För snart ett år sedan fick amerikanen Chris Bergin frågan om
hur det hela började, hur det kom sig att han blev intresserad av
fotboll och i synnerhet Arsenal. När Bergin började demonstrera
känslorna han kände första gången han kom i riktig kontakt med Arsenal
tror jag att vi alla kände igen oss. Igår kväll gjorde jag absolut det.

När Cesc
Fabregas fick tag i bollen på mittplan med åtta minuter kvar valde han
att dra en hård yttersida mot fransmannen Samir Nasri. Nasri som nyss
hunnit blivit frisk till just den här matchen fick tag i bollen och
sprang sig nästan helt fri på högerkanten. Med sig hade han tre
Barcelona-försvarare.

När Nasri stannade upp i
straffområdet trodde många att han skulle skjuta. Men precis i sin
ögonvrå såg han en liten liten ryss komma springandes. Andrey Arshavin
har i hela sitt liv hållt på Barcelona, Andrey Arshavin har kanske vart
den mest kritiserade spelaren den här säsongen, Andrey Arshavin hade vid
sådana här viktiga lägen alltid haft en förmåga att missa.

När Samir Nasri stannade upp, tittade i sin ögonvrå och drog iväg
passningen rakt över straffområdet stod världen stilla. Tjugosju
miljoner Gooners runt om i världen höll andan. Det var så pass tyst att
man kunde höra en nål fall ner på golvet. Bollen rullade, rullade och
rullade. Arshavin, supportrarna och medspelarna rörde sig alla i en enda
slow-motion-rörelse som inte kan beskrivas i ord.

När Андрей Сергеевич Аршавин sköt bollen kändes det som om jag var tillbaka i
barndomen. Tillbaka på de gröna fälten som lystes upp av solen mitt i
sommaren. Tillbaka på landsbygden där jag alltid spenderade mina somrar
som barn. Tillbaka där jag kände mig som lyckligast. Det går inte att
beskriva i ord, men det kändes som om hela mitt liv gick förbi mina
ögon, precis som det uppges göra före man dör. Enda skillnaden var att
jag inte skulle dö.

Andrey Arshavin! Foto: Bildbyrån.

En nanosekund senare tappade vi alla
all kontroll. Det kändes som om man tagit 100 LSD-tabletter. Det kändes
som om man fått det jobbet man alltid drömt om att ha som liten. Det
kändes som att man hittat kvinnan man letat efter i hela sitt liv. Det
kändes som om man hade tagit en tripp till himmelriket. Det var som en
termometer som fylldes till bristningsgränsen. Det var som om man nyss
upplevt en av de lyckligaste stunderna i sitt liv. Det var .... magiskt.

En sådan lycka, en sådan eufori har jag inte upplevt sedan Henry gjorde 1-0 på Santiago Bernabéu-stadion i Madrid för snart fem år
sedan. Det finns matcher och mål som kommer riktigt nära, som när Cesc
Fabregas gjorde 3-2 mot Bolton efter att Arsenal legat under med 2-0 i
halvtid. Eller när Adebayor gjorde 1-0 mot Manchester United på Old
Trafford. Men trots att mål som dessa kommer nära har de aldrig uppnått
den känslan som uppnås ytterst sällan, ibland med flera års mellanrum.

Igår var
det en sådan dag. Jag kan direkt säga att jag inför matchen var lite
nere. Min vän hade bara en halvtimma innan matchen skickat sms att han
bara fick tag i en biljett, då åt sig själv. Jag fick sikta in mig på en
helkväll på Gunners Pub och hur mycket jag än velat vara på Emirates så
vet jag att det kvittade efter matchen. För den känslan som uppnåddes
precis efter 2-1 går inte att beskriva i ord, inte ens om jag försökte.

Jag hade
inte ätit någonting under kvällen och var således helt ur förstånd
redan efter tre pints. Eftersom nervositeten var så stor gjorde jag
misstaget att bara fylla på, fylla på pch fylla på. Efter att David Villa hade gjort 1-0 öste jag på ännu mer. Jag klarade inte av det. När jag
var inne på min åttonde eller nionde pint mådde jag så pass illa att jag
la mig ner på golvet längst bak i Gunners Pub och försökte glömma
allting. Det var hemskt.

Fabregas och Arsenal nere för räkning. Foto: Bildbyrån.

Flera gånger ville jag spy, gå
iväg och bara glömma skiten. Matchen var inte ens färdigspelad, men
innerst inne visste man att Barcelona skulle göra 2-0 och kanske till
och med 3-0. Men efter ett par deppiga samtal hem till Sverige i halvtid
reste jag mig upp, beställde in en Pepsi och tog nya tag. Jag försökte
intala mig själv att det här inte var över förrän domaren blåste av
matchen.

