The Headmaster Ritual. Betyg 1 till 5. This Night Has Opened My Eyes.

För jag hade någon stans närt en lätt romantisk och nu uppenbart löjlig bild av att denna säsong kanske är lite som den 05-06. När vi idkade kräftgång i ligan men ändå tog oss ända fram till Champions Leaguefinal. Där en spelare; då Henry nu RvP, bar oss på sina axlar, där centrala mittfältare spelade vänsterback och där europaäventyret till slut lyfte oss, både moraliskt och spelmässigt. Och att vi, då som nu, ändå är ett j-kla bra fotbollslag, innerst inne. Nu tror jag inte det längre. 

För även om vi kan skylla på italienarnas fifflande och skit-UEFAs tillåtande av detsamma, när begreppet ”spelbar plan” töjdes så till den milda grad att den nu fått en helt ny innebörd och numera betyder ”spelbara 2/3-delar där hemmalaget brukar förlägga sitt spel, satt i relation till den 1/3-del där bortalaget brukar komma runt”. Så är det inte därför vi förlorade igår. Och det är inte på grund av UEFA-sektens fortsatta accepterande av somliga föreningars fortsatta fifflande som vi förlorade.

Det var inte ens på grund av att AC Milan var sådär himla bra igår. De behövde knappt skapa fler än de fem-sex chanser de skapade. De behövde inte vara så mycket bättre. För vi löste det hela åt dem. Vi gick in och gjorde en av de sämsta matcher jag sett oss göra. Och igår öppnades mina ögon, trots att jag så länge försökt få dem att vara fortsatt förslutna. Och det jag såg gjorde inget annat än ont. För vi är inte bättre än så här. Vi är ett högst medelmåttligt lag fyllt med medelmåttliga spelare. Och hur klubben styrs vill jag inte ens gå in på idag. Och vår framtid lämnar jag även den för senare, och mer nyanserade, diskussioner. Idag nöjer jag mig med att se tillbaka på gårdagskvällen och betygsätta spelarnas insatser, så får djupare analys av vårt läge göras vid annat tillfälle.

Szczesny: 1,5/5. Gjorde en bra utrusning och var på Ibrahimovic’s straff. Var i övrigt inte i närheten av sin habitala nivå och inte i närheten av den matchvinnare han har i sig.

Sagna: 2,5/5. Gjorde vad han kunde där ute på åkern och i det sällskap som han där tvingades ha. Försökte göra linjedomarens jobb, vilket straffade sig rejält när han därmed lät sig bli ifrånsprungen och rundad vid 2-0.

Koscielny: 3,5/5. En av få som kan se sig själv i spegeln utan att bära en skammens skugga över nyllet. Stod upp så föredömligt så att man rördes till tårar där i soffan. Förvisso lite överallt och tillsynes småfladdrig, men vad han nu gör, som han gör på det sätt han gör det. Så gör han det bra. Igår var inget undantag. Och vi kan nu bara hålla tummarna och be till fotbollsgudarna (om de ännu inte låtit sig mutas av FIFA/UEFA/barca-sekterna) och hoppas att hans skada är ringa och att han snart är åter.

Vermaelen: 1/5. Lika fantastiskt lysande som han var före sin långa skada och lika njutfull hela hans uppsyn brukade vara, lika blek, frånvarande och darrig var han igår. Gick bort sig ständigt och det blir bara symptomatiskt att just han halkar, just då och just där. Men vad kan man egentligen kräva av en mittback som varit borta så länge och vars i princip enda speltid har varit som vänsterback?

Gibbs: 1,5/5. Enligt Wenger var han vid god mental hälsa, men vart den tagit vägen eller vilka kanaler den hälsan tagit för att inte skvalpa över på hans fysik, det vette sjutton. Nu var Gibbs förvisso i motsvarande leråker som Sagna, men Gibbs var inget bra. Gick bort sig och lämnade oceaner av yta till nedfallande Milanoanfallare att styra spelet från. Kom, i matchens slutskede, upp i banans främre tredjedel, men det kändes liksom så dags då.

Song: 1,5/5. Var tvungen att agera femteback och samtidigt försöka piska fart i det centrala mittfältets försoffade passningslunk. Och tja… det gick la sådär. Hade behövt vara mer elak mot Milans centrala mittfält och hade, som en av ”gamlingarna” i klubben, behövt stiga fram och trycka till. Visat sin närvaro och satt ned en fot. Tagit några dumma frisparkar för att dra en gräns. Så skedde inte och av den, och ett par andra, orsaker förlorade vi mittfältet.

