Låt det bli måndag snart

Många av oss har nog fortfarande svårt att tro det. Tre poäng på Anfield. Mot Liverpool, denna stora klubb som nyss vunnit en pokal medan vi gått titellösa i hur många år som helst. De hyllades som pånyttfödda och att det skulle visa att de var på väg uppåt igen och nu var minsann topp fyra en möjlighet igen.

Istället står vackra, starka och mäktiga Arsenal i vägen och hade det inte varit för den där Kalle Anka-cupen så hade det mycket väl kunnat bli ett Europafritt år i Liverpool ännu en säsong.

Vi å andra sidan har allt i egna händer. Fjärdeplatsen är vår om vi vill ha den och tredjeplatsen också för den delen om Redknapp bestämmer sig för att han vill vara Englandmanager mer än Tottenhammanager. Vi ska bara ta den.

Ifjol föll vi till en fjärdeplats efter att ha varit uppe och lekt topplag länge, länge och såg länge, länge ut som en möjlig ligasegrare. Den mentala kollapsen efter KA-cupfinalen blev enorm och vi blev en skugga av vad vi kan vara.

I år har det varit omvänt vilket väckt supportrarnas vrede. Det är inte okej att ligga och lura runt sjätte, sjundeplats för att sedan med nöd och näppe ta en fjärdeplats. Inget är klart ännu, det vet jag, men att tänka oss utanför topp fyra tänker jag inte ens bemöda mig med i nuläget.

Vi har all anledning att vara frustrerade och ilskna över uteblivna resultat och utebliven utveckling. Vi har en fantastisk startelva när allt stämmer och ytterligare två-tre spelare som är toppklass. Däremot är det så att vi har fler skador än någon annan och ett spel som inte passar de lite sämre truppspelarna. Vi har tyvärr inte haft förmågan eller viljan att anpassa oss efter motstånd och tillgängligt spelarmaterial.

Till sommaren förväntar vi oss därför en uppryckning i kvaliteten på de spelarna som tas in. Ju billigare vi kan förstärka, ju bättre är det, men det är som med fastighetsunderhåll - snålar du de första åren så kostar det mer senare.

Matchen imorgon har smugit sig på. Jag har försökt tänka bort den och vill helst att det ska bli måndag igen - ingen helt bekväm känsla. Cirkus Zlatan kommer på besök och hela mediesverige är på hugget och ska kolla vad den gamle malmöiten kan hitta på. Det allra skönaste är ju om han är väldigt anonym överlag, och att vi faktiskt slår ut Milan.

Önsketänkande naturligtvis för det finns inte på kartan att vi slår ut italienarna och då kan vi resonera utifrån två ingångar. Antingen vill vi vinna matchen för att återupprätta någon sorts heder rent fotbollsmässigt eller så ställer vi ut skorna och tänker på måndagens match.

Jag skulle nog hellre se det senare eftersom jag personligen gett upp fullständigt. Däremot blir jag såklart vansinnig om spelarna visar upp en sådan attityd - hycklare som jag är. Wenger har sagt att han tänker ställa upp med sitt bästa lag och i frånvaro av Arteta, Diaby och Benayoun från i lördags så har vår käre manager något att bita i. Song, Rosicky och vem då? AOC är väl den klaraste kandidaten.

Det blir inte bra hur vi än gör. Hoppet finns där och det hoppet är fem procent. Det har nämligen Wenger bedömt chanserna till. 1 av 20. Hur har han kommit fram till det. Antagligen för att 1 av 20 matcher vi spelat mot Newcastle de senaste 20 åren har Newcastle hämtat in ett 4-0 underläge till 4-4. Typ.

Ge mig bara en seger imorgon så vi kan bygga på det. Vi är inte sämst i hela världen och slår vi Milan imorgon så kan det åtminstone roa oss lite hur tidningarna anklagar Arsenal för att förstöra Zlatans triumftåg genom England....