i alla fall jag satt och var nöjd med ett välförtjänt kryss i Frankrike.

Arsenal har tagit en arbetsseger, en sådan seger vi alla har hoppats på skulle komma och en sådan seger som är starten på vår resa till högre höjder. En sådan seger som tystar kritiker, åtminstone till helgen. Marseille borta låter inte som en megaskalp och är det kanske inte heller, men varje huvudsvål man kan samla på sig leder till slut till toppen.

Många vill säkert skälla på en del spelare som inte åstadkommer särskilt mycket, men å andra sidan har vi idag vunnit som ett lag, för även om vi många gånger stod konstigt i våra positioner eller slog en felpass så var det också många som sprang den där extra metern för att rädda upp situationen - jag tänker kanske allra mest på Rosicky och Song. Vi fick en seger som ger oss mod, arbetsro och hopp om att kunna kvalificera oss för slutspel redan i nästa omgång. Det skulle smaka mumma.