Winning Ugly

Först måste ni tillåta mig att citera forumaktivist Ashamble då denne, just när gårdagsmatchen blåstes av, i versaler skrev: ”Jag vill ha sex med dom där tre poängen, så jävla sköna är dom.” Och precis så gott kändes det. Man satt där i soffan, smått resignerad och lätt överseende. Man hade börjat fundera på tandborstning och morgondagens skjortval och så kommer detta.

Det för det moderna Arsenal ovana slutet, så oväntat och så dramaturgiskt briljant. Man satt där som en pösmunk i soffan och bara fick feeling.

För om sanningen skall fram så var gårdagsmatchen inte mycket att hänga i julgranen. Om gameplanen och förhoppningarna var att åka till Marseille och få med sig ett poäng, så såg allt ut att gå efter ritningarna, men om vi åkte dit för att röva tre poäng, så gjorde vi, fram till 92:e minuten, nästan allt stolpe ut.

Vi satt med en defensiv så låg att man inte riktigt visste om Mr Wenger givit sig attan på att leka Mourinho eller om det var D&M som försökte spela försvarsspel på FIFA12. De centrala mittfältarna var samtliga defensiva och RvP seglade omkring helt allena i, för övriga medspelare, helt okända farvatten. Om vi var den finska julgranen eller bara utan reellt positionsspel, vet bara Mr Wenger, men både Walcott och Arsjavin gick ned som femteback beroende på vilken kant Marseille anföll på.

Det offensiva spelet lyste med sin frånvaro, från början till slut. Den ende som passade framåt var Rosicky och den ende som tog löpning var paradoxalt nog Arsjavin. Efter 66:e minuten, när hörnspeciallist TW14 lämnade över till Gervinho, kunde Arsenal dock börja göra lite mer än bara slå meningslösa inlägg till en ensam RvP, vilket höjde stämningen i soffan.

När Ramsey byttes in så suckade man i vanlig ordning och tänkte att nu stabiliserar Wenger än mer för att fylla ut de 23-25 kvarvarande minuterna med passningar i sidled. Och visst var det så, men vad nämnde Ramsey mer gjorde, det vet ni redan. Han gav Ashamble, D&M och säkerligen flertalet med oss, rejäl känsla för feeling. Tre poäng, klart och betalt.

D&M leker betygssättare och trollar fram följande individuella domar:

Szczesny: 3/5. Hade inte så mycket att göra, men det han fick tog han hand om. Lugn och trygg, gjorde rätt positionsval och var kanske den Arsenalspelare med högst passningsprocent. Vad det nu säger, om vilka?

Jenkinson: 2,5/5. Ja, men det var la roligt då. Inte att han gick av skadad. Utan att han visar att det inte bara är Sagna, i dagens Arsenaltrupp, som faktiskt kan slå inlägg. Har på de fåtal matcher han spelat i år, slagit fler inlägg på rätt yta, än vad Clichy gjorde på hela fjolårssäsongen. Behöver dock pitcha upp sin defensiv ett par steg, för där fladdrade han till rätt rejält under vissa perioder. Hoppas hans skada (var det baksidan låret?) är snabbt övergående, för DJ Oro på högerbacken lugnar inte D&M´s redan franska nerver. 

PM4: 3/5. Återigen en riktigt bra match av vår tyske fälthare (nja, kanske inte den bilden…). Han var överallt i försvarsspelet och stal bollar från snabba Marseillefötter och han imponerar allt mer. Saknar dock fortfarande hans huvudspel vid offensiva hörnor.

