Fem problem som måste åtgärdas

Vid det här laget under förra säsongen - 2010/2011 - hade Arsenal förlorat endast två matcher. Ena förlusten var visserligen väldigt snöplig och kom hemma mot West Bromwich, men den andra förlusten kom borta mot Chelsea, vilket var mer acceptabelt än att förlora borta mot t.ex. Blackburn.

Ändå kände jag att jag var tvungen att skriva detta inlägg efter dessa två förluster, någonting som ett år senare känns smått skrattretande med tanke på den situation vi befinner oss i just nu. Ett par veckor senare gick vi dock igenom en "rejäl" formsvacka då vi förlorade hemma mot både Newcastle och Tottenham, samt förlorade förstaplatsen i vår Champions League-grupp då vi förlorade borta mot SC Braga. Japp, det kallade vi en formsvacka för bara ett år sedan.

I och med dessa förluster gjorde jag ett nytt blogginlägg som handlade om de tre största problemen som måste lösas innan vi kan fortsätta vår jakt efter titlar. Det lustiga var att vi efter förlustmatchen mot SC Braga faktiskt tog en allvarlig titt på oss själva och reste oss. De kommande veckorna vann vi massor av viktiga hemma- och bortamatcher och den enda matchen som vi faktiskt förlorade var borta mot Manchester United - med 1-0.

Allt må inte ha varit glitter och glamour, men det ger en lite av ett perspektiv när man tittar på dagens Arsenal och den formsvacka klubben gått igenom de senaste månaderna. Man måste gå tillbaka flera decennium för att hitta någon liknande svacka, vilket inte är konstigt med tanke på att Arsenal gjort sin sämsta säsongsinledning på över fyrtio år.

Att börja lista alla våra problem skulle troligtvis ta mer än en dag och fylla en hel bok, men jag tänkte idag göra ett försök till att lista de fem största problemen i Arsenal just nu. Om man kan åtgärda dessa problem finns all chans i världen att knipa den där åtråvärda fjärdeplatsen och kanske även pusha för en inhemsk cuptitel, men först av allt gäller det att få laget i rullning igen, någonting som är enklare sagt än gjort.

______________________________________________________________________________

Skapa verkliga mål

Vad siktar vi på? Vad för placering är det som gäller? Skall vi satsa på Carling Cup? Är det realistiskt att vinna Champions League? Är det fel att ha en lägre målsättning? Vad har vi för mål?

Just nu är det ett enda stort virrvarr kring våra målsättningar. Att vinna varenda match är naturligtvis målet för alla lag, men det är knappt något lag i hela världen som klarar av det. Vad man istället bör göra är att sätta ett tydligt mål och tala om detta för spelarna. Just nu råder det ingen tvekan om att vissa fortfarande har siktet inställt på ligatiteln medan andra tycker en fjärdeplats är mer accepterad.

Vart är målen? Foto: Bildbyrån.

Samma tankesätt har definitivt många spelare kring cuperna där vi också inte riktigt vet vad vi egentligen siktar eller skall sikta på. Det man borde göra är att sätta klara och tydliga mål både i ligaspelet och cuperna och låta spelarna få veta vad man måste uppnå. Det blir enklare för alla inblandade och då har vi även någonting att sikta på, någonting att kämpa för och någonting att uppnå. Som det ser ut just nu verkar vi inte ha någon målsättning alls.

Detta gäller dock inte bara spelarna och tränarna, utan även en viss ägare som heter Stan Kroenke. Han kan inte sitta kvar i tystnaden och tro att allt löser sig av sig självt. Han måste låta alla få veta vad för planer han har, vad han har för målsättningarna och vad för riktning han tänker driva klubben mot de närmsta åren. Det räcker inte att ställa upp på en enda tidningsintervju - som bara handlar om Arsène Wenger - och sedan återgå till tystnaden. Ut med språket!

______________________________________________________________________________

Skapa självförtroende (förändra mentaliteten)

Självförtroende är kanske det största problemet att
ta itu med. Ett lag fyllt av självförtroende gör ofta exakt vad de vill
med motståndarna. Titta bara på hur Manchester-lagen börjat säsongen.
Ett lag fyllt av självförtroende berörs inte av ett bakåtmål, ett dåligt
resultat eller en dålig insats. Ett lag fyllt av självförtroende rullar
vidare, vinner på både bra och dåliga dagar och ser till att resa sig
snabbare än vinden om någonting går emot dem.

