En fräsch sommar, ett nytt Arsenal

Sex år. Sex år har det gått sedan Arsenal flyttade från klassiska Highbury till en av världens modernaste arenor i Emirates Stadium. Flytten innebar ytterligare ett steg mot den absoluta toppen inom världsfotbollen, men det stora klivet man var tvungen att ta innebar inte bara positiva nyheter. När Emirates Stadium öppnades var klubben noga med sin marknadsföring och man lovade guld och gröna skogar åt supportrarna. Sex år senare sitter vi fortfarande med tomma händer och frågar oss själva vad som egentligen hänt.

Man brukar säga att tiden går fort. Ibland känns det som om igår då vi tog avsked av Highbury och flyttade ett par hundra meter västerut. Ibland känns det som en livstid. Vad vi förväntade oss var fler titlar, fler stjärnvärvningar och världsdominans. Arsène Wenger sade det själv:

"It has been a big target of mine to participate in pushing the club forward and relocating to a new stadium is a necessity as it will enable us to become of one the biggest clubs in the world". 

Vad vi fick var helt annorlunda.

I och med flytten till Emirates lånade man hela £260 miljoner i en deal med Royal Bank of Scotland. Redan innan detta hade man lånat mindre summor pengar från andra banker. Skulderna kom dock att bli större än så och år 2008 hade man skulder på över £300 miljoner, som ni själva kan granska här. När klubben valde att bygga en ny arena insåg man ganska snart att man skulle bli tvungen att arbeta under ekonomiska restriktioner under en längre tid.

 

Highbury - The Home of Football. Foto: Bildbyrån.

 

När man spelade på Highbury låg huvudfokus på vad som hände på planen, då inkomsten till stor del byggde på lagets framgångar. I och med flytten till Emirates har man dock bytt fokus från fotbollen till verksamheten utanför plan. Arsenal som klubb hade helt enkelt inte råd att fokusera både på fotbollen och affärsverksamheten samtidigt. Man var tvungen att göra ett val. Antingen kunde man fortsätta pumpa in pengar - pengar som man inte hade -, men riskerade då en ekonomisk kollaps. Eller så kunde man välja en säkrare väg genom att betala av lån, ränta och andra kostnader som tillkommit i arenabygget och på så sätt vara obereonde av framgångar.

Supportrarna insåg ganska snart att Arsenal hade tagit en helt ny ansats. Under många år kom huvudinkomsten från spelarförsäljningar, vilket betydde att vi antingen var tvungna att köpa billigt och sälja dyrt eller sälja spelare innan vi köpte nya. Ändå lyckades man säsongen 2007/2008 vara ett par minuter ifrån en semifinal i Champions League och bara fyra poäng ifrån en Premier League-titel. Men små marginaler kom att kosta oss mer än ett par titlar.

Uteblivna framgångar betydde att allt fler spelare lämnade Arsenal för andra klubbar ('08 - Hleb, Flamini & Silva. '09 - Adebayor, Touré) och när skuldberget under slutet av 2008 växte sig till hela £318 miljoner började stora orosmoln dyka upp i himlen. Plötsligt växte kritiken från alla möjliga håll och kanter och allt fler började bli oroliga inför framtiden. Supportrarna krävde värvningar av pengar som inte fanns, Wenger blev tvungen att sälja spelare han inte ville sälja, finanskrisen var på väg att explodera och pojken med guldbyxorna - David Dein - hade lämnat Arsenal.

 

Alex Hleb var en av många som valde att testa lyckan någon annanstans. Foto: Bildbyrån.

 

Det var någonstans här den långa vägen tillbaka började, men att det skulle gå smärtfritt var det ingen som trodde. Plötsligt började livet under de ekonomiska restriktionerna ge resultat och Arsenal lyckades inte bara betala av stora delar utav sina banklån, utan även lägga mer pengar på både transfer- och lönekostnader, trots att det inte handlade om några drömsummor.

Trots att klubben äntligen började gå i vinst år in och år ut höll man väldigt hårt om plånboken, någonting som fick supportrarna att se rött. Man kom ännu en gång nära (semifinaler i FA-cupen och Champions League 2009, ligarace 2010/2011 & Carling Cup-final 2011), men nära skjuter ingen hare. Bortsett från Andrey Arshavin (vintern 2009) hade man heller inte värvat in några kompletta spelare, världsstjärnor eller tunga namn.

Det hela nådde sin kulm när man under förra sommaren tappade Cesc Fabregas som tillbringat åtta år i Arsenal. Vad som gjorde det hela värre var att det var en transfersaga som drog ut på hela sommaren, vilket var exakt samma sak som hände med Samir Nasri. Fransmannen må inte ha tillhört världseliten, men var fortfarande sedd som en väldigt bra spelare och ett någorlunda välkänt namn i Europa.

