Det går bra nu

För ett par år sedan släppte den välkända hip-hopparen Petter en singel som hette "det går bra nu". Idag lyssnade jag på den för första gången på flera år. Efter all misär vi gått igenom på sistone känns det som rätt tillfälle att väcka liv i den gamla hiten, för om sanningen ska fram så går det faktiskt väldigt bra nu.

Fyra raka ligavinster, nio vinster på de elva senaste matcherna, leder vår Champions League-grupp och bara ett par poäng ifrån fjärdeplatsen. För ett Arsenal som under hela våren, hela sommaren och större delen av hösten saknat ryggrad, självförtroende och cojones är det bra, rent ut sagt väldigt bra.

Under våra månadslånga formsvackor har jag hela tiden ställt en och samma fråga: hur bra är egentligen det här laget? Vi har aldrig riktigt fått ett svar på det då laget inte spelat upp till sin egentliga kapacitet, utan hela tiden slått nya bottenrekord, mycket på grund av en viss avsaknad av självförtroende.

Det är först nu som man försiktigt kan börja dra några egentliga slutsatser. Jag vill påstå att klubben tagit sig ur formsvackan och just nu befinner sig i en formtopp vars kurva bara pekar uppåt. Det är även anledning varför jag anser att tajmingen av landslagsuppehållet kom dåligt, men om man vill fortsätta kämpa i toppen skall inte det spela någon större roll.

Arsenal har uppstått från de döda. Vinsten på Stamford Bridge bevisade att man fortfarande kan vinna över ett absolut topplag, trots att defensiven inte prioriterades i den matchen. Fem mål på Stamford Bridge har inte ett enda lag gjort på över tjugo år och då har vi sett många värre upplagor av Chelsea än det vi såg i förra veckan.

Samtidigt gäller det att behärska sin glädje och sina förhoppningar. Wojciech Szczesny är en spelare som inte gör det. Han gick ut så sent som igår kväll och sade att Arsenal kan vinna ligan, vilket vi naturligtvis inte har en chans att göra. Vårt realistiska mål skall fortfarande vara en fjärdeplats, som vi senare skall bygga på tills nästkommande år.

Manchester City kommer jogga hem ligan och jag skulle vara beredd att satsa allt det jag äger och har på att de vinner Premier League redan i år. Manchester United kommer bli de främsta utmanarna, men kommer inte räcka till i längden. Chelsea ser jag som en berg- och dalbana som lika gärna kan sluta sexa istället för den tippade tredjeplatsen. Newcastle imponerar, men det skulle vara ett mirakel om de har något med toppen att göra under vårkanten.

De riktiga utmanarna är Liverpool - som ständigt tappar poäng och spelar uselt - och Tottenham - som ständigt tar poäng och spelar bra. Det här kommer bli en kamp om norra London och jag tror att det inte kommer att avgöras förrän i sista ligaomgången, precis som 2006 då Arsenal knep den i sista omgången efter lasagna-gate.

För Arsenal gäller det att bara fortsätta rulla med vågorna. Vi har ett fantastiskt schema de kommande månaderna och det enda toppmötet kommer vara mot Manchester City i december månad (utesluter Carling Cup-kvartsfinalen). Annars är det lag som Wigan och Norwich som kommer stå för motståndet de kommande veckorna. Lag vi bara skall besegra, oavsett dag, form och arena.

Tidigare har vi alltid haft våra formsvackor under senhösten och våren. Nu är förhoppningsvis vår formsvacka förbi. Spelarna har flera gånger nämnt att atmosfären i laget är fantastiskt och Theo Walcott sade till och med att den aldrig varit bättre. Trots att det är ett väldigt vanligt uttalande vars genuitet inte riktigt går att bedöma väljer jag- kanske något naivt- att tro på det.

Arsenal är på uppgång. Formen pekar uppåt. Spelarna spelar allt bättre. Laget spelare bättre. Nyförvärven börjar göra sig hemmastadda. Robin van Persie pangar in mål. Aaron Ramsey utvecklas sakta men säkert till en brittisk version av Cesc Fabregas. Laurent Koscielny är otrolig och Thomas Vermaelen likaså. Det är länge sedan vi hade en så pass bra och bred mix av både ungdom och erfarenhet.

Medan vi inte må vinna titlar tror jag att det här laget kan göra bra ifrån sig och överraska många kritiker. Naturligtvis gäller det att inte göra förhastade slutsatser och tro på saker som är omöjliga (som att vinna ligan). Däremot tror jag vi bör vara hoppfulla inför framtiden och om laget fortsätter spela som man gjort på sistone kan det inte sluta på något annat sätt än att vi slutar på den åtråvärda fjärdeplatsen.

West Bromwich var riktigt usla igår. Det måste vi alla erkänna. Men trots det har jag inte sett Arsenal spela så bra som de gjorde igår på flera år. Det var temporikt, effektivt, passningsskickligt och imponerande. Och när man kan slänga in erfarna spelare som Yossi Benayoun, Andrey Arshavin och Tomas Rosicky istället för Craig Eastmond, Fran Merida och Ignasi Miquel bådar det gott.

Vad ska vi då dra för slutsatser av det hela? Att Arsenal är tillbaka? Att vi har någonting i toppen att göra? Att resten av lagen bör vara rädda för oss? Sanningen är att det smartaste vi kan göra i detta nuet är att inte ta några slutsatser alls. Vi bör fokusera på det som fokuseras ska. Nästa träning, nästa pass, nästa match. Surfa vidare på den lyckosamma vågen och ramla för guds skull inte!