Jag älskar Arsenal

Jag måste erkänna, jag kan inte ljuga, förneka eller bortse från det uppenbara. Jag måste få komma ut med det, låta det lämna mitt innersta för att få ta del av livet på utsidan och här kommer det: Jag älskar Arsenal. Jag har två barn och en fru och älskar alla tre. Så det borde inte finnas plats i en vuxen mans liv. Det borde inte finnas rum för det, men jag älskar Arsenal. Jag är stolt över att följa Arsenal, över att vara Arsenal och jag är oerhört stolt över vad vi presterade idag. Oavsett resultatet, jag är så stolt.

Stolt över laget, stolt över klubben och dess vackra och framgångsrika historia. Stolt över den potent vackra kanonen och över de rakt igenom ljuvliga tröjorna. Över att exakt den nyansen av rött är den vackraste färgen i världen och stolt över att just ärmarna fick vara just vita. Stolt över att Arsenal hör hemma i just Islington/Higbury och stolt över att de områdena ligger i den underbara staden London och att London ligger i just landet England.

Jag är stolt när jag ser gamla filmer från svunna tiders segervarv. Jag är stolt när jag ser spelare som vandrar fram ur Arsenal Stadiums inre och jag är stolt när jag ser dem blicka över läktarnas tak. Stolt när jag tänker på hur Wenger lotsat oss genom avskedet från Highbury/Arsenal Stadium vidare till framtidens fotboll på Emirates/Ashburton Grove.

Jag älskar Arsenal och jag älskar hur klubben är skött. Jag saknar segrarna jag vande mig vid att ta för givet och saknaden sticker som en dolk i mig. Men jag älskar fortfarande Arsenal. Jag älskar klubben och allt det den står för. Genom goda tider och genom de som förstörs av ondskan. Genom styrka och genom svagheter. Genom vinster och genom förluster. Jag älskar fortfarande Arsenal och jag är fortfarande stolt över att alla som känner mig associerar mig till klubben. Att de vet vem jag är och att jag är Arsenal.

Detta Arsenal mötte idag den moderna fotbollens fultrynade galjonsfigur. De mötte klubben som tidigare inte var någonting, som var skit, en driftskucku och som ständigt hånades. Som nu fått monetär luft under sina vingar vilka i virvlande fart lyft mot icaroska höjder. Klubben som ömsat skin från smutsen, de ständiga förlusterna och den alltid närvarande förnedringen på Maine Road till den hela, rena men förvisso ofta halvtomma samväldesspelsarenan Etihad Stadium.

Jag är fortfarande salongsberusad, jag är fortfarande helt slut och jag är på något sätt helt tom. Men jag gör ändå ett försök att sätta betyg på spelarna. Jag hoppas ni har överseende med för lite hjärna och för mycket hjärta, men så här blir det:

Szczesny: 4/5. Gjorde ett STORT antal STORA räddningar. Den målvakt vi behöver. Nu och i framtiden. Målet han släppte in var inte hans. En första, en andra och sedan föll bollen in. En dominant, varsamt dansande på den vassa eggen. Ett solitt block längst där bak, som gjorde en mycket bra match.

Djourou: 1,5/5. Inte en ytterback. Jag gillar killen, men han visade också vad som saknas när en ytterback saknas. Offensivt var han inte alls med och defensivt gick han bort sig åtskilligt. Logiskt skadad och utbytt i början av 2:a.

PM4: 2/5. Inte alls så långsam som många vill pådyvla honom. Men inte heller snabb nog att ta sig an de små snabba shitty-forwardsen. Borde gjort mer, borde varit mer, borde tagit större plats. En stor spelare som måste växa ikapp sin storlek även spelmässigt.

Koscielny:2,5/5. Bra som mittback. Väldigt bra som mittback. Och även oerhört mycket bättre än JD som högerback i andra halvlek. Vaken och närvarande offensivt, men var var han när shitty gjorde mål? När den italienska galenskapen fick fritt spelrum på deras vänsterflank?

TV5: 4/5. Bra som vänsterback, men fantastisk som mittback i andra halvlek. Var där han skulle, ägde sin areal, men blev ensam med tre motståndare när de gjorde målet. Visade, som vanligt, ett brinnande hjärta i kampen om kvitteringen.

Song: 3,5/5. Fick ett oförtjänt gult tidigt i matchen och hämmade självklart av detta. I övrigt en väldigt bra match. Song är stor. Song är de stora matchernas man och endast ett par felsteg skiljde honom från sitt rätta epitet.

Arteta: 3/5. Även här en briljant insats. Bra, utifrån att vi förlorade, men mästerlig om de små marginalerna varit på vår sida. Höll mycket boll och gjorde det utmärkt. Trots hård markering och ständigt nötande på hälsenorna. Bra frisparkar.

Ramsey: 3,5/5. Killen som gillar klackar. I tid och otid. Gjorde en väldigt bra match. Kamperade oerhört bra med Gervinho och slet upp stora rivor i shitty-försvaret. Är på rätt väg och kommer att bli stor. Han med.

TW14: 1,5/5. Nja... Ett bra skott i början av andra. Men i övrigt inte mycket att skriva hem om . Utan boll i första halvlek och när han fick den blev det liksom inte så mycket.

Kung av Kungar: 4/5. Endast en felaktig offside från att bli hjälte och endast en missad straffavblåsning från att bli målskytt. Var överallt. Längst fram och samtidigt speluppbyggare. En stor spelare som borde fått gå ett bättre öde till mötes denna kväll. Tack Dowd, din lönnfete klåpare, för det.

Gervinho: 4/5. MoTM enligt D&M. Ständigt utmanande, ständigt i rörelse och ständigt farlig för motståndarna. Ett ypperligt ytterspel och precis i sina inlägg, sina dribblingsfärder och sina instick. Borde kunna skjuta mer, dock.

Miquel: 3/5. Bra inhopp. Och gjorde backlinjen bättre i och med att TV5 fick gå in i mitten. Inget att skämmas över i denna match.

AA och MC: Ingen av dem gjorde något större väsen av sig. Den siste mer eller mindre osynlig.

Phil Dowd: 0/5. Viftade med helt fel kort, i helt fel läge och gentemot helt fel spelare. Missade den solklara straffen, borde läxat upp sina linjemän och borde gjort slarvsylta av snubben som blåste av RvP´s mål.

Matchen igenom stred  Arsenal mot den moderna ondskans förtrupper och vi stred väl. Underlägsna i allt utom hjärta, bultade de starkast, hårdast och stoltast. Och jag är så stolt över mitt Arsenal. Och jag älskar fortfarande mitt Arsenal. Och jag kommer så alltid göra. Vi är bäst, vi är störst och vi är kärlek. Kärlek när den är som varmast, när den är som rödast och när den är som mest adekvat i en medelålders mans tillvaro. Jag älskar Arsenal, 'nuff said.

Bilder från Flickr.com: "lover14boy" och "marie"