Koscielny: 3,5/5. Fungerade igår utmärkt tillsammans med den något lugnare PM4. Koscielny gjorde som Koscielny gör, dvs. stöter upp och ned hej villt, men visade även välavvägda val av brytningar, lugn och trygg bollhantering och sedvanlig frenesi i sitt defensiva slit. Täckte även upp för den något mindre positionssäkre:

Santos: 2/5. Räddas av sin andra halvlek när motståndarna sprungit sig trötta och således inte orkade utmana honom så mycket. Ett tag under första halvlek, så funderade jag på att ta upp den gamla klassiska ovanan att bita på naglarna, men tack vara Fullers IPA, Generalsnus och någon modern Creame Cheese-variant från OLW, så är fingertopparna fortfarande intakta. För det var inte tack vare Santos strålande defensiva spel, för där är vi inte på långa vägar hemma.

Song: 2,5/5 Även han räddas av den andra halvleken. För i den började han slå passningar till medspelare och då slutade han med slarviga brytningsförsök och lufsande på felaktiga rastgårdar. För som den snälle Golden Retriever-look a liken han spelmässigt brukar likna, var liksom inte alls på humör i början. Stingslig och inte alls i fas, högg på fel ben och tog konstiga löpningar. I andra spelade han däremot mer Song-likt och det gjorde han rätt i.

Arteta: 2/5. Ett stort defensivt arbete, med många avlagda meter i det tysta. Tyvärr var detta kanske på bekostnad av det offensiva arbetet, för han slog inte många djupledspassningar under gårdagskvällen. Han vände hemåt, slog en säker passning och lät tempot gå ned. På gränsen till ett än mer svagt betyg, men hans starka svärmorsdrömsutseende räddar honom i den moderne och öppensinnade D&M´s liberala ögon.

Rosicky: 3/5. Precis som i Artetas fall så gick mycket energi åt till defensiva göromål. Men där Arteta safade, där försökte Rosicky. Och som han sprang. Som han slet, rev och bökade fram bollen, meter efter meter. Inte alltid vackert, men med visat hjärta kommer man långt i dessa tider av resignerande fotbollslatmaskar med för många nollor, såväl på lönechecken som, i valet av lagkamrater. En bra match.

Walcott: 1,5/5. Kanske skall TW14 inte fasas in till central anfallare, utan skolas om till högerback? För det är liksom mest när han slår inlägg som han kommer upp i acceptabel nivå på bollhanteringen. För i övrigt såg han mest rädd ut, så fort han fick bollen. Han tog fart och verkade sedan komma på att ”just det ja, det var ju det där med bollen också, den tycker ju dom skall följa med också.” Var som bäst på offensiva hörnor, då tre äpplen hög Theo skulle screena bort fyrtorn till målvakt. Bra tänkt där, Wenger.

RvP: 2,5/5. Som nämnts tidigare så var RvP så avskild från övrig verksamhet, som bara en stationär klassisk 9:a, utan passningar, kan vara. Blev tydligt att han skulle ha behövt en RvP bakom sig, så att han hade fått några passningar att jobba med.

Arsjavin: 2.5/5. Ja, där hände inte mycket. Alltid inlägg när han borde utmanat och snurrat upp ytterbackar som vi alla vet att han kan. Hans starka betyg får han för att han fortsatte att löpa, både i försvarsarbetet och i de ringa anfallsförsöken vi hade. Tog mycket stryk, men gnällde inte över det, utan fortsatte sitt sisyfos-arbete som kreativ centralfigur utlokaliserad på en kant.

Djourou klarade sig, Gervinho satte fart och skapade i alla fall ett ringa uns av dimension i vårt i övrigt enkelspåriga anfallsspel och Ramsey gjorde det avgörande målet. Domaren får rakt igenom underkänt för alla de kort och frisparkar han till synes slumpvis delade ut, medan D&M får med beröm godkänt, för naglar som är intakta, för att frugan inte väcktes av segervrålande och för att chefen ännu inte upptäckt att det skrivs blogg på arbetstid.

Inte vackert, inte snyggt och inte som man bör göra. Men gott. Precis som när Ramsey gav oss en oförtjänt seger i matchens absoluta slutskede. Och vad man älskar oförtjänta segrar i matcher som avgörs i det absoluta slutskedet. One-nil to the Arsenal, gott är det. Som att vilja ha sex med tre poäng.