Medlemmar: 8263 st.
Visa menyn

En fräsch prinz i East End

Davidsson och Mannen
ons 25 dec 2013 kl 09:05

Nu är det bara dagar kvar till en av toppfotbollens absoluta D-Days. Transferfönster Januari Edition skall snart till att öppnas och vi arsenalister sitter med en om inte översvallande lång önskelista, så med en lista präglad av tämligen precisa önskemål. På min står en Mertesackerlik mittback som är redo att utmana Vermaelen om tredjeplatsen för att sedan växa in och avlasta vår store dj-la tysk, på vilken vår defensiv idag står och faller.

Men högst upp på min lista har jag plitat ned den där versatile strikern med näsa för mål. Killen som kan avlasta Giroud och ge honom vila, som kan avgöra matcher när Giroud kört fast, men också killen som, på grund av nämnda mångsidighet, kan spela tillsammans med Giroud när så behövs. Skall vi ha någon som helst chans att ta oss igenom februari och mars utan att förlora greppet om en plats i ligatoppen, är detta en nödvändighet för en så lövtunn trupp som Arsenals. Jag har tidigare varit inne på vad Bendtners inhopp har kommunicerat till fotbollsomvärlden och det vill man inte behöva utsätta vare sig den eller oss själva för.

Så den där grymma och flexibla strikern skall vi allt se till och skaffa oss, kosta vad det kosta vill. Men i väntan på den och i väntan på D-dagen vi var inne på, vad gör vi då? Giroud har varit rejält tröttkörd på sistone, matcherna kommer enormt tätt och efter matchen mot West Ham följer redan 29:e en potentiellt småstökig bortamatch uppe i Newcastle. Jo, vi går från ord till handling, vi tager vad vi haver och vi gör det man bara måste göra när man har den trupp vi har: Vi låter Lukas Podolski starta på den centrala anfallsplatsen.

Av Podolski kommer vi inte få samma fastlåsande funktion, vi kommer inte få den närmast magnetiska targetspelaren och vi kommer inte få den fysiskt högoktanige spindelkropp som Girouds strikerspel medför. Vi kommer kanske inte få samma solida back upp vid defensiva fasta situationer, kanske inte samma oändliga löpande och kanske inte samma första linje av högt försvarsspel. Vi kommer att få någonting annat. Dels får vi nämnda avlastning, vi får möjlighet att använda en spelare som är otroligt motiverad och fylld med lust att spela fotboll, men vi kommer också att få en spelare vars energipelare inte är nere på en liten skrikande röd kub.

Till detta får vi, med Prinz Poldi på planen en fullt acceptabel bollmottagare så länge bollen är spelad i normal manshöjd eller lägre, vi får en bollsmart spelare med förmåga att linka ihop med andra och vi får en snabb spelare som kan utnyttja såväl omställningsspel som truppens kreativa passningsfötter. Men framför allt får vi en spelare som är en dj-väl på att skjuta mål. Och i väntan på den versatile världsstjärnan är det väl inte fy skam?

 

De här färgerna springer inte men det kan f-nken i mig vår Prinz Poldi göra. Bild: Manu(td)-Mats.

Prinz Poldi skall självklart spelas in i laget, bredvid Giorud på vänsterflanken men också som ersättningspotential i mitten. Och han skall spelas in där nu. West Ham borta är en alldeles perfekt match att starta inskolningen av en fräsch prins i. Se till vad vi får ut av honom i stället för vad han inte kan ge av det vi, genom Giroud, är vana vid. Se på West Hams uppställning av storlek och kraft, men potentiell brist på rörlighet, spelintelligens och följsamhet. Och se att Podolski kan göra oerhörd nytta för Arsenal av idag, sen december 2013. Vi skall, enligt bloggförfattaren själv, ställa upp med följande startelva: 

 

Szczesny

Jenkinson – Mertesacker – Vermaelen – Gibbs

Flamini – Ramsey– Rosicky

Cazorla– Podolski – Walcott

Bänk: Fabianski, Sagna, Arteta, Monreal, Özil, Gnabry/Koscielny och Giroud.

Förklaring: Matcherna kommer, vilket alla vi som försöker kombinera supporter- med sambo- eller äktenskap redan känner till, tämligen tätt just nu. Av denna anledning (inte den på kärlek vilande relationen till en annan vuxen människa) måste vi rotera i truppen, men vi måste göra det varsamt. Vi får absolut inte förlora denna match och borde heller så inte göra. I backlinjen behöver Sagna spela mot Newcastles snabba omställningar varför han bör vila mot Hammers. Det har ryktats om en raketrehabilitering för Koscielny men jag vågar varken hoppas, tro på sådant begrepp i Arsenalsammanhang eller riskera en så bärande spelare i denna match, så i bästa fall får han plats på bänken.

På mittfältet hade jag velat vila både Özil och Ramsey, men då Wilsheres givna finger, i FA’s fortsatta totalinkompetens, gav TVÅ matchers avstängning, måste Ramsey spela även denna match, med här med vår tjeckiske temposättare, Rosicky, framför sig. I anfallet ligger manegen i East End redan krattad för vår tyske prins att beträda och med Walcotts fart till vänster och Cazorlas ännu smått oförlösta kreativitet till höger, borde denna comeback i startelvan kunna gå riktigt bra.

Matchen: Jag utgår ifrån att West Ham kommer att jobba med de allardyceiska långa bollarna till skogstokiga kantlöpare, vilka slår inlägg till omskolade mittfältare som, i den centrale anfallarens frånvaro, fungerar som spets i ett modifierat 4-6-0. Eller så spelar de med Carlton ”Premier Leagues största r-v” Cole och då kan allt hända. Jag utgår också ifrån att de kommer att jobba med det big samska benflisarmittfältet med den riktigt välavvägde lagkaptenen Kevin Nolan som såväl kreativt undantag som bekräftande hårdhudande.

Detta är en match som vi bara måste vinna. Efter vidrigheter som Napoli och shitty, är vi nu efter chelskymatchen kanske till viss del på rätt väg igen och på den måste vi fortsätt vandra. Det finns inga som helst skäl till att vi inte skall besegra ett West Ham där allt fler röster börjar höjas för att en förändring på tränarposten borde komma till stånd. West Ham ligger på 17:e plats med 14 poäng och de är förvisso inga enkla motståndare, men ändock motståndare som ett lag som Arsenal bara måste besegra. COYG och kom igen vår fräsche prinz, nu på besök i East End.