Robin van Persie
mån 25 jun 2012 kl 23:00
I januari månad, mitt under pågående säsong, kände jag mig för att skriva om någonting som först skulle inträffa ett halvår framåt i tiden. Jag valde nämligen att skriva om en holländare vid namn Robin van Persie, som i dåvarande stund hade burit Arsenal på sina axlar under hela säsongens gång - och som skulle fortsatte att göra det under våren.
Eredivise kryllade av supertalanger under början och mitten av 00-talet och van Persie var bara en av många som tippades ha en ljus framtid. Arjen Robben, Rafael van der Vaart, Klaas jan-Huntelaar och Wesley Sneijder är bara några exempel på det som mycket väl skulle kunna kallas en gyllene generation. Robin van Persie hade inte ens hunnit fylla 20 innan scouter från Arsenal - och många andra toppklubbar - började följa hans utveckling borta i Feyenoord, Rotterdam.
Nästan två år senare hade Wenger sett nog av holländaren och beslutade sig för att ta en chansning. Efter allt hade han inte imponerat lika mycket som många av hans landsmän, men att han var talangfull kunde man inte gå miste om. 17 maj 2004 blev affären officiell och de £3,75 miljoner Arsenal betalade till Feyenoord skulle visa sig bli väl spenderade pengar, men det skulle ta sin tid innan holländaren började leverera på allvar i den röd-vita tröjan.
Hemma i Rotterdam hade van Persie redan hunnit bli stämplad som ett problembarn. Under sin tid i Feyenoord hade han hamnat i bråk med den blivande landslagstränaren Bert van marwijk, klagat på medspelare, blivit tvungen att spela i reserverlaget, haft aggresionsproblem på och utanför plan samt betett sig väldigt orespektabelt i många andra fall. Arsène Wenger har vanligtvis sökt sig någon annanstans när han hittat spelare som haft attitydsproblem, men det var något med van Persie som förtrollade honom, som han inte kunde släppa.
Det var en chansning på mer än ett sätt när van Persie väl värvades, men med erfarna spelare i truppen som Sol Campbell, Patrick Vieira och Dennis Bergkamp fanns det spelare som vågade och framför allt skulle säga ifrån ifall det skulle bli problem på planen, i omklädningsrummet eller under träningarna. Chansningen såg dock till en början inte gå hem. I juni 2005 blev Robin van Persie gripen av holländsk polis under ett landslagsläger hemma i Holland.
På väg att slå igenom i Feyenoord. Foto: Bildbyrån.
Under tiden polisen undersökte det som i media blev rubricerat som ett våldtäktsfall fängslades van Persie i hela fjorton dagar, någonting som troligtvis förändrade holländarens liv på gott och ont. Efter två veckor släpptes alla anklagelser och van Persie blev frisläppt. Skandalen chockade dock inte bara supportrar och medspelare, utan framför allt en viss Arsène Wenger som hemma i Totteridge började få kalla fötter. Hade han verkligen tagit rätt beslut?
Robin van Persie var oskyldig, men erkände att han hade bedragit sin fru. Lägg där till anklagelser om vilda festnätter och ni förstår snart varför Robin van Persie hade kunnat förstört sin karriär innan den ens hade börjat. Under sommaren 2005 var det många rykten som ifrågasatte allt från hans framtid i Arsenal till hans privatliv. Men Arsène Wenger vägrade att släppa taget om van Persie, någonting han turligt nog aldrig skulle göra.
De kommande säsongerna fick van Persie allt mer speltid i Arsenal, men stora skadeproblem satte stopp för hans framfart år in och år ut. När han väl började komma igång slet han upp gamla skador eller fick nya. Varför Arsenal valde att behålla honom trots hans skadeproblem? Därför innerst inne visste all om vad han skulle kunna åstadkomma om han bara tilläts vara frisk.
