Inte så silly season

Transferfönstret stängde bakom oss vid midnatt och de upprörda känslorna hos fansen har inte låtit vänta på sig. Man hade förväntat sig någon eller några spelarköp och istället landar vi på noll inköp.

Jag får känslan av att den enda som inte var intresserad av Transfer D-Day var Arsene Wenger. Jag kan riktigt se honom sitta i sin läderfåtölj med en finare konjak (avundsjuk? Jag?) och läsa franska Buster med en road min i ansiktet. Med tanke på att det var så få rykten i omlopp så tror jag på fullaste allvar att vi inte var ute efter någon.

Vi kan alla spekulera kring vad det beror på. Wenger har flera gånger uttalat sig och sagt att han är nöjd med truppen och att han bara ville investera ifall han hittade en top, top player. Essien faller inte i den kategorin även om han är bättre än Diaby.

Jag har tidigare sagt att jag tyckte vi skulle skaffa in en riktigt etablerad vänsterback, en defensiv mittfältare och en anfallare och det tycker jag fortfarande. Däremot kan jag förstå varför det blir så här. Ska man köpa bara för köpandets skull så kommer man att köpa Clint Dempsey eller Ju-Young Park.

De riktigt stora värvningarna gör man inte sista dagen, de har man scoutat ett tag och sedan förhandlat med i lugn och ro för att till sist håva in dem en bit innan transferfönstret stänger. Vi har skaffat oss tre riktigt etablerade spelare av hög klass, vi har en trupp som kan slå vem som helst, när som helst, men som så klart saknar glamour, sex appeal och stjärnglans. Det kan bli vår styrka.

Ända sedan vi vann vår senaste titel 2005 har vi tappat våra största spelare sommar efter sommar utan att riktigt ersätta dem. Det är ett konstigt sätt att se på fotbollslag. Man ersätter inte spelare av en typ, med en annan spelare av samma typ och tror att det ska fortsätta som vanligt. Istället ersätter man en spelare med vissa kvaliteter med en annan spelare med andra kvaliteter men som ändå spelar på samma position. Förhoppningen är att man ska kunna skaffa sig nya verktyg för att låsa upp de andra lagens motstånd.

Spelare som ena året är truppspelare blir efter hand nyckelspelare så som Song, Van Persie, Walcott, Fabregas. Problemet vi har är att spelare utvecklas till toppspelare hos oss på ett sätt som många andra klubbar bara kan drömma om. Därför blir de också attraktiva på marknaden och söker sig naturligtvis utanför Arsenal där man kan vinna pokaler och tjäna massor av pengar. Jag skulle så klart önska att det var annorlunda, men tills vi börjar vinna något regelbundet så kommer det att se ut så här.

Vad menar jag då med det här? Jo, att Wenger har förtroende för den här truppen kan också betyda att när vi återigen tar en topp fyra placering som jag förväntar oss att vi gör så har några av de spelare vi sågat hittills tagit stora kliv och blivit väldigt mycket bättre spelare. Det kan vara Diaby, Coquelin eller Gibbs vi snackar om. Helt plötsligt har vi ersatt Song med Diaby eller Coquelin och Clichy med Gibbs. Inte samma typer av spelare, men klart dugliga och säljbara. För efter en säsong som hyllade spelare i Arsenal får de hybris och tror att de kan göra vad de vill och vill bort. Tragiskt, men sant.

Tyvärr är enda botemedlet att vinna pokaler och det blir oerhört svårt när laget ofrivilligt byts ut varje säsong. Vi vill ha kvar våra bästa, men om de börjar ställa till med trubbel på Colney så kan vi inte ha kvar dem. Jag önskar att vi hade råd att skicka ner dem i reservlaget så de kunde lära sig att veta hut, men Wenger anser uppenbarligen inte att vi har råd med det.

Wenger sade också att om vi inte tar in någon toppspelare nu i sommar så gör vi det defintivt i december. Det tyder på att han har något på gång. En liten tröst kanske.