Så snygga vi var i Göteborg!

Vi samlades fyra unga grabbar i medelåldern för en roadtrip halvvägs till Norge och tillbaks och fick en resa vi sent ska glömma. Så kan livet vara för en medlem i Arsenal Sweden med en lätt förnuftsskada i huvudet. Men jag ska ta det från början.

Kompledigheten var inlagd snyggt och prydligt, frun var adjökysst och fickpengarna var utdelade. Jag hade till och med fått lov att gå och botanisera lite i skivhandelns innan avfärd så jag var så att säga redan lite på kanelen.

Tio reaskivor i kassen och en kebab i andra så var jag framme hos föraren Tomelilla som skulle ta oss hela vägen längs E6:an förbi metropoler som Löddeköpinge, Laholm och Mölndal. En insikt om att Malmö kanske ändå inte är Sveriges avskrädesplats.

Lite bök skulle naturligtvis färöingen ställa till med som beordrade Följa John genom hela staden innan det blev motorväg en bit för att hämta upp sista gubben. Fyra man i en slö Golf gjorde att det gällde att få upp farten och sen sätta in farthållaren för att spara så mycket soppa som möjligt. Färden gick utan problem efter lite mat och chokladbitar på en mack och vi dök upp på O´Leary´s nästan allra först. Inte ens värd Reine behagade vara där i tid vilket vi noterade i anteckningsboken.

Efter hand så dök den ena Goonern efter den andra upp på Centralstation och jag ljuger inte om jag säger att vi var sextio man där innan vi gick. Mäktigt värre och jag så många undrande blickar från resten av folket på Centralen. Oerhört fräckt att bara ockupera innerstaden så där.

Jag hde någon illusion om att vi skulle gå i samlad trupp upp till Valhalla Ip så där som man ibland ser på film, men vi insåg att servicen på stället inte alls var i harmoni med antalet gäster så vi betalade i förtid och hoppades kunna hinna dit en stund inan avspark för att sätta upp flaggor och kolla faciliteterna. Det blir aldrig som man tänkt sig.

För det första var vår inhyrde sherpa ingen riktig lokalområdeskännare utan tog rätt många kringelikrokar innan han, som boendes i Göteborg, tog upp mobiltelefonen och knappade in sig på GPS-servicen. Bra där Pettan!

För det andra var kön in till Valhalla längre än damkön på Ladies night. De hade satt en tjej till att ta betalt och hon var tvungen att bocka av varenda en och hade nog helst velat ta foto och stämpla i passen också om hon fått. De hade inte dimensionerat något för att det skulle komma så mycket folk. Vi hann in till avspark och sprang runt hela plan för att börja hänga upp flaggor och sånt när Martin börjar hojta att vi är i fel ände. Tydligen skulle vi stå alldeles i den hörnan där vi gått in. Härligt sade jag som älskar att gå lite extra då och då.

Flaggan blev uppsatt och jag hittade fter en stund en fin plats i något som liknade ett jägartorn och vrålandet kunde sätta igång. Det blev mest samma ramsor om och om igen eftersom det inte vimlar av spelarramsor till damlaget. Allra roligast var när vi körde "andra sidan är ni klara" mot småtjejerna på motsatt sida av planen. Det funkade klockrent den gången vi ville köra det. Men ni vet hur det är med små barn, gör man det en gång så får man göra det hela tiden. De försökte och försökte köra den igen medan Arsenal Swedens mogna, manligt dominerade klack körde värsta härskartekniken och bara ignorerade dem.

Jag är inte stolt, men vi hade faktiskt en match att koncentrera oss på....

Matchen var väl inte sådär välspelad som vi hade hoppats på, men vi stod bara tiotalet meter från Emma Byrne när hon får köra värsta fantomräddningarna. Hon fick stöd av oss så det måste ha knottrat sig i nacken på henne.

Arsenal red ut den stormen och alla andra också även om vi faktiskt dominerade rätt mycket av den andra halvleken. Göteborgs mål kom för sent för att de skulle kunna klara av The Arsenal och vi fick jubla åt ett resultat som skickar Arsenal vidare i turneringen.

Som traditionen kräver kom spelarna bort mot oss för att tacka för stödet. Det tackar vi för även om jag tycker att de kunde ansträngt sig lite mer och snackat lite med oss och så. Vi blev i alla fall offentligt avtackade i en intervju med tränare Laura Harvey och halva Arsenal Sweden klacken syns också på första bilden i bildgalleriet på .com.

Det blev efterspel på Citypub för att kolla herrarnas match, en match jag inte tänker prata om idag. Trevligt ställe även om man inte kunde vara en hel gemenskap när man var så många som vi, men nog hördes jublet vi målet över hela centrala Göteborg.

Ett orättvist lotteri anordnades och ingen skåning vann vilket så klart har rapporterats till JK, men vi hade inte förväntat oss något annat i norr.

Hemfärd cirka 23.45 och hemkomst 02.30. Trött, utpumpad och lycklig. Ett stort tack till alla ni som var där och gjorde supporterklubben stoltare och starkare och som visade upp oss i vårt bästa ljus. Måste också tacka mitt resesällskap och framförallt chaufförerna. Bra jobbat allihop!