I Wengers papperskorg

Vem har inte drömt om att få vara en fluga på väggen, ett öra bakom tapeten eller en dold mikrofon i ryggen på någon av Chesterfieldfåtöljerna? Osynligt få sitta med vid någon av de sittningar där Wenger och Bould resonerar kring truppinnehåll, laguttagningar eller framtida spelarval? Med ett glas valfritt Alsace stillsamt vilande i handen, ena benet korslagt över det andra och vara idel öra för vad du än må höra?

Nu är det få, eller snarare ingen, förunnat att uppleva denne existensialistiska ynnest, men som plåster på såren så har ärkemurvel D&M wallraffat sig till en liten inblick i Professor Wengers arbetsmaterial och knyckt sig till en viss koll i form av ett datoriserat fragment. För Wenger sitter fortfarande på en gammal stationär PC, till vilken tjockskärmen så sent som förrförra veckan byttes ut mot en plattare variant. Han sitter och pekfingervalsar in mängder av variabler kring tänkbara laguppställningar och klickar till slut i om det är i 64:e eller 67:e matchminuten som bytet då Podolski plockas bort, skall göras. Vilken formstark ytter som skall ställas över nästa gång och hur många matcher per säsong Arsenal faktiskt bör spela med vår tredjemålvakt.

En grön rektangel där elva olika positioner har tomma rutor vilka skall fyllas med spelarnamn. Till vänster finns en rad där ytterligare sju namn skall fyllas i under rubriken ”avbytare:” Wenger lägger olika vikt vid den gröna rektangelns olika positioner och han vänder och vrider på variabler såsom form, kontraktslängd och behov av uppmuntran i form av fortsatt speltid.

Snett upp till vänster, ovan programmets gröna rektangel och bredvid raden där de sju övriga namnen skall fyllas i, finns en ytterligare liten symbol. Wenger kallar den för Papperskorgen och den är en oerhört vanlig symbol inom persondatorikens värld. I denna Papperskorg kan man lägga saker som man egentligen inte vill ha, men ännu inte våga göra sig av med helt. Man kan låta dem ligga kvar där och således använda denna Papperskorg som någon sorts indirekt lagningsutrymme. Ett utrymme där filer kan vara kvar utan att vara i vägen, vara bortsorterade utan att vara för evigt försvunna och vara med fast ändå inte riktigt.

Förr fylldes denna papperskorgssymbolbärande mapp med franska skalliga mittbackar som var kassa och bara spelade när ingen var fit. Med franska mittfältare införskaffade som bosman och lämnande som bosman, samt en och annan brasiliansk korsning mellan Gilberto Silva och Thomas Rosicky. Ofta fick de hänga ute på vänsterbacken, men en och annan gång fick de chansen centralt, vilket tämligen omgående förde dem tillbaka till mappen.

Som en kanin ur en hatt dras Papperskorgsfigurerna upp ur nya klubbmärket. Bild från Flickr.com:"_redheat”

Min lika delar sensationella som hissnande upptäckt är att Wenger numera har greppat tag i pekdonet, tryckt ned den vänstra knappen och fört in denna Papperskorg, inklusive innehåll, för att släppa av den på ovan nämnda gröna rektangel. Det som tidigare var en utanförliggande karantän har nu inkluderats och fått en fastställd och ständig plats i den gröna rektangeln.

Platsen som numera pryds av ovan nämnda symbol gick tidigare under benämningen Högerytter. Men i takt med att Wenger fört in korgen i den gröna rektangeln har clownliknande högerbackar gjorts om till högeryttrar, långa danska strikers malplacerats längs med höger långlinje och pyttesmå engelska speedkulor placerats längst bort till höger i ett missförstått försök att ge erfarenhet och i varje fall viss relation till arbetsredskapet, fotbollen.

Döm om min förvåning och nästan hisnande svindeln när ännu en Arsenalfigur visat sig bli Papperskorgsfigur där ute till höger. Det som initialt mest såg ut som en lyckad Wengersk toknyck, har plötsligt blivit standard, norm och regel. Även denna säsong har således fått sin Papperskorgsspelare och namnet denne bär är Aaron Ramsey.

En oerhört lovande central mittfältare, en box-to-box från den walesiska snorblåsten fördes in över London och droppades av någonstans i Islington. En söndersparkad februarikväll på Britannia senare och Nästa Stora Sak blev skadat gods. Nu är han åter och då gör vi allt för att han skall komma tillbaka till formen han en gång förväntades och vi gör det… ja, just det. Genom att placera honom på ikonen med korgen, genom att sätta honom på högeryttern, platsen där alla som inte passar in någon annan stans, hamnar. 

På den numera fördömda platsen. Där folk framstår som aparta, kobenta och allmänt obekväma. Platsen som tydligen inte bär en elftedel av ansvar, en elftedel av mandatet eller en elftedel av potentialen. Nej, vi sätter killarna där, så kan de kuta omkring och känna sig medverkande utan att det stör. Vi behåller dem således uti fall att, men slipper ha dem springande i vägen. Och va f-sen, vi är ju så bra ändå, så att vi kan ge motståndarna lite handikapp genom att på spela elva mot tio, eller förlåt, elva mot tio och en papperskorg. Där har vi lösningen på år av trofélöshet. In med Papperskorgen på plan så är vi utmanare och såväl liga som kupper. Copy+paste. Klart och betalt.