Det såg länge ut som om det skulle bli en
miserabel kväll, en afton att bara gräva ner så långt man kunde. Men så
kom vändningen. Så kom Robin van Persie. Så kom kvitteringen. Gael
Clichy lobbpassade in en fantastisk boll till holländaren som drog till
ett skott från i stort sett ingen vinkel alls. Jag såg aldrig målet. Jag
var vänd bort från den stora plasmaskärmen för att jag var förbannad
efter en miss i anfallet. Men när jag hörde det totala kaoset, det
högljudda jublet och den fantastiska euforin ramlade jag ihop på knä och
sträckte upp nävarna i luften samtidigt som jag skrek ut min lycka.

RvP på väg att sätta kvitteringen. Foto: Bildbyrån.

Fem minuter senare gjorde jag inte om samma misstag. Mina ögon var fästa
mot tvn, men jag var trots det borta från den stora klungan i mitten
eftersom jag ville ha lite rum att röra mig i. När Nasri matade bollen
in till Arshavin gick jag igenom allt det där jag skrev om i början. En
sekund senare kastade jag min dricka och sprang in mot mitten. Jag
ramlade i all öl som hade spillts ut, men jag reste mig upp som om
ingenting hade hänt. Jag pussade minst tjugo olika personer - som alla
var nerdränkta av alkohol och svett - inom loppet av bara två minuter
och jag tog sönder mina jeans av glädjeruset som var någonting utöver
det vanliga.

Om jag sett mig själva göra så en helt vanlig
dag hade jag tyckt att jag var äcklig, vidrig, förjävlig och allt som
kommer där emellan. Men precis som Chris Bergin sade i början av det här
inlägget är det stunder som dessa som är obeskrivliga, magiska och
skapar minnen för livet.

Arsenal hade just vänt underläge mot världens bästa lag och det går inte att beskriva lyckan i ord, det går inte. Let's go fucking mental ekade i tio raka minuter utan avbrott och vissa blev till och med
utslängda. När matchen var över kramade alla om varandra som om man känt
varandra hela sitt liv. Sången tog vid, nya öl beställdes in och alla bilar som åkte upp och ner på Blackstock Road tutade som galningar. I all ärlighet kändes det som om vi vunnit en titel, trots att det här bara var en match, trots att ett möte kvarstår och trots att Barcelona fortfarande är favoriter.

Hela dagen, hela kvällen, hela natten ... wow.

Efter att ha mött upp ett par svenskar (bl.a. flera i Arsenal Sweden) efter matchen firade vi alla fem med dricka, glädje, sång och diskussioner. Senare gick tre av oss vidare i London-natten och fortsatte partyt. När taxin skjutsade hem alla oss vid fyra-strecket kände man en glädje som man inte känt på flera år.

Väl hemma vid Liverpool Street gick jag av taxin sist. Det var natt, det var mörkt och det var tyst. Människor sov, bara taxibilar sågs på vägarna och endast ett fåtal människor sågs på gatorna. Den sista vägen hem tog jag upp min Arsenal-halsduk som hade blivit nertrampad i lyckokaoset och började sjunga. Jag sjöng hela vägen hem och jag sjöng hela vägen till sömns.

Arsenal var min kvinna.
Arshavin var min idol.
London var mitt hem.

I'm talking about fate here - when feelings are so powerful it's as if some force beyond your control is guiding you to someone or something that can make you happy beyond your wildest dreams.

[video:http://www.youtube.com/watch?v=Xw35_SlbIzg]

Solen hade lagt sig. Mörkret hade gjort sitt inträde. Utomhus
var det kallt, bistert och ensamt. I Paris var det sommarväder, optimism
och fotboll. Det är nästan 2000 kilometer mellan Karlskoga och Paris,
men den 17 maj 2006 satt en liten pojke hemma i Sverige och kände sig
som om han vore där. Kvart i nio sparkade matchen igång. Nittio minuter
senare rann tårarna nerför mina kinder som en vattenflod.

Det finns förluster i ens hjärta som man helst inte tar upp, men oftast gör
det inte längre ont när man pratar om förluster som skedde för flera år
sedan. Som den där mot Manchester United. Eller den mot Fulham. Det är
historia. Det var länge sedan. Men det finns en match, en final, en
förlust som jag grävt ner så djupt inom mig det bara går. Den matchen
ägde rum 17 maj 2006 och den matchen har fortfarande sina ärr i mitt
röd-vita hjärta.

Saken är att jag inte minns så mycket. Jag
har sett till att gräva ner den så pass djupt att jag bara kommer ihåg
sekvenserna, men det gör lika ont än idag. Efter den kvällen lovade jag
mig själv att aldrig gilla Barcelona, inte ens om mitt liv stod på spel.
Och det har jag hållt fast vid sedan dess.

