Tre frågor efter shittyförlusten samt tankar kring att möta FC Bayern i Champions League

I lördags låg jag nedbäddad i sängen efter en natt i toalettsittandets tecken. Eftersom allt annat än ett totalt utelämnande av samtliga detaljer kring denna natt vore i högsta grad oskönt, så släpper vi frågan där och nöjer oss med att konstatera att jag såg matchen mot shitty (nej, inte en toalettreferens till, jag orkar bara inte mer) liggandes i sängen i ett disharmoniskt töcken av feberyrsel, utmattning och allt för långsam återhämtning. Fast ur detta töcken och ur matchen som den kom att utveckla sig, vill jag lyfta fram tre teman som kräver sin avhandling. För att kunna lämna lördagen bakom oss, men även för att på bästa sätt förhålla oss till framtiden.

3+1-syndromet: Monreal i 37:e vid ställningen 1-1, Walcott i 48:e vid ställningen 2-1, samt Bendtner i 67:e vid ställningen 4-2. Till detta även Zabaletas vänstra hand i 59:e minuten vid ställningen 3-1. Rättsskipare Atkinson och hans vänner linjemännen var allt annat än godkända denna tidiga lördagsmatch och resultatet hade, fullt logiskt, varit ett helt annat om de i ovan nämnda exempel hade valt att döma rätt i stället för, vilket de gjorde, helt fel. Att världens bästa fotbollsliga kan bjuda på så usla domarinsatser är inget annat än bedrövligt.

Hade linjemännen dömt riktigt vid ovan valda exempel hade inte bara vi gjort fler mål, matchen hade också, lika logiskt det, fått en helt annan utformning med ett Arsenal som inte hade behövt bjuda shitty på vidöppen blottning och ett shitty som inte hade kunnat ligga på tillbakalutad rullning och hugga när de öppningar, som var dömda att komma, väl kom. Med detta sagt skyller jag inte förlusten på domarna.

Arsenal var inte på något sätt godkända, men domarteamets högst styvmodererliga relation till bedömningars riktighet, går tyvärr inte att utelämna. Förlusten stod vi själva för, men jag önskar att jag i framtiden slipper se så felaktiga beslut till uppenbar fördel till hemmalaget och dess, i detta fall, troligtvis högst påverkande hemmapublik. För sådant är, Arsenalförlust eller inte, absolut inget du vill se i världens bästa fotbollsliga.

Spelschemats inverkan: Redan inför matchen gick vice lagkapten Mikel Arteta ut och talade om schemats ojämna utformning och, enligt honom också, dess orättvisa utformning. Och det är klart att man kan förstå vad han menar, den gode Mikel. På sju dygn spelade vi tre oerhört viktiga matcher mot tre motståndare som är att anse som svåra till mycket svåra. Resultatet blev också det logiska då vi, på dessa tre matcher, tog endast en poäng, hamnade på -5 i målskillnad och tappade såväl förstaplatsen i CL-gruppen som ett fempoängsövertag i ligan.

Men att skylla det på spelschemat och framför allt att som Arteta, som vicekapten, gå ut och tala om dess orättvisa inför shittymatchen är inget annat än löjligt. Dels genom det demoraliserande i att gå ut och börja snickra på brasklappar, vilket var just det Arteta gjorde, men framför allt genom det högst barnsliga att skylla våra egna tillkortakommanden på någon/något annat.

shitty gjorde 2-1, deras fans bort sig och Negredos dobbar oss Koscielnylösa. Bild från Flickr.com: ”Francisco Javier Fernandez”

Wenger och de styrande i klubben är dels ansvariga för att truppen är utformad på ett sådant sätt att den tål intensivt matchande. Sedan skall Wenger, får man anta, ha hand om den, det vill säga rotera den, på ett sådant sätt att den tål dessa många matcher på få dagar. Det finns inga andra än oss själva att skylla på här. Truppens problem kan inte bli tydligare än de blev då Giroud tröttkörd och helt urlakad, 76:e minuten, byttes ut mot Niklas Bendtner. Och att Bendtner är vad forwardsalternativ vi har till Giroud kan inte ens den ondaste spelschemautformare i världen ställas ansvarig för.

