Sommaren är slut, länge leve hösten

Sommaren är slut och därmed är Peripeties viloperiod också slut. Sommaren är då man går i ide rent fotbollsmässigt och ägnar tiden åt sådant man försummar under säsongen, fru, familj och avslappning.

Det är nog med det nu och därför återupptas bloggen i all sin prakt och stil. I tidigare avsnitt kunde man i bloggen läsa tankar kring säsongen som gick (här och här) och sedan sist har en del hänt transfermässigt och vi har spelar några träningsmatcher med blandade resultat.

Jag börjar med transfers in. Podolski, Giroud och Cazorla (inte officiellt, men till och med Almunia säger att det är klart). Det var precis den här sortens värvningar vi ville ha. Namnkunniga gubbar som kan gå rakt in i laget utan att stå på tillväxt några år. Killar som ger ordentlig konkurrens till det befintliga. Om van Persie bara är ute efter att vi ska visa ambition för att han ska stanna så är detta den typen av värvningar han vill se.

Det som bekymrar är att vi hittills endast förstärkt den offensiva delen av spelet. Jag skulle exempelvis gärna se en defensiv mittfältare och/eller en given vänsterback som kan få Gibbs och Santos att höja sig ett snäpp defensivt.

I övrigt ser laget bra ut om vi samtidigt skeppar dödköttet, vilket ger mig en anledning att titta på transfers ut. Alla visste att Almunia skulle bort då hans kontrakt gått ut. I övrigt är det inte så att folk står på kö efter de våra. Ett tag lät det på Bendtners agent som att alla klubbar var ute efter dansken, men det visar sig snarare att ingen vill lägga bud på en kille som inte kan göra mål på en förtöjd Tysklandsfärja från kajen.

Det är ändå inte vårt största bekymmer. Vi har killar som Squillaci, Djourou, Chamakh, Arsjavin och Park på avlöningslistan. Spelare som måste bort av den enkla anledningen att vi annars riskerar att se dem på plan ifall vi får samma skadeproblem som vi brukar ha. Nu har jag fått ett boostat förtroende för Wenger efter hans resoluta agerande när det gäller spelarköp att jag tror att han lyckas bli av med de här killarna så småningom, men jag tror också att vi betalar priset för en sned lönefördelning när de är så svårsålda.

Det sägs att vi har haft en väldigt platt lönestruktur där mediokra spelare tjänat väldigt bra för att vara just mediokra. Detta för att skapa en större vi-känsla och någon sorts alla-är-lika-viktiga-attityd. Problemet är att det inte bidrar till att spelare har särskilt mycket incitament att bli bättre, att jobba hårdare och framförallt kanske det inte lönat sig tillräckligt att vinna matcher, man har tjänat bra ändå.

Det kan förklara varför en del spelare tyckt det är lite lustigt när de nästan gör självmål och varför en del andra tycker att hemjobb är en kärringsyssla (no offense alla kärringar).

Jämfört med förra sommaren så är det med en viss optimism jag ser fram emot säsongen. Jag var hela tiden övertygad om att vi skulle klara topp fyra och vi klarade det och lyckades dessutom bättra det med en (som det visade sig) oerhört viktig tredjeplats.

Vad blir då årets ambition? Topp fyra ska inte vara någon diskussion, det jag vill se är att vi är med åtminstone till mitten på april i titelracet och att vi tar oss till någon cupfinal. Det är inte orimligt, inte orealistiskt och framförallt inte för mycket begärt. Låt vara att supportrarna till Wolves, Bolton eller Swansea inte tycker att vi ska klaga över titellösa säsonger, men nog börjar det bli jobbigt länge sedan sist.

Det är två veckor kvar tills ligapremiären. Nästan fyra veckor kvar tills transferfönstret stänger. Först då vet vi vilka spelare vi ska älska denna säsongen. Jag hoppas på att van Persie är kvar. Jag börjar också få den där smygande känslan av att Wenger inte släpper iväg honom. Kanske skriver han till och med på ett nytt kontrakt. Gör han inte det så får han stanna kvar hela säsongen och göra sina tjugo mål. Inte fel det heller.