Det har dock inte varit svårt att göra. Den katalanska
klubben är idag ett praktexemplar på hur en fotbollsklubb blivit en sektliknande rörelse snarare än en klubb. Deras gnäll, deras tjat i media, deras tap-up, deras
Xavi, deras dubbelmoral och deras värnande om att vara allas gullbjörn
har resulterat i att jag inte bara ogillar Barcelona, utan att jag rent
ut sagt hatar klubben.

Vi behöver inte gå in exakt på vad
som gjorts fel i Barca genom åren, men allt från att de själva bedömer
att Barcelona är Cesc Fabregas "riktiga hem" medan de säger samma sak om
spelare som Iniesta, Busquets, Messi, Keita, Puyol, Jeffren och Pedro
(för att nämna några) när de alla förutom Messi anslöt sig till
Barcelona i de senare tonåren. Ändå menar de att Fabregas "måste komma
hem". Då kan de väl lika gärna skeppa iväg alla ovannämnda spelare till
deras moderklubbar, om de skall ha det så.

Ord från en
bitter man, möjligtvis, men efter att ha stått ut med den värsta
tap-up-skandalen i modern fotbollshistoria har jag längre inga sympatier
för det laget. Deras megalån, deras sponsrande av Qatar Foundation,
deras gull-i-gullande i media, deras nyförvärv som aldrig verkar passa
in, deras spelare som inte kan säga någonting gott om Arsenal i media,
deras liga som endast innehåller två bra lag, deras försök att se ut som
den "perfekta klubben" trots stora ekonomiska problem, deras motto "mes
que un club", deras medgångssupportrar, deras styrelse, deras överpris,
deras patetiska, löjliga och kränkande bud på Fabregas (£29
miljoner...), deras ... fucking .. allt.

Problemet är bara
att man blir attackerad av trettonåriga fanboys när man skriver något
sådant på en sida som är neutral, exempelvis kommentarsfält på olika
nätupplagor. Deras argumentationsteknik håller dock nivån "arsenal e en
skitklubb, så de så!!!!!", så mycket argumentation blir det inte.

När man sedan nämner att Barcelona inte vann en enda titel på sex år -
mellan sommaren 1999 till sommaren 2005 - precis som Arsenal inte gjort
mellan 2006 och 2011 blir det helt plötsligt tyst i lådan. För sanningen
är ju att de flesta Barca-supportrarna inte ens kan sin egen
klubbhistoria.

När vi mötte Barcelona förra säsongen
var vi uträknade och slagna på förhand. Vi hade otroliga
skadeproblem (elva spelare borta inklusive massvis med nyckelspelare),
en Gallas som gjorde sig ovän med alla, en skadad van Persie, en
kritiserad Walcott, en usel Almunia och sist men inte minst en fisk.
Trots detta kunde vi ställa upp med ett resonabelt lag i första mötet,
men problemet var bara att spelarna skadade sig på löpande band. Gallas
fick utgå efter en kvart, Arshavin kunde inte fortsätta, Fabregas gjorde
illa sin fot och Song slog upp en gammal skada.

Att det
blev 2-2 var ett smått mirakel, men matchen var redan avgjord på
förhand. Två veckor senare åkte vi till Spanien med spelare som Merida
och Eastmond på bänken och Rosicky och Silvestre på plan. Det var över
innan det ens hade börjat. Men till råga på allt gjorde Messi sin bästa
match för säsongen och fick oss att se förnedrade ut. Arsenal var ett
slaget lag. De efterföljande veckorna skulle vi tappa poäng i Premier
League och snart vara borta från titelstriden som vi så praktfullt hade
klamrat oss fast i.

Det var ett helvete, ett enda stort helvete. Revanschen uteblev. Slagna av Barca, igen. Minnena från '06 dök upp igen och en final som Barcelona inte förtjänade att vinna. Och till och med om vi hade vunnit förra säsongen hade det aldrig varit en fulländad revansch.

Men precis som alltid dyker nya drömmar, nya chanser och nya lag upp. För oss har det bara tagit ett år för att vara en helt förändrad klubb. Borta är laget som alltid förlorade mot Chelsea. Borta är laget som aldrig kunde vinna på bortaplan (ligans bästa bortafacit nu). Borta är dussinspelare som Eduardo och Silvestre. Borta är skadedrabbade spelare som Djourou, RvP, Walcott, Fabregas och Clichy som nu istället är hela, friska och spelklara. Borta är unga talanger som misslyckas och här är istället Wilshere, Szczesny och Ramsey för att nämna några. Mycket är helt enkelt förändrat, nytt eller förbättrat.