När säsongen 2008/2009 inleddes förväntade vi oss alla att han skulle åka på ännu en skada förr eller senare, men otroligt nog lyckades han vara mer eller mindre skadefri under en hel säsong. Vad han åstadkom? 20 mål och 13 assist. Som 25-åring med ett hemskt skadefacit var det inte illa pinkat, men få trodde att han skulle höja sig ännu ett par snäpp för att nå världsklasstatus.
Måljubel under säsongen 2008/2009. Foto: Bildbyrån.
Under sommaren 2009 skrev van Persie på ett helt nytt kontrakt och sade så här:
My heart is with Arsenal and I just can’t picture myself in a different shirt. I just can’t see it now because I love this Club so much. If you look at the last five years, look at the steps I have made every season, if you look at the support the Boss and the whole Club gave me, the fans gave me, my team mates gave me – this is the right decision.
I en intervju med Daily Mail erkände van Persie att han bl.a. hade jagats av flera italienska klubbar samt Chelsea, men i slutändan var det Arsenal han valde att stanna i. Vid det här laget hade han skaffat sig ett helt nytt liv och stämpeln som problembarn hade sakta men säkert börjat suddas bort. Han hade blivit pappa, skaffat ett nytt hus och hade nu framtiden säkrad i och med det nya kontraktet.
De två kommande säsongerna skulle dock visa sig handla mer om hans skadeproblem än hans insatser på planen, någonting som gick så långt att många supportrar började diskutera om det inte vore bättre att sälja honom och casha in. Trots skadeproblemen valde Arsène Wenger att ihärdigt hålla fast i holländaren som under 2011 skulle inleda det som blivit hans entré in bland namn som Cristiano Ronaldo, Lionel Messi och Wayne Rooney för att nämna några.
Målen slutade aldrig att rulla in, skadeproblemen var som bortblåsta och holländaren tittade aldrig i backspegeln utan siktade framåt. Mål, mål, mål, mål och mål var det enda som förknippades med van Persie och innan 2011 var över skulle han ha slagit flera klubb- och ligarekord. Ett Arsenal som efter sommaren 2011 var helt sargat lyckades Robin van Persie nästan på egen hand bära på sina axlar och få laget att sluta trea, trots att man låg på en sjuttondeplats(!) efter sju omgångar.
När säsongen 2011/2012 sammanfattas har Robin van Persie nämnts som en av världens bästa spelare, någonting han tyvärr inte kan intyga genom att visa upp några titlar, men med individuella priser som PFA Footballer of the Year samt FWA Footballer of the Year. 30 mål samt 13 assist i världens tuffaste liga och totalt 37 mål och 15 assist under säsongens gång. van Persie hade nått "stardom".
Älskad utav alla. Foto: Bildbyrån.
Sommaren 2012. Arsenal värvar Lukas Podolski. Arsenal värvar Olivier Giroud. Arsenal kopplas ihop med många fler spelare, däribland en kommande stjärna i Yann M'Vila. Men vad än Arsenal gör, vem än Arsenal värvar, vem vi än gör oss av med kommer den här sommaren ses som ett misslyckande om inte Robin van Persie stannar.
De senaste åren har Arsenal fått en stämpel på sig som "feeder club", en klubb som säljer sina bästa spelare för att man inte kan behålla dem. Det hela nådde kulmen när Cesc Fabregas och Samir Nasri for iväg under förra sommaren. Arsenal var inte längre en toppklubb. Arsène Wengers egna ord. Supportrar var förbannade, rivalerna skrattade, experterna kritiserade. Var det här början på slutet? Det kunde mycket väl ha varit så, om vi inte hade haft en viss anfallare.
