Viljan att inte vinna

Hey, vem vill egentligen gå vidare till kvartsfinal? Vem vill fortsätta sin vandring längs den krokiga vägen till Wembley respektive till Alianz Arena? F-n, kan det vara något, det där med finaler? Jag tycker det känns rätt överskattat, faktiskt. Kanske skall man egentligen sikta, inte på att bli bäst, utan kanske näst bäst? En grann bronsmedalj på tredje plats, kanske går att fresta med? Eller fjärde bästa av alla tävlande? Kanske skall man ha som målsättning att ta sig till, men helst då förlora, finalen i Carling Cup och kanske sedan sikta på en kvarts- eller absolut inte mer än en semifinal i FA Cup, på sin höjd. Något annat känns liksom inte passande för ett lag som Arsenal. Och ligavinst, tja.. kan vi inte låta några andra lag göra upp, bråka, stöka och slåss om den? Skall vi inte säga så, då?

Tänk dig Adams eller Keown stå där, längst bak i banan, och skrika åt folk att de får ta det lite lugnare nu. Att deras medspelare skall sänka passningstempot och slå av på takten. Att Vieira och Parlour skall skita i de där glidtacklingarna och att Bergkamp skall slå lite lösare passningar, gärna bakom de lätt joggande Bobby och Freddie. Eller att Sea- eller för den delen Lehmann, i halvtidsvilan skälla ut Henry för att han skjutit för hårt och för exakt i bortre gaveln. När han egentligen borde ha siktat på stolpen och hoppats att någon medspelare kunde snappa upp och skjutigt returen lite lagom halvdant, kanske till en hörna. Troligt scenario? Känns det Arsenal? Är det detta som är Arsenal, as we know it?

Men om vi skall vara ärliga så är det faktiskt just detta vi just nu säger oss göra. Wenger gick, efter uttåget ur FA kuppen senast, ut och hävdade att ligans fjärdeplats är som att vinna en trofé. Och visst, jag förstår vad han menar och håller i sak med honom. Jag är inte dum och har vid flertalet tillfällen, både här på bloggen och i det verkliga livet, talat om den absoluta vikten av att hålla kvar Robin van Persie och kunna värva hit klasspelare, för vilket fortsatt spel i Champions League är en absolut förutsättning.

Kommer vi någonsin få se något sådant igen?

Men att, samma vecka som vi rykt ur både FA kuppen och CL, gå ut och hävda att de troféer vi fans uppger oss sakna inte har något värde, utan att fjärdeplatsen (med all självklart tänkbar och redan nämnda nödvändighet) skulle vara som en trofé, är inte bara syniskt och respektlöst gentemot klubbens följe. Det är även ett nästan övertydligt tecken på att vi som klubb nu totalt har tappat greppet.

Jag förstår att fjärdeplatsen i ligan just nu, i den sits som klubben satt sig, kan visa sig vara själva livlinan för vår framtida existens som storklubb. Och jag förstår att vi kan bli så enormt mycket sämre och mindre välfungerande klubb om vi misslyckats med att ha CL-spel som lockbete. Men du får inte gå ut och likställa fjärdeplatsen vid en trofé, eller till och med antyda att troféer är oviktiga i förhållande till den. Det är så osmakligt och så kränkande, så patetiskt och så förminskande. För då är vi, uppenbarligen, inte längre en klubb som skall vinna, då är vi inte längre det Arsenal som många lärde känna som sitt Arsenal. Vi är någonting annat. Vi är Everton, Aston Villa, foolsen eller kanske Newcastle. Eller kanske inte ens det, kanske istället något ännu sämre eller enormt mycket värre?

För vi är då inte längre det Arsenal som jag en gång i tiden lärde känna, utan istället bara en ekonomisk förening eller ett företag vilket som helst. Vår kärnverksamhet är inte längre att spela så bra fotboll som möjligt eller vinna så mycket som, i alla lägen, bara är möjligt, utan att hålla oss på ett harmlöst avstånd till avgrunden och dra in en j-la massa pengar. Vår existens orsaksgrund är inte längre vinsten, segrandet och besegrandet, utan rätt antal nollor på rätt personers konton. Som om debet och kredit hade en egen ligatabell på samma sätt som Karius och Baktrius hade en egen filmsnutt i din egna uppväxt.

Innevarande säsongs självklara målsättning, den hägrande fjärdeplatsen, skall till varje pris uppnås. Men den i sig kan inte vara målsättning nog för ett lag som Arsenal. Den kan inte i sig anses vara en trofé och det kan absolut inte vara okej att vara nöjd med en fjärdeplats. Vi skall vara nöjda med ligasegrar och kuppvinster, inget annat. Och allt annat än just ligasegrar och kuppvinster är, och måste vara, ett misslyckande. Är det inte ett misslyckande är vi inte längre Arsenal.

Bild från Flickr.com: ”Pig_Pen”.