Njutning

Man skulle lätt kunna få intrycket att jag inte klarar av en kväll i Göteborg utan att behöva vara sängliggandes en vecka. Men min tystnad här i bloggen beror knappast på det. Jag har ibland ett annat liv vid sidan av som tar överhanden. Det är hårt att behöva säga det, men att blogga ingår inte i Maslows behovspyramid.

Å andra sidan gör uppskattning det och ni kan ju tyst klappa händerna åt mig i kommentarsfältet härunder när ni läst färdigt.

Att allt går bra för Arsenal borde ju ge lugn och trygghet och tid att fundera kring hur det kommer att gå till sommaren och kanske till och med planer inför hösten, men sanningen är ju snarare att jag vet att det snart vänder och att jag återigen får saker att skriva om. Det är ju inte lika roligt att skriva att vi återigen gjorde en bra match och en felfri insats som senast mot Aston Villa.

För just nu går det bra. Riktigt bra. Sju raka vinster och vi har börjat ana dagsljus mellan vår tredjeplats och femteplatsen som just nu innehas av Chelsea. Samma Chelsea som alla skrattar åt när jag säger att de kan vinna Champions League. Visst det är early days och de har bara 1-0 med sig från Portugal mot en semifinalplats....

Ju bättre det går för de blå i Champions League, ju mer oroliga ska vi vara för att bara blir fyra. Det finns inget utrymme att slappna av i. Nu är det tredjeplatsen som gäller och vinner vi bara våra matcher så räcker det. Argument nog.

Det duggar tätt med matcher den här veckan. Inte för oss som har spelat färdigt i cuperna, men för de andra som fortfarande kämpar för pokaler. Vi får vila och de får spela. Både Chelsea och Spurs får fler och fler matcher inemellan ligamatcherna vilket borde gynna oss. Istället fungerar det säkerligen tvärtom så länge de vinner de där mellanmatcherna. De får upp ångan och håller maskinen igång, medan vi istället blir lite ringrostiga.

Det vankas match på lördag mot QPR på obekväma Loftus Road. För er som aldrig varit där kan jag berätta att det är pelare överallt och benutrymmet är sämre än i baksätet på en Porsche 911. I övrigt är det rätt trivsamt och jag hoppas att Vermaelen med vänner ska gilla giget där.

Tiden går fort och jag börjar närma mig min egen resa. Det är nästan så att man räknar ner dagarna genom inristningar i på badrumsväggen. Planeringen, längtan och glädjen över att man ska åka är underbar. Sen är man där och är mitt uppe i allt och glömmer att njuta innan man ska hem. Eller så ska det ju inte bli denna gången, jag har systersonen med mig som är underårig så pubrundan blir inte lika lång. Jag har bestämt att jag för första gången ska vara inne på min plats en halvtimme innan avspark. För att njuta som sagt.