Euforisk sedan 2002

Kristonel Elwe
ons 26 okt 2011 kl 23:00

eufori

- tillstånd av glädje och upprymdhet (Wiktionary)

eufori

- förhöjd grundstämning, upprymdhet, känsla av allmänt välbefinnande, avspändhet och sorglöshet (NE.se)

eufori

- förhöjt stämningsläge, lyckokänsla (SAOL)

Vi alla lever för någonting. En dröm. Ett jobb. En framtid. Det gäller dock våra liv vid sidan av fotbollen, vid sidan av Arsenal. Men precis som alla andra människor har vi alla ett stort intresse, en hobby. För vissa är det fiske, för andra kortspel. Några gillar att dansa, andra att bowla. Vad det intresset än är finns det en stor dragningskraft som håller det intresset vid liv, oavsett vad som händer vid sidan av.

När det kommer till Arsenal, eller fotboll rent generellt, är det känslan av eufori som är en av de största dragningskrafterna som håller intresset vid liv. Vi alla kan peka på underhållningen, transferfönstren, känslan av att följa ett lag, resor, händelser och spelare som gör det intressant att följa ett fotbollslag så intensivt som vi gör, men om det inte vore för målen - som i sin tur skapar euforin - skulle många av oss ha lagt av för länge, länge sedan.

Det är känslan av att se nätet rassla, att se 60 000 på Emirates hoppa upp samtidigt, att se hemmaarenan eka helt tom på bortaplan, att se glädjen, att känna glädjen, att se spelarna skapa en stor hög, att känna ruset, att tappa all kontroll, att bli full, att glömma alla vardagsbekymmer, att fira, att jubla, att skrika, att bli galen, att älska.

Eufori i sig är en drog. Alla i hela världen vill uppleva eufori. Vissa så pass mycket att man använder en konstgjord väg genom att förbruka olika typer av narkotika för att uppnå känslan av lycka. Men den riktiga, totala och extrema känslan av eufori kan bara komma till naturligt. Och det är den känslan vi fotbollssupportrar ständigt strävar efter - och uppnår.

Det finns dock olika nivåer av eufori man kan uppnå. Varje mål vi får uppleva ger tyvärr inte exakt samma känsla. Annars vore det någonting fel på oss. Vissa mål ger en ett rus som man inte kan toppa. Ett rus som man aldrig kommer att glömma. De är få mål som kan skapa ett sådant lyckorus, men de kommer med jämna mellanrum.

Däremot finns det väldigt många mål som man ofta kommer ihåg en längre tid, men som man kanske inte riktigt fått en att gå bananas, men som man ändå blivit fantastiskt glad över. Därför tänkte jag idag skapa en personlig lista med de mål som hamnar högst upp på min lista över lyckorus.

Jag tänkte skapa en skala mellan 1-10 där de mål under 9 och 10 är de som inte går att beskriva i ord, medan de under 8 och 7 är nära, men inte riktigt där. De mål under 6 och 5 håller en väldigt hög nivå, men faller tyvärr i konkurrensen. Mål mellan 1-4 listas inte, utan till den kategorin tillhör mestadelen av målen som man blir glad över, men som inte berör en något vidare (t.ex. är det tredje målet i en 3-0-vinst mot Bolton inte något man jublar allt för mycket över).

Eftersom jag inte började följa Arsenal förrän 2002 kan jag tyvärr inte lista mål som gjordes tidigare än det årtalet. Jag vill även understryka att det här inte är någon lista över de snyggaste målen vi gjort, utan de som för mig personligen givit störst lyckorus! Får även ursäkta om minnet sviker mig (det är bra många matcher vi spelat sedan 2002!).

______________________________________________________________________________