Njut av Arsenal

Hösten 2007. Alexander Hleb sätter matchavgörande 2-1 mot Fulham i ligapremiären. Matchen efteråt kryssar man oturligt nog borta mot Blackburn. Men efter de två inledande ligamatcherna i augusti månad spelar man sju raka ligamatcher utan poängtapp. Det var den senaste gången Arsenal vann sju ligamatcher i rad.

Våren 2012. Arsenal har nyss genomgått säsongens andra formsvacka. Man har förlorat mot Fulham, Swansea och Manchester United samt kryssat mot Bolton. Två  veckor senare åker man på en förnedring nere i Milan för att ett par dagar senare åka ut ur FA-cupen på Stadium of Light.

När man efter en halvtimma låg under med 2-0 mot Tottenham hemma på Emirates var de flesta redo att kasta in handduken. Man var nere på alla fyra. Man hade nått botten. Man låg närmre en åttondeplatse än tredjeplatsen som Sp*rs huserade på. Jag sitter på första parkett och bevittnar eländet. Bara ett par meter till höger ser jag Arsène Wenger se lika uppgiven ut som 60 355 supportrar på Emirates.

Jag har suttit eller stått kvar tills slutsignalen ljudit i varenda Arsenal-match jag gått på. Jag hatar folk som går tidigt. Jag vägrade till och med att lämna Old Trafford när vi förlorade med 8-2. Men när Emmanuel Adebayor - av alla spelare - satte 2-0 på straff började jag överväga det jag aldrig hade gjort tidigare. Jag ville bara gå hem, lägga mig i sängen och glömma skiten.

Jag vill än idag tacka Bacary Sagna för att jag inte gjorde det. Han blev nämligen startskottet till vår bästa ligaform sedan den där fantastiska hösten 2007. Sedan får man inte glömma bort att vi faktiskt hade vunnit de två föregående ligamatcherna mot Blackburn (7-1) och Sunderland (2-1), men jag är beredd att påstå att vi aldrig någonsin vunnit lika många matcher om det inte varit för vändningen mot Tottenham. Den skickade iväg oss på ett vinnande äventyr där vi hämtat in den ena trepoängaren efter den andra.

Om vi skulle vinna borta mot QPR på lördag eftermiddag skulle det innebära åtta vunna ligamatcher i rad - vårt bästa facit sedan M a r s 2004. Just det, ni läste rätt, våren 2004 då vi tog emot Premier League-bucklan utan att ha förlorat en enda match under säsongens gång.

Medan det fortfarande känns lite surt att vi inte utmanar om en titel har det varit ett par fantastiska veckor vi fått uppleva. Det är så här det skall kännas att hålla på Arsenal. Det är så här man borde känna sig varenda säsong, i varenda hushåll, i varenda Arsenal-hjärta. Det var länge sedan man kände att man kunda vinna exakt varenda match man gav sig in i, men nu är den känslan återfunnen - och det känns fantastiskt.

Hur bra det än gått på sistone gäller det att klubben inte gör samma misstag som de gjort förr. Det vore väldigt enkelt att inför sommaren gå ut och säga att vi inte har några problem, att vi inte behöver spelare, att det här laget är bra nog att vinna titlar. Tyvärr är det ju inte så det ligger till.

Det här kan vara det sundaste Arsène Wenger sagt på länge. Om man vill vara med och utmana i toppen har man bara råd att ha en formsvacka under säsongens gång. Vi har haft två, vilket även är anledningen till att vi först fram mot våren börjat kämpa oss tillbaka upp mot toppen. Vad han säger om att lägga till anfallskraft under sommaren är också väldigt skönt att höra.

Om vi avslutar säsongen starkt, ser till att värva tidigt (väldigt viktigt) och behålla våra nyckelspelare finns det ingen anledning att inte börja hoppas inför nästa säsong. Att gå ut och påstå att vi vore favoriter vore naivt, men med en bra sommar i ryggen skulle alla medel finnas för att börja utmana igen.

Men innan vi börjar ta beslut om vad som bör göras under sommaren gäller det att njuta av ögonblicket och fortsätta det man gjort som bäst på sistone - att vinna. När man nu inte har något annat mål kvar än att sluta som sämst fyra kan man väl försöka knäcka ännu ett Premier League-rekord. Varför inte försöka vinna alla våra resterande matcher? Det låter omöjligt och kommer säkerligen inte att gå vägen, men det vore väldigt kul om man försökte.

Det skulle betyda 15 raka Premier League-vinster, en mer än under säsongen 2001/2002 (mellan 10 februari 2002 och 24 augusti 2002) då Arsenal satte det nuvarande Premier League-rekordet - 14. Det gäller dock att inte gå saker och ting i förväg, trots att man ligger åtta poäng framför Chelsea och Newcastle samt tre poäng före Tottenham. En match i taget är det gyllene receptet till framgång.

På lördag väntar som sagt QPR på Loftus Road, en arena vi inte besökt sedan mitten av 90-talet. Ett kärt återseende, en fantastisk atmosfär och förhoppningvis tre nya poäng. Just nu känns det som ingenting kan gå fel (touch wood!). Solen börjar krypa fram, sommaren är nära och Arsenal går som på räls. Njut av livet, njut av värmen och njut av Arsenal.