Superduon

Idag stod Arsenal verkligen i skymundan från det stora derbyt i Manchester. Jag börjar undra om det inte passar oss alldeles utmärkt i slutändan. Vi får nu en möjlighet att smyga oss uppåt, att slicka våra sår utanför strålkastarna och sedan komma, om inte rytandes, så åtminstone morrandes tillbaka.

Min kollega D&M basunerade ut att vi är en One Man Army och även om jag inte tycker att det riktigt är sanningen så nog var vi idag åtminstone en krigsduo. Det var Gervinho och van Persie i symbios, ett äktenskap så vackert att det får Tony Pulis att berömma oss.

Van Persie har haft ett makalöst 2011, det stora smolket är naturligtvis att han ännu inte fått bära några medaljer för att kröna det. Han har gjort 30 mål på tio månader och översatt till en säsong så skulle han vara klar kandidat för skytteligatiteln. Det fina i det hela är att vi äntligen har en målskytt kapabel för 25+ mål under en säsong om han får vara hel. Det är väl där kruxet har legat hela tiden, att han aldrig är skadefri någon längre period.

Här har Arsenals ledning ett jättejobb att utföra när det gäller att förlänga hans kontrakt. När Vermaelen skrev på så tror jag lite naivt att det ökar chanserna för att van Persie och Walcott också ska göra det. Hoppet ligger i att de alla delar samma framtidstro på att Arsenal är på väg tillbaka till toppen.

Arsenal spelar inte snyggast eller säkrast eller något allra bäst just nu, men vi bygger sakta självförtroende och vinnarskalle. Efter 1-1 såg det återigen skakigt ut, men vi red ut stormen igen. Vi har sex segrar på de sju senaste och det är inte fy skam.

Arsenal ligger nu 6 poäng efter en 4:eplats i ligan och vi har Chelsea borta i nästa ligamatch. Ett Chelsea som fick både Bosingwa och Drogba utvisade på direkta röda kort och därmed är avstängda i den matchen. Det ökar våra chanser dramatiskt även om vi fortfarande går in i den som underdogs.

Först är det dock Bolton i ligacupen. Ska vi äntligen få se AOC och Mr Miyagi spela igen då?