Koscielnys skada: Koscielny bjöd, under sina 42 minuter på plan, på en av sina sämsta insatser innevarande säsong. Men illa blev till mångt mycket värre, när hans ersättare är lagkapten Vermaelen. För med Vermaelen på plan har vi noll vinster i år och Vermaelens ickeinsats vid shittys 4-2-mål förlorade vi det lilla halmstrå som Walcotts reducering hade givit oss, bara minuterna före. Hade Vermaelen valt att försvara, hållit sin spelare och zon istället för att ställa sig i ett ingenmansland, och således inte lämnat Mertesacker ensam med fel spelare i fel zon, då hade vi kanske haft möjlighet att använda den energi som 3-2-målet gav till att kvittera.

Vermaelens totala brist på positionsförmåga vid shittys 4-2-mål stängde inte bara lördagens match. Den öppnar också, tillsammans med hans övriga insatser det senaste året, upp en arsenalsk Pandoras ask. Ur den väller en situation där vår hittills smått totala försvarssoliditet står och faller på en Vermaelen som, under fjolårssäsongen, helt verkade ha glömt bort allt det som försvarsspel bygger på. Nu kan det kontinuerliga matchande som han får i och med Koscielnys skada ge honom lite högre grad av trygghet, men dessa matcher kommer högst troligen att bli chelsky hemma, West Ham borta, Newcastle borta, Cardiff hemma samt spurs hemma i FA-kuppen. Minst.

Så när Negredos dobbar rev upp ett såväl djupt som långt sår i Koscielnys knä, rev den också upp ett enormt sår i vår så omhuldade defensiv. Vi får bara hoppas att Vermaelen i Mertesackers trygghetsskapande beskydd kan hitta åter till det allt för yviga, men ändå funktionella försvarsspel som han tidigare bjudit oss på. Men att vårt försvarsspel nu till ganska stor del kommer att vila på hans axlar, under en såväl intensiv som smått avgörande period i ligan, det gör min arsenalska stressmage intet gott. 

Lottningen till Champions Leagues åttondelsfinaler: Eftersom vi, för tredje gången på fyra år, valde strategin passiv reaktion istället för aktiv aktion så hamnade vi i den pott som skall möta gruppettorna i kommande åttondelsfinalsspel. Då vi inte kunde lottas mot engelskt motstånd eller forne gruppkombattanterna Dortmund, stod vi inför något av Real Madrid, Atletico de Madrid, Paris Saint-Germain, FC Bayern och FC barcelona. Gott jobbat, Wenger och killarna, gott jobbat!

Av dessa fem, pest eller kolera, föredrog jag lagen enligt följande ordning: PSG, Atletico de Madrid, barcelona, Real Madrid och FC Bayern. Nu blev det precis som många konspirationsteoretiker runt om på Internet spekulerat i, när dessa hävdat att lottningen inte alls är någon lottning utan redan uppgjord matchsättning: Vi fick fjolårets åttondelsfinalsbödlar och tillika de regerande Champions Leaguemästarna FC Bayern München.

Bayern är på alla sätt och vis den absolut sämsta lottning vi kunde få och tydliggör endast det jag redan varit inne på vid åtskilliga tillfällen: Den bedrövliga inställningen till dessa sista gruppspelsmatcher, som den mot Napoli senast, lägger ännu en gång hinder för vidare framfart i fotbollseuropas finrum. Jag ger oss ungefär 10 % chans att gå vidare till kvartsfinalen och väljer att se lottningen som någonting positivt. För vi slipper det hårda matchande som Arteta inte vill ha (se ovan) men framför allt kan vi, efter kommande respass, kunna använda den trupp Wenger och de styrande har valt att utforma, till att koncentrera oss endast på ligaspel.