Om sommaren, truppen & Köln

God afton! De olympiska spelen 2012 är efter två fantastiska veckor slut och om bara fem dagar(!) börjar fotbollssäongen igen. Det märks mycket tydligare än jag trodde att OS är över och atmosfären i staden är helt annorlunda jämfört med vad den varit under de senaste veckorna. Det är på många sätt synd eftersom OS 2012 blev en massiv succé och många fantastiska historier fick ett lyckligt slut.

Vad jag rekommenderar alla att göra - oavsett om ni är intresserade eller inte - är att läsa denna fantastiska artikel som förklarar i detalj hur människor, staden i sig och en hel generation förändrades. Vad som sticker lite i ögonen är denna del: "The football season starts next weekend, and rarely can there have been less appetite for sheikh-and-oligarch-funded hundred-grand-a-week egos". Bittert, men ack så sant.

Hur som helst är det mindre än en vecka kvar tills fotbollssäsongen drar igång igen och varenda gång vi är så nära en säongsstart känns det lite vemodigt. När säsongen tar slut undrar man år in och år ut hur man skall lyckas klara sig i 90+ dagar utan Premier League-fotboll, men om vi skall vara ärliga klarar vi av det rätt så bra. Den pausen är nödvändig för både kropp och själ. Nu vet vi att det bara är fem dagar kvar tills vårt privatliv under de nästkommande tio månaderna kommer beröras både positivt och negativt beroende på hur bra Arsenal gör ifrån sig.

Sedan beror det naturligtvis på en hel del omständigheter. Jag tror till exempel inte att vi hade haft en lika trevlig sommar om vi slutat fyra, Chelsea vunnit Champions League (och således skickat ned oss till Europa League), sålt flera nyckelspelare och inte köpt in någon alls. Nu har vi haft en väldigt bra sommar, förutom den uselt planerade försäsongen som inneburit att många av våra a-lagsspelare bara spelat 45-90 minuter och lär vara ringrostiga när det är dags att ta an Sunderland på lördag.

Den sköna vinsten mot Köln bevisade dock att vi har ett väldigt intressant lagbygge på gång. Det är alldeles för tidigt för att börja märka värvningar som "succé" och "flopp", men visst blev man positivt överraskad över hur fint Olivier Giroud, Lukas Podolski och Santi Cazorla verkade passa in. Sedan lär det ta ett par veckor i Premier League innan de vänjer sig fullt ut. Det är väl på ett sätt tur att vi då möter Stoke på bortaplan redan i andra omgången, så de får känna på den tuffa vardagen i Premier League.

Santi Cazorla kommer få en tuff start i Premier League. Foto: Bildbyrån.

Under de senaste dagarna har jag frågat många av mina vänner som följer Arsenal land och rike runt vad de tycker om vårt nuvarande lag. Jag har fått blandade svar. Många tycker fortfarande att vi är en eller två värvningar ifrån ett lag som kan utmana medan andra menar att vår nuvarande trupp är den bästa vi haft sedan säsongen 2005/2006. Personligen vägrar jag att drömma mig iväg, men precis som jag angett tidigare tror jag att vi nästa säsong kommer utmana på allvar (om titlar), men att vi troligtvis faller i slutändan, bara att det sker senare än vanligtvis.

Ett av de enklare sätten att bedöma en trupp är genom att gå igenom varenda position och se om man har två bra spelare på varje position. När jag gör det med Arsenal är det bara några få positioner jag har frågetecken över. Vem kommer bli förstavalet som vänsterback? Jag tror på Gibbs, trots att jag hellre ser Santos som förstaval. Vem tar ansvaret på högerbacken fram till Bacary Sagna är tillbaka? Jag tror Jenkinson får fortsatt förtroende som reserv för Sagna, men bli inte förvånade om Yennaris lyckas sno åt sig platsen.

Vidare tror jag att Robin van Persie kommer att börja de första matcherna på bänken, om han inte blivit såld det vill säga. Samtidigt har Gervinho sett alldeles för bra ut för att petas. En trio beståendes utav Gervinho, Podolski och Walcott känns väldigt trolig, åtminstone till matchen mot Sunderland.  Det känns vidare väldigt givet att Arteta, Song och Cazorla startar på mittfältet med vårt ordinarie mittbackspar i försvaret - Koscielny och Vermaelen. Sist men inte minst är det självklart att Wojciech Szczesny står i mål.

Vad som är positivt är att vi fortfarande är ute efter en till mittfältare. Den enkla anledningen till det är Jack Wilshere som först sägs vara tillbaka i full träning i oktober, vilket betyder att han inte kommer vara matchredo förrän december månad. Med tanke på att resten av alla spelare är uppe i fullt varv vid den tiden lär han slussas in försiktigt och inte få spela mer än ett par matcher innan säsongen är över. Lägg där till nuvarande långtidsskador på Tomas Rosicky och Emmanuel Frimpong samt skadedrabbade spelare som Abou Diaby så förstår ni varför man helst av allt vill låna in en extra mittfältare under ett år. Allt för att undvika en kris under brinnande säsong.

Hur mycket speltid kommer Abou Diaby att få? Foto: Bildbyrån.

I mina ögon har klubben gjort det mesta rätt i år. Naturligtvis kommer det uppstå diskussioner om saker vi kunde gjort bättre, men överlag får den här sommaren - som ännu ej är över - betyget väl godkänt. Det är svårt att inte vara nöjd över det mesta som genomförts under sommaruppehållet och jag tror att majoriteten av alla supportrar skulle ranka det här som en av Arsène Wengers bästa somrar någonsin.

Fem dagar kvar. Det är mycket mindre än de nittiosju dagar som återstod när vi började nedräkningen, men något säger mig att det kommer kännas nästan lika långt. Snart är det dags, mina vänner. Världens bästa liga, världens bästa show, världens bästa Arsenal.