Det är skillnad på förluster

De två sista matcherna fick samma utgång - 3-0 i nacken, men skillnaden mellan dem är för mig milsvid. Den stavas förväntningar.

Chelsea är ett miljardbygge med världsklasspelare på varje position, oavsett vad vi tycker om dem. De har en genomtänkt spelidé, numera under italiensk flagg och med ett italienskt tänkande och spelsätt. När de gör första målet är de svårslagna. Man kan slå dem om man inte heter Arsenal och spelar naivt passningsspel utan hänsynslösa spetsar som vågar och har muskler att utmana inne i straffområdet. Idag slog Blackburn ut dem ur ligacupen och vem är egentligen förvånad?

Man City är ett miljardbygge, månne i sin linda, utan genomtänkt spelidé, men fortfarande med klass på varje position. I ligacupen ställer Arsenal upp de spelare som inte ingår i startelvan och på någon position spelare som inte ingår i start-trettiotrean. Resultatet blev detsamma, trots flera likheter mellan matcherna.

Vi spelade bägge gångerna ett passningsspel som gav oss fördel när det gäller bollinnehavet. I båda matcherna blev vi straffade av synnerligen snygga/effektiva mål som inte speglade matchbilden. I båda matcherna är vi för klena när det gäller att avsluta våra anfall.

Det som skiljer är förväntningarna, ikväll ger detta spel godkänt, men mot Chelsea blir det fett underkänt i mina ögon. Jag har tyvärr en känsla av att vårt a-lag hade gjort samma match idag och då betyder det inget att ha ett lag som är a-lag och ett lag som är reservlag. Om båda är lika bra så försvinner ribban inom laget = det räcker att vara så bra som jag är nu, det finns inget mål.

A-lagets insats är inte godkänd därför att de av fansen, på hemmaplan förväntas stå upp bättre för att kunna utmana om titeln. Istället är de för klena rent fysiskt, men även för klena för att på riktigt kunna utmana Chelsea utom vid ett tillfälle då vi får ett mål bortdömt. Fel eller ej, vi kom inte till fler sådana chanser så matchen hade vi inte vunnit.

Reservlaget idag kom till många fler chanser som de inte tog. Brady sade vid bordet i Malmö att alla ville slå den avgörande passningen, men ingen ville ta emot den. Det är inte bara omognaden som gör det, utan även inställningen, fegheten och kvalitetsbristen. Flera av de spelarna som ställde upp idag har massor av kvalitet, Eastmond var stundtals riktigt bra, Vela blev bättre efter hand och Merida ville mycket. Mindre bra var de som man förväntade sig mer av. Rosicky lade för mycket ansvar på sina egna axlar när han kände sig tvungen att vara överallt. Traoré lider av samma vänsterbacksfel som Gibbs och Clichy, hyfsade offensivt, men missar defensivt. Ingen av dem kan dessutom slå ett inlägg. Ramsey och Wilshere helt osynliga.

Sen måste domaren få en känga. Hur i h-e kan matchen resultera i 6 gula för Arsenal innan förste Cityspelare blir varnad? Då är det inte ens Bellamy som blir varnad utan nyss inkomne Kompany. Arsenal fick ta emot mycket stryk som domaren valde att blunda för. Vi förlorade inte matchen där, men domarkåren har ändå mycket att lära.

Vi tar med oss det långa stunder fina spelet. Vi skäms inte för vår insats, det var trots allt liten börs mot stor börs. Jag förväntade mig en förlust och killarna gjorde mig stolt. Det finns mycket att förbättra, men allra mest hos a-laget. Nu tar vi Stoke med marginal på lördag och gör julfesterna i Arsenal Sweden till de bästa någonsin. Rock on som Woody säger.