Robin van Persie är 29 år gammal, är på toppen av sin karriär och tillhör den absoluta världseliten. Det är få anfallare som idag är bättre än holländaren. Just nu tillhör han Arsenal, men vem tillhör han om två månader? Juventus? Milan? Manchester City? Real Madrid? Ingen vet, troligtvis inte ens han själv. Under våren har jag varit väldigt optimistisk när det kommit till hans framtid i Arsenal. Jag har - något naivt - trott att han skulle stanna eftersom han älskar klubben alldeles för mycket för att lämna, men sedan kommer jag på att något som klubblojalitet knappast existerar i den moderna fotbollen. Idag handlar allt om pengar.
Det här är inte bara hans sista "stora kontrakt", utan hans sista chans att påverka sin framtid. Ingenting stoppar honom från att byta klubb, att bli värvad av Manchester City eller Juventus och vinna de titlar han förtjänar, men gräset är inte alltid grönare på andra sidan. Det räcker med att se hur det gått för spelare som Mathieu Flamini, Alexander Hleb, Emmanuel Adebayor, José Antonio Reyes och många många fler som lämnat Arsenal.
Åtta år har det blivit i Arsenal. Blir det fler? Foto: Bildbyrån.
I Arsenal skulle han inte bara avsluta sin karriär, utan älska och bli älskad under resten av sin tid i klubben. Han skulle bli ihågkommen som en av våra största spelare (ifall han fortsatte och avslutade sin karriär här) och ha en chans att vinna någonting med det lag han varit trogen under nästan hela sin aktiva karriär. Men risken finns. Risken finns att vi fortsätter gå titellösa, att hans skadeproblem återvänder, att det inte blir som han - eller vi - tänkt sig. Och kommer han i sådana fall ångra sig att han inte flyttade när han väl kunde?
Det går naturligtvis även att vända på det. Tänk om vi släpper honom, men otroligt nog lyckas med att vinna en titel. Hur skulle det kännas för honom att ha lämnat det lag han var med och byggde up för att se dem nå framgång? Det finns oändligt många scenarion vi kan bygga upp, men säkerheten och tryggheten finns i London. Det vet både han, vi och Arsène Wenger om.
Och om van Persie vill lämna, hur reagerar då Stan Kroenke? Mannen som köpte klubben, såg två av sina bästa spelare lämna och nu kan bli tvingad att se ännu en av sina kronjuveler försvinna? Hur påverkar det Arsène Wenger som hållt fast i holländaren och trott på honom oändligt mycket, trots skador, skandaler och formsvackor.
Jag vet inte vad som kommer att hända. Du som läser det här har ingen aning om vad som kommer att hända. Journalister vet ingenting om vad som kommer att hända. Frågan är då om han själv ens har bestämt sig? Om två veckor återvänder han med sin familj från Karibien och skall då inleda nya kontraktsförhandlingar. Tills dess är allting ni läser, ser och hör rena spekulationer.
Det lilla vi vet är att Juventus och Manchester City är de två klubbar som är mest intresserade av att värva honom. Om jag får vädra min personliga åsikt tror jag inte det kommer handla om vad för sorts kontrakt vi erbjuder honom, utan vad för sorts kontrakt de intresserade klubbarna erbjuder honom. Om han får ett tillräckligt lovande kontrakt tror jag han mycket väl kan tänka sig att lämna, men då måste det vara bra nog för att lämna det han varit en del av i åtta år.
Frågan är om vi någonsin varit i en liknande situation? Cesc Fabregas ville bara hem till Barcelona, de stjärnor som faktiskt lämnat Arsenal hade vid tiden inte spelat i klubben i mer än ett par år (läs: Overmars, Silvinho, Flamini etc.) och både Vieiras och Henrys avsked var annorlunda affärer då de hade utträttat nästan allting som gick att uträtta med Arsenal.
För fem månader sedan skrev jag att Robin van Persie avgör Arsenals öde. Jag håller fast vid det. Om han stannar, vi värvar rätt (börjat bra) och lärt oss av våra misstag finns det ingen anledning att inte börja bli lite optimistisk inför den kommande säsongen. Vi höll i honom hårt när han behövde oss som mest - gör han det när vi behöver honom som mest?