Arteta: 1,5/5. I princip samma läge som Song, fast något längre fram i banan. Asså jag förstår inte, för visst vet jag att killen härstammar från barca, men han har ju gjort sina år på Goodison Park och han har stångats i leran i Old Firm. Skall inte sådant forma en spelare? Dana honom till en krigare som sänker huvudet och bara trycker på när det som mest behövs? För precis som Song gjorde så medverkade Arteta i det mittfältstapp som gjorde det omöjligt, inte bara för försvaret att lyfta utan även för RvP att få kontakt med övriga laget.

Ramsey: 1/5. På gränsen till streck. Endast min snälla och goda sida gör att han över huvud taget får ett betyg. För jag såg ju att han var där, jag såg hans namn i uppställningen, men de där passen som en nr 10 förväntas slå och det där speldirigerandet som samma spelarroll förväntas stå för, såg jag intet av. Och att killen kan med att fortsätta med sina närmast provocerande klackar…

TW14: -/5. Vi kan skylla på åkerjorden de milanesiska planskötarna bara råkat fräsa upp på Walcotts arbetsplats. Eller så kan vi se läget som det är. Theo är, tyvärr, att anse som något av en fotbollens dyslektiker. Han kan liksom inte ta in och hantera informationen. Han kan inte scanna av läget, göra en adekvat analys och därefter agera på lämpligt sätt. Det måste ha varit av barmhärtighet som Wenger skonade honom från fortsatt förnedring i ännu en halvlek. Och det var snällt av Wenger.

RvP: 2/5. En skyttekung får inte missa så många chanser som han, i andra halvlek när matchen redan var över, missade. Fast å andra sidan skall ju en skyttekung få i varje fall en eller två bollar att jobba med, medan matchen fortfarande är/var vid liv. Det fick inte RvP igår.

Rosicky: 3/5. Efter Koscielny var Rosicky bäst på plan igår. Detta trots att han missade ett hejdlöst stort antal insticksförsök, men just för att han faktiskt försökte. Han fortsatte med sina underbara glidtacklingar och sökte sig hela tiden in centralt i banan. Oerhört synd att han inte fick ha den centrala position som han hade mot Sunderland senast, för då tror jag RvP hade fått mer arbetsmaterial och matchen kunnat formas annorlunda än vad som nu blev fallet.

Djourou: 1,5/5. Hade inte så mycket att göra, men det han gjorde var oerhört påvert. Fladdrig fast utan j-lar anamma. Och något så galet klumpigt att kollras bort som han lät sig kollras bort, när Ibrahimovic letade upp rätt gubbe och ordnade straffen.

Henry: Jag låter bli att sätta betyg på honom, jag har ju trots allt döpt min son efter honom. Och det inte utan orsak. Låt oss bevara de vackra minnena.

Wenger: 2/5. När jag var liten sades det att man aldrig skall ändra på ett vinnande lag. Nu var Wenger tvungen att korrigera backlinjen, men varför kunde han inte nöjt sig där? Varför kunde han inte nöjt sig med en liten korrigering där en spelvan Coquelin hade fått gå in och ta Vermaelens vänsterbacksplats? Varför var han tvungen att sätta in en kille som uppenbart var långt från formen, och i och med det tvungen att stärka upp, de därmed vidöppna luckorna? Varför fick AOC inte spela? Varför låta Rosicky täcka upp för Gibbs svagheter och därmed förlora sin centrala plats på mittfältet? Varför spela TW14 över huvud taget och varför använda Ramsey som han gjorde?

UEFA: -/5. Vi visste det sedan tidigare, men varje beslut bekräftar bara det vi redan visste. Arsenal är skit och de skall bara ut. För vad kan annars varit skälet till att San Siros matta ansågs vara spelduglig i går? F-n folk gnäller över Britannia och JJB, men där är det ju jämntjock lervälling. Här var det ”leråker där bortalaget skall vända sitt spel och dansbana där hemmalaget skall styra sin match” och ja… Det låter rättvist och fyllt av den ”respect” som UEFA tydligen uppger sig vara för. Det stämmer ju överens på något sätt. Eller?

Nu är europaspel över för denna gång. Vi skiter i detta, tillåter oss bryta ihop och hoppas att Koscielny i varje fall är tillbaka mot spurs och foolsen. Fuck Euro.