Om vi vänder
på steken och beskriver ett lag utan något som helst självförtroende
räcker det med att titta på Arsenal just nu. Ett lag utan
självförtroende börjar få mardrömmar när man ligger i underläge, man
släpper in enkla mål, man håller inte ledningar, man stressar, man blir
desperata, man förlorar mer än vanligt, man finner det svårt att resa
sig och man misslyckas med att resa sig även efter ett eller två
positiva resultat.

Vi hade ett perfekt läge att ta oss ur
vår formsvacka. Vi vann med 3-1 mot Shrewsbury i Carling Cup, vann
Champions League-mötet mot Olympiakos med 2-1 och åkte till White Hart
Lane med två raka segrar i bagaget. En derbyvinst hade varit pricken
över i:et, men ett lag som saknar självförtroende förlorar ofta jämna
matcher, någonting som även hände för två veckor sedan.

Nu är vi tillbaka i det djupa, mörka och kalla hålet. Desto längre vi
befinner oss i svackan, desto längre ner hamnar vi i hålet. Jämför det
med en pojke som går vilse i en enorm skog. Desto längre in i skogen han
går, desto mer vilsen kommer han att bli. För Arsenal gäller det att
knipa två-tre raka segrar på raken varav en riktig tung seger som kan
förändra en hel säsong.

När Arsenal vann dubbeln 2001/2002
hade haft en enormt svag höstsäsong. Man hade förlorat mot lag som Leeds
och Charlton Athletic på Highbury och det höjdes till och med röster om
att sparka Arsène Wenger. När vintern kom låg Arsenal tio poäng bakom
Manchester United. Formsvackan hade lämnat sina spår, men allt som
skulle krävas var två tuffa vinster i två jämna matcher som skapade ett
självförtroende som inte skulle gå att rubba resten av säsongen.

Fredrik Ljungberg var högt delaktig i transformeringen under 2001/2002. Foto: Bildbyrån.

Den 23 december 2001 åkte Arsenal till Anfield. I den 36e minuten blev van
Bronckhorst utvisad efter sitt andra gula kort. Arsenal hade tio män
kvar på planen och ännu en förlust skulle betyda att man hamnat ännu
längre bort från ligaledarna United. Men istället för att komma ihåg de
svaga insatserna under hösten skapade man ett nytt kapitel. Henry satte
1-0 på straff precis före halvtid och Fredrik Ljungberg satte 2-0 bara
åtta minuter in i andra halvlek. Glädjen ni ser på spelarna, supportrarna och hela laget går inte att ta miste på.

Tre dagar
senare mötte man Chelsea på Highbury. Man vann. 2-1. Två raka segrar i
två jämna matcher mot två av sina största konkurrenter. Det var allt som
krävdes. Ett par matcher senare började man sin imponerande vinstsvit
på tretton raka vunna ligamatcher, någonting som fortfarande är ett
rekord.

Om något är det just det dagens Arsenal bör ta lärdom av. Det krävs inte mycket för att vända en formsvacka till en formtopp, men då gäller det även att börja vinna.

______________________________________________________________________________

Spela enklare

Någonting som gjort sig väldigt tydligt de senaste månaderna är att laget försöker spela på en kapacitetsnivå de saknar. Många spelare försöker spela på en högre nivå, vilket inte är fel per se, men som i detta nuet är format för ett misslyckande då spelarna saknar ett sådant spelregister.

Medan lagspelet blir bättre för varje vecka försöker vi fortfarande spela på exakt samma sätt som vi gjorde när vi hade Cesc Fabregas och Samir Nasri i laget. Hur många gånger har vi inte hört att Arteta inte är Cesc Fabregas ersättare? Varför har vi då kvar ett spelsystem som helt och hållet var utformat för Cesc? Varför fortsätter vi spela exakt likadant som om ingenting hände under sommaren (som om Cesc aldrig försvann och som om vi inte värvade fem nya spelare).

Mikel Arteta är tyvärr ingen Cesc. Foto: Bildbyrån.

Någonting som skulle gynna alla är om man gick tillbaka till grunderna. Samla försvaret, passa bollen, skapa ett anfall, skjut på mål. Enklare än så kan det inte bli. Samla försvaret, passa till mittfältet, organisera anfallet, passa ut den till kanten, skjut ett inlägg, försök nicka in den eller skapa oro i straffområdet. Det behövs inga otroliga passningar eller en individuell stjärna för att göra mål. Det som krävs är enkelt lagspel. Skott eller inlägg kan skapa returer från målvakter, individuella misstag från försvarare, oväntade studsar eller vad som helst.

