Headmaster Ritual. Saturday Night’s Alright For Fighting

Watfordikonen Elton John skrev, tillsammans med Bernie Taupin, 1973, den för John något rockiga låten lördag Night’s Alright For Fighting. Låten har tolkats av en mängd artister, bland andra Queen, Flotsam and Jetsam och mina egna små husgudar W.A.S.P, där om inte annat det sistnämnda ger låten berättigande att nämnas i denna blogg. Johns version peakade som nummer sju på Englandslistan, men vårt Arsenal kommer aldrig att peaka, utan bara bli större, bättre och vackrare för var dag som går. Eller hur?

På vilken placering på Englandslistan nuvarande resa kommer att sluta är ännu dolt i jämntjockt dunkel, men Elton Johns sjundeplacering lämnas obönhörligen åt lag som tottenham, Fulham eller rent av det stolta gamla storlaget Liverpool FC. För Arsenal bör obönhörligen tuffa vidare mot ligatoppen, eller i varje fall mot den fjärdeplats som inte bara ger guld och gröna skogar åt alla och en var, utan även innebär kval till Champions League nästa år. Och vad kunde inte vara bättre att göra än att fortsätta denna vandring i form av ett lördag Night footballsamkväm? Ingenting, eller hur?

För ett rejält samkväm blev det. Som mången samkväm tenderar att göra så övergick det hela till att mer eller mindre bli en tillställning av uppbröstad positionering, mellanmänskliga gameplans och hierarkisk markering. Det blev ringa mys och allt mer bus. Vi kan utan svårigheter påstå att dagens matchsamkväm, där vi var gäster på Villa Park i Birmingham, innehöll samtliga av sportens svar på den gamla klassiska Öl-tratten, fotbollens Ryska Posten och de gröna fältets allra skönaste partyfreebasande i form av ett härligt och frejdigt kämpande. Eller hur?

Det var kalas från början till slut. Elva till tänderna taggade Arsenalspelare gjorde oss stolta från avspark till avblåsning. Tekniska ekvilibrister fightades om bordets samlade uppmärksamhet och man visste inte vem som egentligen låg bäst till för att få scoora i kväll. Wengers trupprotation kändes rätt ända ut i fingerspetsarna, där en kille som Ramsey kom rätt in i spelet och växlade ett lysande passningsspel med kämpaglöd som killar Adams, Parlour och Keown hade givit sin mammas lilltå för att uppbringa. Eller hur?

Vårat kantspel hotade i våg efter våg. Vi hade förnämlig bredd som understöddes av en stenhårt solid central mittfältsmakt. Bollar gick precis dit de skulle och spelarna löpte som vilthundar längs med långlinjerna. Villaboysen var helt slut, helt förvirrade och helt uppsnurrade av detta lag från norra London som inte bara rockade Englands näst största stad, utan även skickade hotets signaler ut över den darrande kontinenten. Eller hur?

Om första halvlek var världsklass så var andra om möjligt än bättre. Hela TV-soffan bländades till blekhet av detta Arsenal 2.2, som inte bara spelade underhållande och vägvinnande bollspel utan även gjorde det med förnämlig pressession och framgång. Chanserna rullade in som en långtradare från Baltikum och målen fick farsans gamla kulram att känna sig otillräcklig. Bergkamp och Henry satt på länk till studion och gick unisont upp i brygga för detta både effektiva och kompetenta Arsenal. Eller hur?

Spelarnas ögon lyste av kampvilja, av känslan av att göra vad som helst för att vinna och av den desperata aktionen för att leva upp till all den inomburna potentialen. Stora steg togs, extra meter avlades och den där sista lilla kämpainsatsen producerades av samtliga inblandade idag. Vi kan alla sova lugnt i natt. Lugna i vetskapen om att vårt hjärtas lag är på absolut rätt kurs. Mot fjärdeplatsen, vidare förbi det sjunkande Liverpo... förlåt che£sky och upp förbi de båda manchesterlagen som torde gjort i brallorna av fasa för ett Arsenal som verkligen har fått upp tempot. Eller hur?

Vi lyckades, idag, verkligen tillvarata det momentum vi i och med derbysegern och den uppföljande avhylningen i CL, hade på vår hand. Korten smackades ut, på plan och från Wengers bås och ingen kunde någonsin förutse hur det skulle bli. Hur streetsmarta vi kunde vara, hur rätt in i samtliga situationer vi kunde gå och hur mycket ett professionellt fotbollslag egentligen kunde kämpa för att ta hem de tre poängen. Eller hur?

Samtliga spelare får 5/5. Samtliga spelare får högsta betyg av alla höga möjliga betyg. Samtliga gjorde mig kompiskär, knäsvag och hjärtevarm. Samtliga spelare borde vara aktuella för veckans lag, säsongens insats och för bästa möjliga insats någonsin. Eller hur?

Eller hur? Wenger? Glassnosidiz? Arsenal AB? Mustaschmannen i Denver? Hallå, är du där? Var är du? Var är vi? Vart är vi på väg? Hjälp..? Någon..?