Kvinnor dom bölar och drömmer och dricker sött vin

… hävdade Stockholms Negrer, på den underbara skivan ”Kärlek” från 1989. Frågan är då vad vi män gör? Vad vi gör som är så mycket mer kreativt och konstruktivt. Jo, vi placerar fruga och svärmor i TV-soffan framför en feelgoodrulle, köper hem snacks och finöl och spenderar fredagskvällen och natten till lördag framför Sky Sport News, Twitter allsköns livebloggar. Vi har lapptoppen i ena hörnet, smartphonen i andra, whatsup-ar och textar runt till vänner och bekanta i jakten på senaste nytt.

Vi rullar runt på ett jämntjockt moln av stigande förhoppningar, påträngande besvikelser och salongsberusning på randen till reguljär fredagsfylla. Vi tror att vi är i lugn avslappning men har vilopuls långt över 100 bpm. Händernas svettningar får bara värdig konkurrens av pannans chipsflöt. Och vi kallar det rekreation, vi kallar det normalitet och vi förväntar oss att andra människor inte skall se oss som asociala monster på inslagen väg som leder käpprätt åt h-vette.

Och så blev klockan plötsligt tolv. Midnatt och augusti blev september och med septembers anländande kom även ljudet av ett fönster i igenslagning. BOOM. Så var det plötsligt slut, så var det plötsligt över. Vi stod där och fick se den önskade rocken bli till ett par byxor, som blev till en väst som därefter blev till en mössa, som i sin tur blev till ett par vantar, men som till sist bara blev till en tummetott. Som inte ens blev det, som bara blev tack och godnatt.

Vi hade väntat en hel sommar på att de där onödiga spelarna skulle lämna, för blev vi bara av med dem så kunde vi köpa nytt att lägga till RvP´s och Songs potentiella ersättare. Under gårdagen lånade vi ut både Bendtner och Park, varför platser plötsligt öppnade sig och möjliga ins skulle kunna bli officiella nyförvärv. Ni vet ju alla hur det gick med den saken…

Efter detta antiklimax så förväntas vi nu ladda om och gå vidare och hur f-sen skall det gå till? Vi fick inte in en tillstymmelse till det vi behövde och vi står, trots Cazorla, Podolski och Giroud med en tämligen usel transfersommar på hand. Och som en konsekvens av detta också med en trupp som ser ännu tunnare ut än de Arsenalårgångar som i efterhand dömts ut. Hur f-sen skall vi gå vidare, vad skall vi göra nu? Skall vi böla, drömma och dricka sött vin?

På söndag gör The Arsenal resan upp till soptunnorna på Englands bakgård. Och eftersom Brendan Rodgers inte bara fått foolsen att ersätta oss som Englands barcelona, utan även gjort vad han kunnat för att städa ut gammalt Benítez- och Daglishskräp och ersätta det med spelare som faktiskt kan sparka boll, så ser de tyvärr bra ut. Riktigt bra.

Min startelva som skall möta dessa track-toppens barcelona-light ser ut som följer:

Szczesny
Jenkinson – BFG – Captinator – Gibbs
Coquelin – Arteta – Cazorla
Podolski – Giroud – Gervinho

The Back Five: Szczesny skall enligt Wenger göra tester i kväll och på söndagsmorgonen och vi kan bara hoppas att han är hel. Koscielny skall vara tillgänglig varför han skulle kunna ersätta BFG i backlinjen. Den store j-la tysken har varit oerhört bra de två första matcherna, varför han rimligtvis borde få starta, men där han är tryggt och följsamt placeringssäker så är Koscielny mer av den ettrige och jag-är-helst-över-allt spelaren. Kanske skulle ändå det senare vara att föredra, men jag är nöjd med vilket som.

Mittfältet: Äntligen har vi en spelare som insett att ett lag måste föra och passa bollen framåt men dessutom göra detta i rörelse. Jag hoppas att killar Diaby och Ramsey ägnar sin tid på Anfields bänk åt att studerar Cazorla, -för som han har spelat långt utanför deras ramar och trygghetszoner hittills. Med Song utflugen ur boet har mittfältet tvingats till omformering och utifrån truppens nuvarande utformning kan jag inte annat än stoppa in Coquelin på platsen framför backlinjen.

Somliga skulle säkert hävda att det fungerade bra senast, då Arteta tog ett steg ned till Songs gamla position och lät Diaby få spela box-to-box. Det gör inte jag. Vi behöver ett rörligt och tempokraftigt mittfält och i ett sådant ingår inte Diaby. Hate to say, men killen är crap. Skall vi vara bra kan vi inte ha crap på vårt mittfält och av den anledningen ser jag hellre att Coquelin ges chansen att visa vad han går för.

Anfallet: Återigen vill jag ha Podolski och Gervinho på höger respektive vänster kant och med Giroud i mitten. Dels för att Podolski behöver en striker bredvid sig och så länge vi fortsätter med vår 4-3-3-variant så får han förpassas till kantspel, för att därifrån söka central närkontakt men också för Podolskis bästa skottfot skall vara inåt i banan. Gervinhos startplatss behöver knappast någon förklaring, vilket därmed hänvisar både AOC och TW14 till cirka timmen på bänken innan de, i nämnd ordning, hoppar in i hetluften.

För det är där vi står. I hetluften. Förvisso fesljummen av brustna transferförhoppningar och förvisso stinkande av den gamla scousergrytan på uppkok, men ändå i den hetluft som kallas Anfield Road och som skall innebära totalt överkörning, upprättande av ordningen och tillplattande av ärkefjanten med nr 8 på ryggen. Nu är det bara att bryta ihop och komma igen, bära den enorma besvikelsen, uteblivna inköp innebär, med bibehållen självrespekt. Försöka lita på det vi har och skita i det vi inte köpte fast alla visste att vi behövde det. Böja sig fram mot den ständiga motvinden, bita ihop och se till att vinna över det där löjliga, besvärande och högst osköna Resandefolket från Merseysides röda del.

Come On You Gunner!