Fy f*n för att ge titeln till Rooney

Efter förlusten mot QPR fanns egentligen ingen annan bot än att ta sig bort från allt elände och sluta tänka på fotboll ett tag. Nyss hemkommen från några härliga dagar i Berlin har jag lyckats med mitt uppsåt. Arsenal var förpassat till periferin.

Abstinensen är kanske den allra svåraste delen av ett beroende och jag är naturligtvis fast igen, en blick på väggen där Sagna hänger jämte John Jensen fick mig in på banan och nu har jag kollat upp vad som hänt vilket inte är någonting.

Arsenal har inte spelat match, inte råkat ut för några skandaler eller fått fler skador av rubrikskapande natur. Istället har vi kunnat lura på hur vi ska besegra Manchester City i helgen och därmed skänka Manchester United titeln.

En klart obehaglig bieffekt av en seger för oss är ju att Rooney, Evra och Ferguson får lyfta bucklan igen efter en blandad höst, en utmärkt vår och ett spel som får Chelsea att se brasilianska ut i sitt spelsätt.

Pest eller kolera gäller och nu ska vi bara tänka på oss själva och försöka undvika att titta norrut. Vi har nämligen ett helt koppel uppretade vargar efter oss och med Newcastle i gryende form kan vi helt plötsligt befinna oss på Europa League mark snart om vi inte passar oss.

När allt såg så bra ut så skjuter vi oss i foten på Loftus Road. Typiskt Arsenal och så oerhört trist att vi har spelare som viker ner sig när det gäller. Jag unnar verkligen det här laget att åtminstone en säsong få allt att stämma, och jag unnar verkligen Wenger att få den här övergången från Highbury till Emirates att klicka till sist och ge oss den där pokalen som kan vara början på något nytt.

Pokaler är inte allt, men på något vis tror jag att den yttre press vi nu ständigt lever i där vi påminns om hur många år sedan det är sedan vi vann något hänger som ett ok och en förbannelse över oss. Det gäller att komma över till andra sidan och trots tre försök sedan dess har vi inte lyckats.

Wenger vill gärna ha klart med så många transfers som möjligt ganska snart efter säsongen. Han säger till och med att det pågår en hel del aktivitet även om vi förstås fokuserar på säsongsavslutningen. Det är positivt och jag är nog en av dem som knappt kan vänta på att vi ska ha grejat topp fyra placeringen och fått några fina nyförvärv och några fina utskeppningar.

Några vill få matchen mot City till att det skulle handla om revanschlusta efter att City köpt ett halvt lag av oss, men det är knappast fallet. Vi slåss på två olika arenor, ekonomiskt och sportsligt. Däremot tror jag att City känner att de vill slå oss med de spelare de har köpt in för att visa att de var välinvesterade pengar. Vinner de inte ligan så vill jag påstå att de inte har några välinvesterade pengar alls, Det är en flopp att inte vinna Premier League efter deras storsatsning, deras tabellposition under säsongen och deras magra cupfacit. Mancini tränar inte den klubben till hösten om de inte vinner.

Alla ni som tidigare ropade på Wengers avgång kanske vill ha in honom istället?