En poäng är kanske inte så illa, del 2

Idag var det viktigt att det blev tre poäng med tanke på poängtappet hemma mot Sunderland förra helgen. Sett i efterhand kanske det var allra viktigast att inte förlora.

Arsenal ställde upp med det ett starkt lag där Mannone fick stå istället för Scszesny och Gervinho fick ta högerkanten istället för Walcott. En märklig uttagning i mina ögon då Gervinho normalt gör sig bättre på vänsterkanten och Walcott sett ganska pigg ut de senaste veckorna. Jag räknar med att ordningen är återställd till nästa veckas match på Anfield.

Arsenal lyckades hålla både Stoke och sig själva stångna. Vi gjorde massor av fina tacklingar, brytningar och tog bort Peter Crouch fullständigt med Vermaelen och Mertesacker i god form. Däremot såg vi också att vårt anfallsspel saknar någon dimension och att det lätt blir statiskt. Inget nytt utan samma saker som kännetecknar Wengers taktik år efter år.

Giroud var otroligt osynlig, Diaby bedrövlig och när vi då efter 65-70 minuter ska göra förändringar för att vinna matchen så tar Wenger helt fel beslut när han tar in Ox istället för Podolski när behovet av Ox snarare var på Diabys plats.

Diaby verkar ha samma status i laget som Ramsey förra året när han knappt var utbytbar utan fick spela hela tiden i hopp om att alla hans potential helt plötsligt skulle blomma ut.

Arsenal ska dock ha mycket cred för att de tog det fysiska spelet till Stoke. Vi var inne i alla närkamper och Giroud fick ta mycket stryk som domaren valde att blunda för. Även om vi inte skapade tillräckligt många klara målchanser så gjorde Stoke verkligen inte heller det. De hade inte en enda hörna och deras tidigare så farliga långa inkast var om inte helt ofarliga så i alla fall inte särskilt besvärliga.

Självfallet är 0-0 inte bra, men mot Stoke som statistiken är kass mot, måste vi se saker ur rätt perspektiv. Vi tog poäng på Britannia något som vi bara gjort två av de fem gånger hittills som vi varit där.

Vårt allra största problem är att när andra topplag reser dit så vinner de ofta enkelt därför att de har ett annat spel. Wengers taktik ligger fast och det vet Pulis. Vi har inget att sätta emot oavsett hur bra våra spelare är gentemot deras. Ett klart exempel på att taktik många gånger är det effektivaste vapnet mot teknisk överlägsenhet.

Vi får blicka framåt istället, lottning till CL på torsdag, transferfönstret stänger på fredag och Liverpool på söndag. Det står aldrig stilla.