En genial marknadsavdelning vid Merseyside

Flertalet är de klubbar som så smått börjar ruvar sig inför kommande sjösättning av det, på Platinivarvet i Joeuf de Meurthe-et-Moselle, snart färdigbyggda FFP-skeppet. Frågorna börjar ställas allt mer frekvent, och då inte bara av anfallare till motståndarförsvar. Vad kommer att hända när FFP har satt segel och börjar ge sig ut på jungfruresa? Hur höga kommer svallvågorna av att bli? Kommer de skvätta ned min finfotbollsbläser med sin snabbt surnande lukt av gammal döende torsk? Kommer även jag och min klubb få ett stänk av realitetsanpassning svidandes i ögat? Eller kommer de galoscher som jag, i form av alla bruna kuvert jag sände till Nyon eller de uppenbart oproportionerliga sponsoravtalen med förtryckarregimen, jag tillförskansade mig, hålla utjämningsförsökens stank stången?

Många frågor ställes uti detta nu, svaren lyser ännu med sin frånvaro men de flesta utgår nog ifrån att det FFP kommer att visa sig bli ett sandslott som snabbt försvinner i den monetära floden. UEFA kanske statuerar exempel med någon klubb från Turkisk, från Belgien eller från forna Warszawapakten, men sedan kommer de två spanska, de två franska och de två inhemska/engelska elefanterna fritt få dansa vidare. Så ingen verkar egentligen riktigt bry sig. Ingen av de stora lagen i varje fall.

Men en klubb som verkligen ger intryck av att ha tagit Platinis FFP på allvar och som faktiskt försöker förbereda sig på en tillvaro utan röda siffror i bokföringen, är den röda klubben från staden Liverpool. Om detta beror på vana av surnande torsklukt eller en redan befintlig än värre stank, det vet jag inte. Men uppenbart är att folket på deras marknadsavdelning redan nu har mött morgondagens förhoppningsvis kommersiellt fixerande verklighet. Många hävdar att det är LFC:s rivaler, Manchester United, som är bäst på att krama fram stålar ur hugnande intressenter i form av sköna sponsoravtal med allt från bilfabrikanter till vinodlare och indonesiska nudelstånd. Men i LFC har MU mött sina övermän och detta i form av en så raffinerad teknik som det reverserade kopierandet. Eller den skylda patentstölden. Eller om Sveriges prins hade valt att kalla det, genom samarbetet med någon med hög anonymitetsönskan.

För både manu och foolsen är stora i vårt oljerika grannland i väster. Där har Premier League i allmänhet, och dessa svurna antagonister i synnerhet, alltid varit da shit och det är, genialiskt nog, just där som foolsen nu planerar att gräva fram sitt svarta guld som skall rusta dem inför införandet av UEFA Financial Fair Play. Det är där de har funnit sin framtids födande hand, där de har funnit sin naivt dadaistiska musa rännandes omkring med överfullt skvalpande plånbok och det är där de har funnit sydvästen som håller FFP:s yviga sjö på behörigt avstånd från det av storfotboll nysolade nyllet.

Glöm de inflytelsekrävande oligarkerna från öst, glöm de nyckfulla shejkerna och glöm regimer som kastar landets homosexuella i fängelse. Gör som foolsen: Go Big, Go Nice, Go Norway. Vem f-sen hade kunnat förutse något så genialiskt från en klubb som Liverpool FC? Från klubben som har representerats av så såväl gutturala som kromanjona spelare som Alan Hansen, Jamie Carragher och klubbens nuvarande lagkapten Steven ”Neanderthal” Gerrard?

Dessa fotbollens fräcka fryntligheter (FFF) skall nu komma att besöka världens vackraste lag på lördag kväll. Tyvärr kommer vi inte få se vare sig Hansen eller Carragher, men vi kommer få se The Hungerman Suarez som, med ett hattrick med sig från West Brommatchen i bakfickan, är tillbaka i storform. Vi kommer att få se en pånyttfödd Kung Kolo jogga omkring i ännu en oskön outfit och vi kommer få se ett av ligans farligaste anfallspar kuta runt i ett 3-5-2-system som alla, inklusive stofilerna i MoTD-panelen, kollektivt går upp i brygga för.

