Wengers näsbränna

Vad är det med detta jävla laget? Först förstör de en alldeles underbar onsdagskväll genom att spela som en påse nötter, sen tar de en tur till Emiraten och låter Twatsen ta en tvåmålsledning för att sedan trycka ner dem i skorna. Anfield nästa där vi återigen låter motståndaren dominera bara för att sno en seger sista minuterna.

Igår gjorde vi allt det jag hade sagt åt dem att inte göra. Jag kunde tänka mig att vi spelade ett riktigt lingonlag för att kunna vara säker på att vi hade så många hela spelare som möjligt redo att spela på måndag. Som reservplan kunde jag tänka mig att vi ställde upp med ett bra lag och bara visade att vi ville vinna åtminstone den andra matchen för att markera att vi fortfarande är ett lag att räkna med.

Efter fem minuter stod det klart: Wenger vägrade lägga sig ner och dö. Spelarna ville verkligen piska livet ur de rödsvarta och ett tag såg det fanimig ut som att italienarna var livrädda för hur det hela kunde sluta.

Det gick inte hela vägen och det beror till stor del på att vi inte hade något reservkrut på bänken. Istället för att kunna kasta in Gervinho, AOC eller Benayoun så var vi tvungna att putta in Chamakh eller Park, två killar som är kallare än en Piggelin på Grönland.

Med en eller två injektioner från bänken kunde vi orkat hela vägen, för det stod väldigt klart att vi tog slut efter 60-70 minuter och Milan hade full kontroll på återstoden av matchen. Vi gick all-in och blev synade. Vårt par i kungar fick stryk av ett två par i tvåor och treor och så är det ibland.

Flaggan i topp och hela köret och vi bjöd fotbollseuropa och de svenska kvällstidningarna på en chock som kunde resulterat i kaos. Zlatanälskarna hade helt plötsligt ingenting att komma med. Han som var bättre än Maradona i Italien var nu degraderad till Andy Carroll. Tänk så fort det kan gå när man inte tänker efter, tänk så jobbigt det blir när man påstår att engelska lag suger och att det är ett maktskifte vi sett. Jo tjena.

Jag är dålig på att ta förluster och häver ofta ur mig den ena idiotin efter den andra efter dem. Jag är bitter och långsint, konspiratorisk och enögd. Jag är också stenhård supporter. Jag håller alltid på mitt lag oavsett om jag håller med om vad som ska göras och hur det ska göras. Återigen gav Wenger mig en näsbränna, jag trodde inte på honom, inte på idén om att gå all-in och absolut inte på att vi skulle kunna göra det och så är vi så nära, så nära.

Milan slår ut oss med 4-3 vilket inte är någon skam. Vi bevisade igår att Milan inte är Barcelona och jag skulle bli förvånad om de gick längre än till semi beroende på lottning. Vi bevisade också igår att Arsenal är ett bra lag med väldigt mycket bra fotboll i sig.

Jag blev hånad av en Aston Villa supporter. Ni hör själv. En Aston Villa supporter som frågade hur det gick för oss igår. Jag är lättretad och först vill man bara klippa till. Jag fick svara honom som jag fått svara någon Liverpoolare för ett tag sedan - det är väl bättre att vara med än att inte vara det? Nu har vi fått vara med ännu ett år och nu ska vi ge järnet för att få uppleva det igen. Och igen och igen. Cause we´re worth it.