Det gäller att glömma hur Arsenal såg ut för tio, fem eller ett år sedan. Just nu skapas ett nytt Arsenal. Ett Arsenal som må sakna kvalitéer som vi haft förr, men som har nya kvalitéer som bör utnyttjas och inte slösas.

______________________________________________________________________________

Hårdare coachning (begär mer)

Arsenal är inte ett dagis. Alla spelare skall inte vara lyckliga. Alla spelare skall inte få nya chanser gång på gång. Om en spelare går igenom en personlig formsvacka gäller det att bänka den spelaren. Tyvärr är Arsène Wenger en väldigt envis man och spelare som fått förtroende från första taget brukar fortsätta få det förtroendet oavsett hur dåligt det går.

Hur många tror att Aaron Ramsey fått en utskällning? Hur många tror att Gervinho blivit tillsagd att han är för självisk? Hur många tror att Djourou fått några instruktioner alls? Efter 8-2 mot Manchester United var både Arsène Wenger och Pat Rice helt tysta. Det var istället Robin van Persie som var tvungen att ge laget en utskällning. En spelare, inte en tränare.

I den prekära situation vi befinner oss i finns det varken tid eller rum för att vara snäll. Bara för att man bänkar en spelare en match eller två betyder det inte att man tappat förtroendet för spelaren i fråga. Nu när vi har värvat in hela fem nya spelare och har en bred trupp verkar vi vägra att faktiskt använda den.

Park Ju-Young öser in mål i det sydkoreanska landslaget och har gjort nästan tio mål på tre-fyra matcher. Alex Oxlade-Chamberlain dominerar fullständigt och visar upp en stjärnpotential. Ändå bänkas dem match efter match medan spelare som t.ex. Aaron Ramsey och Chamakh fått starta eller bytts in för att försöka förändra matchbilden.

Hur mycket måste Chamberlain bevisa för att få fler chanser? Foto: Bildbyrån.

Det är dags att begära mer av spelarna, oavsett hur gamla, erfarna eller skickliga de är. Det räcker inte med att bara få ut 60 eller 80 % ur en spelare. I den sits vi sitter i just nu gäller det att få ut 110 % ur varenda spelare som får förtroendet att starta en match. Carl Jenkinson må vara en av de sämsta spelarna i laget, men det gäller att få ut lika mycket från honom som Robin van Persie. Så enkelt är det. Det är slut med daltande hit och dit och gäller att ta i med hårdhandskarna innan det är för sent.

______________________________________________________________________________

Acceptera läget (ta ett steg i taget)

Många spelare, tränare och framför allt supportrar lever fortfarande i den värld där Arsenal har chans att vinna Premier League, Champions League eller FA-cupen. Szczesny beskrev för bara två veckor sedan hur Arsenal fortfarande hade chansen att vinna ligan. Många av supportrarna tror fortfarande att vi kan ta oss tillbaka och utmana Manchester-lagen i toppen.

Det gäller att acceptera läget och inse hur verkligheten ser ut. Just nu ligger vi bara ett par platser från nedflyttningsplats och att det fortfarande finns de som pratar titlar är inte ens längre roligt. När man befinner sig i en sådan situation som Arsenal befinner sig i är man mer eller mindre tvungen att ta ett steg i taget.

Ta varje match för sig, var nöjd med en vinst och blicka framåt i dagar och inte veckor. Om vi mot all förmodan skulle kämpa oss tillbaka till toppen kan vi ta ny sats då. Just nu vore det ren idioti att ta mer än ett steg i taget då ingen helt enkelt klarar av det.

Acceptera läget, ta ett steg i taget och ta ny sats vid rätt tillfälle (ta inte förhastade slutsatser).

______________________________________________________________________________

Jag är varken utbildad fotbollstränare, psykolog eller expert, utan det här är helt enkelt vanliga åsikter från en vanlig supporter. Ni får kritisera mig mer än gärna, men det här är i mina ögon de fem största problemen vi måste ta itu med för tillfället. Om vi tar itu med dem, ser till att åtgärda dem och vinner ett par matcher på raken kan vi för första gången på länge börja blicka framåt.

Just nu gäller det dock att ta en match i taget och göra små justeringar var match för sig. En helomvändning kan hjälpa även det - och jag vore inte emot det - men i en klubb som Arsenal kommer det aldrig att hända, i varje fall inte nu.

Innan jag rullar vidare får ni inte missa gårdagens podcast-avsnitt där jag tillsammans med Jocke Lander, Fredrik Tillberg och Henrik Skoog diskuterar Arsenals styrelse och finansiella resurser. Lyssna!

Have a good one!

90-talet. Foto: Bildbyrån.