Matchen och motståndet: Jag var i måndagens text inne på behovet av ett återupprättat kantspel och detta tydliggörs bara än mer när motståndets trebackslinje heter Touré – Skrtel – Sakho, understöds av wingbackarna Johnson och Cissokho (på lån från Valencia) och har Leiva och Henderson/Gerrard framför sig. Till dessa och ovan nämnda anfallspar Suarez – Sturridge, skall också läggas chelskylånet Moses och den på lördag, enligt rykten, comebackande Coutinho, varför ni förstår att foolsen inte på många år varit så här svåra att möta.

Nyckeln tror jag kommer att bli det redan nämnda kantspelet tillsammans med en enormt mycket större rörelse utan boll. För ingen i foolsens backlinjetrio är sådär superrörlig och kan vi komma in bakom Gerrard – Leiva-låset så har vi stora chanser att skjuta dem i sank. Då måste dock defensiven fungera oändligt mycket bättre än vad den gjorde både mot Dortmund och mot Palace, vilka båda fick slå om och komma igenom bra mycket lättare än vi borde ha tillåtit dem att göra. Ger vi dessa möjligheter till herrar Suarez, Sturridge och Moses, eller för den delen även Coutinho, så kommer vi, vårt så prisade kollektiva försvarsspel till trots, stå med brallorna pinsamt neddragna. Och det blir varken kul eller roligt, allra minst det sistnämnda.

Back Five: Szczesny, Sagna – Mertesacker – Koscielny – Gibbs. Jag vet att många påstår att Sagna var bra senast mot Palace, jag vidhåller att så inte var fallet. Bjussar han på de ytor och den frihet han gjorde senast, så kommer vi inte ha skuggan av en chans. Å andra sidan har Sagna, på samma sätt som ofta är kass mot lite sämre motståndare, visat en förmåga att höja sig när motståndet varit bättre. Och om så blir fallet på lördag kväll så blir även jag själaglad.

Mittfältet: Wilshere – Ramsey – Özil. I denna match hade jag så enormt gärna sett Flamini flisa sönder det flamsiga motståndet, men eftersom denne fagre fransman för närvarande är frånvarande på grund av skada, bör mittfältstrion bli den ovan nämnda. Nyckeln här blir inte bara att få fart på Özils senast smått insomnade kreativitet, utan också att få den tidigare så utskällda mittfältsdynamon Wilshere – Ramsey att dels hålla tätt i det defensiva tillsammans, men även lösa rollfördelningen sinsemellan så att de kan göra nytta offensivt.

Jag utgår att både Wenger och många av er lösare ser Arteta som självklar här på mitten. Jag kan till viss del förstå detta, men anser att herrar Wilshere – Ramsey var bra senast mot chelsky, men också att paret Arteta – Ramsey aldrig riktigt har fungerat som par, utan bara erbjudit en bra spelare i taget och att den andre då varit högst medioker. Och ett sådant resursspill kommer vi inte att ha råd med mot foolsen. 

Anfallet: Rosicky – Giroud – Cazorla. Som ni redan förstår så tycker jag att vi hade behövt rörliga spelare som Oxlade-Chamberlain, Podolski och Walcott. Nu är samtliga dessa fortfarande skadefrånvarande, varför vi står med endast en naturlig ytter i den just kontraktförlängande Gnabry. Av dessa anledningar ser jag ingen annan trio än den nämnda, möjligen med passus för att Rosicky skulle kunna fungera i mittfältstrion i stället för i anfallet och att nämnde Gnabry måste anses vara nära startelvan. Men utifrån rådande skadeläge och formkurvor är jag nöjd så här. 

D&M drar till med: Jag tror att det kommer bli en fartfylld match i högt tempo där två lag med bra offensiv möter motståndare med hittills ganska oprövad defensiv. Självklart blir målvaktsmatchen mellan Szczesny och Mignolet spännande att följa, men framför allt blir denna match mycket av upp till bevis. Både för foolsen och för Arsenal som lag. Men även för vår defensiv, vår organisation och vår, förhoppningsvis havda, förmåga att besegra lag i både god form och av god kvalité (nåja…).

Jag tror på uddamålet. Jag är rädd för Suarez målskytte såväl som hans groteska filmningar, där han också har benäget sällskap i kapten Gerrard, och tycker att Sturridges form är otäck. Jag hoppas på att trion Arteta – Koscielny – Mertesacker stänger banans centrala del och att dessa får vad understöd de behöver för detta. För denna match är så enormt viktig. Viktig för att behålla ligaledning, viktig för att befästa vår plats i toppskiktet och otroligt viktig inför den svåra matchperiod vi nu gått in i. Denna match får vi absolut inte förlora.

COYG. Ge dem vad de tål. Och gärna mångt mycket mer därtill.