Två dagar efter och två dagar före

Egentligen är detta en period vi tämligen borde älskade att äntra. Serien är rejält igång, det är högt tempo och med matcher ständigt avlösande varandra borde nuläget vara det optimala för fotbollsfantaster som du och jag. Och vi som håller på Arsenal, som förra veckan först tufsade till förortslaget spurs och sedan säkrade avancemang till och deltagande i vårens mest välsmakande fotbollssmörgåsbord.

Dilemmat är att föregående vecka rundades av med en riktig skräpmatch i lördags kväll. Före lördagsmatchen var min tanke att både Villa och Everton på bortaplan är två svåra matcher, men att vi skulle vinna mot Villa och i sämsta fall knipa en poäng mot Everton. Gör vi tvärtom så är det, i och med rådande tabellsituation, faktiskt än bättre. Men jag har, efter lördagens bedrövelse, lite svårt att se det hända.

Matchen mot Villa visade med allt tydlighet ett par rejäla svårigheter vi i nuläget har. Dels saknar vi generellt en spelartrupp som tål någon som helst rotation, dels visade den hur stora delar av den kostsamma truppen som i nuläget är, eller av Wenger anses vara, helt oanvändbara. Men framför allt visade den hur få alternativ vi har att ta till i offensiven.

När en trött Giroud togs skulle tas ut för vila blev ersättaren Coquelin. Förvisso en spelare som jag tror gott om och förvisso en spelare som jag gärna hade sett startat matchen, men ändock en central mittfältare med främst defensiva kvalitéer. Om man har 0-0 mot ett lag under nedflyttningsstrecket, är det då en DM-look-a-like man skall sätta in för att ta de tre poängen?

Här brukade vi vinna. Bild från Flickr.com: ”atomicShed”

Oavsett vem som nu bär ansvaret, vems skuld det är eller vem som ligger bäst till att få bli syndabock, så kvarstår problemet: När de delar som är satta i Wengers frysbox inte är tillgängliga så har truppen endast en central anfallare i Giroud. Och när det enda tillgängliga alternativet, Podolski, i en nästan autistisk regelbundenhet, redan är utbytt, vad har vi då tillgängligt? Ingenting.

Bendtner och Park är utlånade, Vela såld och Chamakh ligger längst ned i frysen, bredvid den rökta Squillacin och täkt av den snart stelnande Djouroun. Och när killar som Cazorla och Arteta startat nästan samtliga matcher hittills och, fullt logiskt har någon av sina sämre dagar, vad har vi då för alternativ att sätta in? Diaby och Rosicky? Var är de någonstans? Ja, just det…

Har vi spelartrupp som matchar vår målsättning eller ens en som går att använda till det spelsystem som Wenger valt till oss? Är truppen konstruerad efter rådande omständigheter eller bara byggd på önskat tillstånd? Har vi inte råd att ha en kompetens och bredd i truppen eller saknas faktiskt kompetensen att skapa denna bredd?

Aston Villa av idag skall bara spelas ut. Bortaplan eller inte, regn eller inte regn. Det är november, det är inte ens kallt och det har inte ens börjat blåsa snorhårda vindar från nordväst. Det hårda matchandet har inte ens börjat, det har inte ens blivit julledighetsschema. Det har inte ens hunnit bli nasty, det är inte ens våld och Villa är inte ens Stoke. Och vi missade chanser på chanser, folk säger Ramsey var bäst på plan och katastrof vore väl om så var. BFG var den spelare som hade mest bollkontakt och vi tvingades lita på tokräddningar av en nyss comebackad Szczesny för att inte förlora mot nedflyttningskandidaterna.

Villamatchen var den lätta matchen och på onsdag kväll är det Goodison Park, en erkänd boogiearena, som gäller. Mot ett Everton som inte bara vänt sin säsong och startat den gudomligt bra, gjort de smarta och vägvinnande lågbudgetvärvningarna som vi hade behövt för att ha truppbredd, utan även får tillbaka sin bästa spelare, i Marouane Fellaini, från avstängning.

Hur det skall gå till återkommer jag till på onsdag morgon. Just nu är jag kvar i lördagens ickeinsats. Kvar i alla dess symptom på att Arsenal är inne på fel spår, på att klubbens styrande inte har koll och på att vi absolut inte har vad vi behöver för att ta oss åter till det vi en gång var. Att vi är kvar i vår ständiga övertro till talangfulla 19-åringar, på spelare som redan fått chansen men inte tagit den och på att våra få klasspelare skall kunna leverera som om EPL vore FIFA av EA Sports.