När försäsongen drog igång sade Arsène Wenger följande:

"Imagine the worst situation - we lose Fabregas and Nasri - you cannot convince people you are ambitious after that. And even if you lose Nasri, to find the same quality player, you have to spend again the same amount of money. Because you cannot say, you lose the player and you do not replace him".

"I believe for us it is important the message we give out. For example, you talk about Fabregas leaving, Nasri leaving. If you give that message out, you cannot pretend you are a big club, because a big club first of all holds onto its big players and gives a message out to all the other big clubs that they just cannot come in and take away from you".

När försäsongen var över och Premier League-säsongen drog igång var Cesc Fabregas såld och en vecka senare var även Nasri borta. Lägg där till att en given startspelare i Gael Clichy samt en av lagets mest respekterade spelare i Emmanuel Eboue redan hade lämnat långt innan. Arsenal var nere för räkning.

 

Cesc Fabregas strejkade under förra sommaren och blev så småningom såld till Barcelona. Foto: Bildbyrån.

 

Både Arsène Wenger och Ivan Gazidis har sagt att de skulle kunna skriva en bok om förra sommaren. Enligt säkra källor inom klubben var det heller inte långt ifrån att Wenger avgick som tränare. Vad som exakt hände under förra sommaren lär vi aldrig få veta - såvida de faktiskt inte skriver en bok om den - men det är ganska tydligt att den tillhörde en av klubbens värsta somrar under modern tid.

Så nära en kollaps har Arsenal inte befunnit sig på nästan tjugo år. Det rådde kaos inom klubben, skrevs begravningskrönikor i tidningar och supportrarnas kritk växte för varje dag. Hur klubben skulle lyckas resa sig från sommaren 2011 kom att bli som en Rocky-film.

Vad som hände när säsongen väl drog igång behöver jag - och vill helst inte - upprepa. Fem värvningar under transferfönstrets sista dag kom att rädda vår säsong, för utan dem finns det ingen chans att vi hade klarat av en tredjeplats. Säsongen 2011/2012 kommer för evigt bli en säsong att minnas där vi stirrade döden i vitögat. En poäng var till slut allt som skiljde mellan en Champions League-plats och ett katastrofalt misslyckande.

Om Arsenal hade slutat fyra eller lägre hade vi idag diskuterat om vi över huvud taget skulle kunna överleva ännu en tragisk sommar. Istället känns sommaren 2012 som starten på någonting helt nytt. Arsenal ser ut att ha lärt sig från sina misstag och värvningen av en världsklass-spelare som Lukas Podolski har utan tvekan gett eko i fotbollsvärlden. Lägg där till att den franska landslagsmannen Oliver Giroud kommer att skriva på vilken dag som helst. Självklart får vi heller inte glömma den tyngsta värvningen utav dem alla - Yann M'Vila.

M'Vila är ännu ej officiellt klar för Arsenal (vilket har sina anledningar), men jag har pratat med personer som jag av naturliga skäl inte vill namnge här i bloggen och de har mer eller mindre bekräftat att det bara är underskriften som saknas. Det är ytterst sällan jag litar på någon alls, men i det här fallet handlar det om pålitliga källor som inte har någon anledning att ljuga.

 

Yann M'Vila - en tung värvning. Foto: Bildbyrån.

 

Lägg där till att vi fortfarande verkar vara på jakt efter en offensiv mittfältare och ni förstår själva att Arsenal för en gångs skulle verkar mena allvar. Kan det här bli sommaren då vi äntligen visar den ambition både spelare och supportrar suktat efter i åratal? Det är för tidigt att svara på den frågan, men det verkar onekligen så.

Alla värvningar som vi gjorde sent under förra sommaren kommer att få en hel försäsong i benen medan de värvningar vi gjort nu kommer få genomgå en hel försäsong istället för att slussas rakt in i hetluften. Lägg där till att vi redan gjort klart med nya sponsorer och att vi om bara två år kan göra klart med en ny huvudsponsor då tröjkontraktet med Emirates går ut. Sedan får vi heller inte glömma att Neil Banfield tagit steget upp till a-laget samt Steve Bould som är ny assisterande tränare.

Sedan 2006 har det varit få somrar som känts lika fräscha som den i år, förutsatt att vi inte stöter på några hinder. Om det är starten på någonting nytt återstår att se, men det var länge sedan det kändes så här kul att vara Arsenal-supporter. 

 

Up The Arsenal! Foto: Bildbyrån.