Fredag, lördag och söndag

Idag är det torsdag och i morgon är det fredag. Men för mig är imorgon ingen vanlig fredag utan en dag då det är dags för mig att återigen åka till England. Landet som jag alltid har älskat, sådär lite på respektfullt avstånd, men som jag nu i vuxen ålder har sett till att återknyta bekantskapen med. Landet som inte bara har producerat den vackraste och den mest berörande musiken inom världens populärkultur, utan också bär på alla de estetiska element som skapar en fulländning i det bedagade, ett lyster mitt i förfallet och landet som talar så direkt till mig.

Med mig på resan är som vanligt, i dessa bloggsammanhang numera välkända, West Ham-Johan och Manu(td)-Mats, men denna gång kommer vi inte att göra som vi brukar, ha London som bas och boende och ta tåg till de olika matcherna på andra ställen än i London. Vi kommer istället att ta sikte på The Midlands och ha den gamla stål- och industristaden Sheffield som huvudsakliga bas.

Vi beräknas landa på London Stansted runt lunchtid i morgon och tar sedan tåg upp till Sheffield vilket kommer att innebära en nätt liten resa på ca tre och en halv timme. På tre och en halv timme hinner man dricka en ganska omfattande mängd öl, varför jag tänker att vi kommer att äta något ur restaurangvagnen till det och krydda/spä ut anrättningen med lite quiz av fotbollsrelaterad art. Mitt quiz är som vanligt f-n grymt.

Väl i Sheffield antar jag att vi i tämligen god form droppar vårt bagage på hotellet för att sedan drälla runt på staden innan kvällens middag skall intas. Kvällens huvudmål är matchen på Bramall Lane mellan Sheffield United och Crawley Town i The Sky Bet Football League One. Vi har platser längst ned på arenans södra läktare och kommer att högst troligen bli både sönderregnade och genomblöta rakt igenom. Men det kommer det att vara värt.

Ungefär här kommer vi att gå. Bild från Flickr.com av ”DJN”

Efter denna match kommer vi nog vara tämligen mosiga varför jag inte har den minsta aning om hur fredagskvällen kommer att utforma sig. Det jag däremot kan anta mig veta är att dagen efter, lördagen, kommer att inledas med en riktigt långsam frukost som troligtvis avlöses av lite planlös kringvandrande i staden innan vi, högst troligt smått desperata, hittar något lämpligt ställe att dricka lunch.

Därefter tar vi någon av vagnarna på det så kallade Supertram vars gula linje tar oss ut till Hillsborough där Sheffield onsdag tar emot Ipswich Town i The Championship. Om Manu(td)-Mats spelat ut sina kort väl, så kommer vi att sitta på arenans södra långsida och ha den klassiska matchklockan och dess trekantiga gavelinramning ovanför oss.

Efter denna match kommer vi nog vara tämligen mosiga varför jag inte har den minsta aning om hur fredagskvällen kommer att utforma sig. Det jag däremot kan anta mig veta är att dagen efter, lördagen, kommer att inledas med en riktigt långsam frukost som troligtvis avlöses av lite planlös kringvandrande i staden innan vi, högst troligt smått desperata, hittar något lämpligt ställe att dricka lunch.

Därefter tar vi någon av vagnarna på det så kallade Supertram vars gula linje tar oss ut till Hillsborough där Sheffield onsdag tar emot Ipswich Town i The Championship. Om Manu(td)-Mats spelat ut sina kort väl, så kommer vi att sitta på arenans södra långsida och ha den klassiska matchklockan och dess trekantiga gavelinramning ovanför oss.

Där, nere till höger kommer du att ha oss: Bild från Flickr.com av ”Chris Tricklebank”

På söndag morgon åker vi till Birmingham för att därifrån åka nordväst till den lilla förstaden West Bromwich och the Hawthorns där stadens stolthet The Baggies möter världens vackraste lag. Vi har platser på den östra långsidan, där vi kommer att ha Arsenals underbara bortafölje till vänster om oss, på The Smethwick End.

Som många av er vet så är det en underbar känsla att få se sitt hjärtas lag i verkligheten. Att få se allt det där som inga kameror i världen kan fånga upp. Rörelserna utan boll, spelarnas gester, interna kommunikation och samspelets, i TV-rutan allt för avlägsna, subtiliteter. Och bortaföljet. Arsenals underbara bortafölje som förvisso ofta hörs i sändningarna, men som ”i det riktiga livet” verkligen framträder som ett av ligans bästa.

Matchen på The Hawthorns blir min tredje bortamatch och jag har haft ynnesten att få bevittna två rena utskåpningar från bortaföljets sida. På Reebook Stadium tävlade awayfansen mot en hopplöst störande trumma och där var det aldrig något snack om vilka som stod för underhållningen, medan matchen på Carrow Road förvisso var rakt igenom usel rent fotbollsmässigt, men där vi värmdes av Arsenalföljets konstanta sjungande 90 minuter igenom och deras aldrig sinande önskan om att bidra med det som var möjligt att bidra med.

Genom denna grind kommer vi att passera. Bild från Flickr.com av ”Wagsy Wheeler”

Och bortapuben. I nio fall av tio, områdets mest skabbiga tillhåll. Ofta bedagat, nedgånget eller allmänt sunkigt. Det bortvalda stället, stället dit ingen vill behöva gå mer än en gång och stället dit man skickar gästen man egentligen inte vill ha besök av. Där. Där finner man den starkaste sången, den största trängseln och de flesta hemmagjorda flaggorna. Där finner man det allra mest framträdande behovet av att markera sin tillhörighet, att få sin röst hörd tillsammans med andra och där finner man också de hårdast knutna banden gentemot en gemensam fiende.

Där kommer vi att vara. I Arsenals fall, i West Bromwich, verkar den vara utslängd i ett industriområde långt från både redlighet och fotbollsarena. Men vad spelar området för roll? Vad gör 25 minuters promenadväg till arenan? Vad gör söndertrasade heltäckningsmattor med fläckar som vittnar om svunna och bättre tider? Toaletter som stank piss redan som nystädade? Pissoarer som snart är på väg att hamna på dina fötter? Ointresserad personal? Någon förfallen lokalbo som sedan länge straffat ut sig från hemmapubbarna?

Vad spelar det för roll när man får följa sitt hjärtas lag? Ingenting. Arsenal är viktigare än allt, allt annat är mindre och störst av allt är Arsenal. Där kommer jag att vara, där kommer jag att njuta. Önskar ni en reseberättelse eller fördjupande uppföljning av resan, är det bara att säga till, så skall jag se vad jag kan göra. Ha det så bra, det skall jag ha.

COYG