Medlemmar: 8834 st.
Visa menyn

En in, en ut

peripetie
tis 31 jan 2012 kl 22:59

Transferfönstret är nästintill stängt nu och det har hänt rätt mycket mer än jag förväntade mig för Arsenals del. En in och en ut, det är som om en dörrvakt skrivit manuset.

Alla undrar förstås vem Tomas Eisfeld är och jag vet inte heller. Det kan vara allt från en ny Wilshere till ännu en Bischoff. Wenger själv säger att han ska få våren på sig att anpassa sig vilket i klartext betyder att han ska få ett par månader på sig att ådra sig en långtidsskada. Det verkar för övrigt vara en av Eisfelds paradgrenar redan vilket förklarar det höga priset på £400 000.

Mr. Miyagi gick däremot samma väg som Wilshere för några år sedan. Bolton är vår nya plantskola och det ska bli spännande att se hur japanen klarar den uppgiften. Han får dock inte visa upp sig imorgon eftersom han är på lån och därmed inte får möta sin moderklubb.

Arsenal är i nuläget sex poäng efter Chelsea som idag lyckades ta en pinne borta mot Swansea. Ingen enkel match för dem heller alltså. Premier League har skiktat sig ordentligt nu i toppen med tre lag som kan spela fotboll, tre lag som låtsas att de kan spela fotboll och 14 lag som agerar infanterister. Visst kan de ta några poäng här och där men är mest till för att vi ska ha något att skjuta på.

Det trista är förstås att vi har trillat ner i Tottenhamland, medan de är där uppe och överpresterar. Kan det i själva verket vara huvudförklaringen till att vi suger fett just nu, att vi är förvirrade, desillusionerade och villa? Det kan ju inte vara så enkelt att vi inte är bra nog för det säger Wenger att vi är.

Vi har 16 matcher på oss att ta in sex poäng på Chelsea. Förvisso har vi en match mindre spelad än de blå vilket borde vara en fördel. Problemet är att varje match vi spelar känns som en blottning. Är vi bra nog, har vi rätt skor på oss, vad gör vi om vi misslyckas, tänk om domaren är dum?

Matchen mot Aston Villa må ha givit oss hopp om en pokal, men i ärlighetens namn måste vi kanske snart ställa oss frågan om vad som är viktigast, att komma fyra i ligan eller att gå för fullt för en av cuperna? Jag tar i nuläget fjärdeplatsen även om det allra skönaste förstås hade varit att bli sjua och vinna Champions League. Lite som strypsex tror jag.