Supporterskap

Dagen efter och tabelläget spetsades till ytterligare av Liverpools vinst över Chelsea. Det är många som bråkar om "vår" fjärdeplats och det vore fint att få dem ur vägen så fort det bara går. Det sköna är ju att vi är där och slåss om den vilket en hel del absolut inte trodde på efter några omgångar.

Just det där kommenterade forummedlemmen "Grizzly" på efter mitt senaste inlägg med följande ord:

När det var riktigt gristungt för klubben i början av säsongen,så var
hemsidor,bloggar,nyhetssidor m.m fullkomligt översvämmade av
"kris","skandal","domedagsprofetior","hatmejl" och fan och hans moster.
Men
nu när det flyter på ganska bra,alla nyförvärv börjar hitta sin plats i
laget,skadefronten är ok,laget jobbar för varann,resultaten kommer, då
är det jävlar i mig ganska tyst.

Jag var absolut en av dem som klagade över de uteblivna resultaten, men jag har aldrig dömt ut klubben, demonstrerat för att Wenger ska avgå och buat åt spelarna. De som gjorde det tycker jag ska stå upp och bli räknade som det heter. Kritik är okej, sågningar kan vara på sin plats då och då, men att spotta på sin klubb, att hota med att lägga ner supportandet för att det går dåligt och bua åt dem som klubben kontrakterat för att göra ett jobb är ovärdigt.

Vi har vänt skutan som det ser ut med fem raka segrar i Premier League, självförtroendet är på topp och helt plötsligt ser våra spelare ut som de stjärnor de är. De har stått ut och tagit smällen tillsammans och de har också rett ut stormen tillsammans och vi som stod tillsammans och led och sjöng ändå, får nu njuta av lite skönspel och segrar tillsammans.

Jag antar att vi är olika som supportrar, jag hatar också att se laget förlora, det påverkar mitt humör och mitt familjeliv, men jag stöttar dem också i motgång. Jag har sett alla sorters supportrar på mina resor och även här hemma i Sverige. Det verkar som en del människor bara kommer fram och gör sin röst hörde när det går dåligt, de frodas på elände helt enkelt. De är på fotbollsmatchen för att håna bortasupportrarna, inte för att stötta sitt eget lag. Du kan ibland se supportrar stå bortvända från plan och vråla till klacken hela matchen istället för att kolla match. Jag fattar inte, lika lite som jag fattar förstörelse, överdrivet supande och våld i samband med matcher.

Jag föredrar det gemytliga, pappan (mamman) som går med sitt barn på match, de köper lakritsremmar på Gillespie Road, man tar en pint eller två innan match för att älta nervositeten, man tar den goa promenaden upp till Emirates och kränger en burgare på vägen, köper program och står fint och klappar in varenda en av våra spelare som ropas ut i högtalarna. Man sjunger med i de ramsor man kan och nynnar med i resten, man kramar okända människor när vi gör mål, hänger med på en eller tre segerpints på Gunners efteråt medan du hör sirenerna runtom och är glad att du inte är en del av deras mål.

Fan vad jag längtar dit igen...