Bedrövad efter helgen

Det här blev en på många sätt ovanlig resa. Det blev turistande, det blev massor av mål och det blev en riktigt otäck förlust som kröning på min långhelg.

Om jag tar det från början så tog jag och systersonen ryamattan över fredag kväll och eftersom tröttheten hos tonåringar är den allt dominerande känslan så blev det en tidig kväll. Uppe med tuppen på lördagen så tog vi oss ner till stan och åkte flodbåt, kollade in diamantskallen på Tate modern och kollade utsikten från caféet på översta våningen.

Vi hade en afternoon tea inbokad, men eftersom mitt sällskap fortfarande levde med sviterna efter influensan så hoppade vi det och tog en närmare titt på West Ham - Brighton istället. Det sprakade rejält där ute och redan efter 10 minuter stod det 3-0 till hemmalaget. Trevlig arena den där Boleyn ground, med snudd på fullsatt och ett herrans drag allteftersom målen rullade in.

In till stan igen och lite arkadspel på Trocadero ihop med en gottig Fish and chips på Rock and a soil plaice. Klart rekommendabel om än aningen dyr. Trötta var vi på hotellet vid 21-tiden, något som aldrig händer när man åker med grabbarna....

Söndag blev det en taxifärd till Hamleys, en gångtur runt Piccadilly och sedan tuben till Camden och marknaden. Det är nog en av de större turistfällorna som finns i staden, men vi lyckades ha trevligt ändå med en smarrig asiatisk buffé och pubbesök i samband med Unitedmatchen. Redan efter Youngs filmning bestämde vi oss för att gå i halvtid och vi stack ner till stan igen för att vid halvåtta tiden gå en guidad tur genom The haunted London. Inga riktigt kalla kårar men informativt och smålustigt. Kan varmt rekommendera att göra sådant när man reser ensam eller med familj.

Måndag var ju matchdag och vi åkte öppen turistbuss, åkte mer flodbåt och begav oss vid femtiden ut till matchområdet för att insupa atmofär, stämning och b-vitamin. Systersonen hade den effekten att det inte blev värsta pubrundan för undertecknad, men både på Twelve Pins och The Gunners var vi välkomna in och det blev skönt snack med Skansengänget från sydkustens pärla.

En burgare vid Highbury som traditionen bjuder, inköp av fanzines och så en liten tur i shopen innan match. Nya kallingar och ett par t-shirts blev det och sedan var det bara att gå upp och sätta sig. Jag hade inbillat mig att vi skulle vara inne på plats en halvtimme innan vilket vi missade, men en kvart är ändå rekord.

Tio minuter in i matchen var det knäpptyst på arenan och jag hade ont i magen och tom blick. Stämningen var helt under isen och det var verkligen ingen reklam för klubben. Spelet var bedrövligt, domaren var bedrövligare och jag var bedrövad i hela mig. Det här var den värsta smäll jag upplevt sedan 4-4 mot Twatsen och allt som var bra med helgen kändes som ingenting värt.

Det var bara att ta sig hem i snigelfart med den ljusblå linjen. Marschen till Highbury and Islington kändes som om man blivit avskedad och bedragen på samma gång och det var inte mycket som höjde humöret. En tung förlust och min allra första på mina femtontalet matcher i London. Jag skyller på en av Skansenkillarna som nu har 100% förluster på sina resor. Ett litet upprop här kanske för att han aldrig mer ska bli tilldelad biljett?

Jag ville inte alls åka hem idag. Efter slutsignalen var jag hämndlysten och irriterad och skulle om jag hade råd och möjlighet gladeligen åkt över till helgen igen. Nu är det revansch och krig. Vi får inte släppa det här. Mer om det en annan dag.