Samtidigt som det fortfarande finns saker att förbättra går vi in i morgondagens möte med en annorlunda inställning än förra året. Vi är i väldigt bra form, vi har Nasri tillbaka, vi har en RvP som inte kan sluta göra mål, vi har en Walcott som springer sönder försvarare, vi har en Clichy som mer liknar en duracellkanin än en fotbollspelare, vi har en krigare (Wilshere), kapten (Fabregas) och mur (Song) på mittfältet, vi har ett fantastiskt mittbackspar och vi har framför allt ingen fisk.

Vad jag vill få fram är helt enkelt att vi har en så enormt stor chans att få revansch, på riktigt. Folk tippar 1-1 och 2-1, men jag går ut extremt med 2 eller 3-0. Kalla mig för idiot, fullblodad optimist (vilket jag inte är vanligtvis) eller vad ni än vill, men jag tror, hoppas och ser ett Arsenal som faktiskt kan manövrera Barcelona. Det blir förmodligen inte 3-0, men en vinst är jag nästan säker på om laget bara spelar som man gjort de senaste veckorna (-2hf-nufc).

Men i slutändan är det Arsenal vi håller på och då vet vi alla att det kan gå hur som helst. När vi alla började hålla på Arsenal visste vi att det inte bara skulle bli guld och gröna skogar. Vi har upplevt både toppen och botten. Vi har upplevt både smärta och eufori. Vi har upplevt de emotionella berg- och dalbanorna. Men det är dags att lämna allt det bakom sig och aldrig se sig om igen. Arsenal har sin framtid framför sig och om saker vill sig bra imorgon kan morgondagens match bli en helt ny start för en helt ny era.

Innerst inne vet jag dock att jag aldrig kommer att kunna släppa den där förlusten en sen vårkväll för fyra år sedan. Inte om fem år. Inte om tio år. Aldrig. Och medan det ärret lever vidare i mitt hjärta vet jag att nya ögonblick kommer kunna täcka över det och få mig att glömma det enklare.

Det här är vår säsong, vårt år, vår chans. Det här är det vi brinner för. Det här är Arsenal. COME ON YOU GUNNERS!

[video:http://www.youtube.com/watch?v=GvEc7ZSAHII]

[video:http://www.youtube.com/watch?v=5IfM1eoNVqo]

God eftermiddag! Min ledighet har nyligen tagit vid och jag måste erkänna att det är fantastiskt skönt att kunna vakna när man vill, slappna av och ta dagspromenader som man annars inte hade kunnat tagit. Vid lunchtid idag dök tanken även upp om hur fantastisk den här veckan kan bli. På onsdagen möter vi Barcelona med ett relativt skadefritt lag och på söndagen har vi chansen att gå vidare i FA-cupen. Bättre än så kan det nästan inte bli!

Exakt alla - såväl Barcelona-supportrar som Arsenal-supportrar - taggar nu inför onsdagens möte som kan vara en av de viktigaste matcherna vi spelar den här säsongen (dock inte den viktigaste). Trots att jag inser att en förlust ligger närmast måste jag erkänna att jag är överraskande optimistisk inför mötet. Barcelona kommer från en tuff bortamatch där de bara fick 1-1 mot ett mittenlag i La Liga. Nu åker de dessutom till London för att spela en ännu tuffare bortamatch. Pep Guardiola var till och med tvungen att ställa in träningen eftersom spelarna var för trötta!

Som om det inte vore goda nyheter nog har Wenger gått ut och sagt att Nasri har chans att vara involverad på onsdag. Nasri har tränat de senaste dagarna och problemet är inte om han är redo eller ej (detta då han i princip sett är spelklar) utan för att risken för en setback är stor om han spelar redan på onsdag. Om jag känner Wenger rätt kommer Nasri att starta på bänken och endast bytas in ifall vi befinner oss i underläge eller i ett skede av matchen där vi behöver ett mål. Detta då vi behöver en frisk Nasri för resten av säsongen och inte bara för en enda match.

Theo Walcott är en av de mer taggade spelarna och säger följande till Sky Sports:

We're looking forward to it, it's going to be a great, great battle. It's one of the games you want to play in and hopefully the result can be different from last year. I believe we can do much better than last season; we can't do worse to be honest. It's going to be an open game but these days when we lose the ball we try to get it back quicker. That's what we did against Chelsea and Manchester City and hopefully we can take that into the Barcelona game because it's a massive one this season, the biggest one I'm going to play in.

Walcott var nog den bästa Arsenal-spelaren på plan när vi mötte Barcelona förra säsongen och det säger en hel del om en spelare som bara spelade cirka 20 minuter. Även i returmötet var han skicklig, men där tog en Lionel Messi över showen och stal alla rubrikerna.

Inte så roliga bilder. Foto: Bildbyrån.

Walcott har sett stabil ut hela säsongen och mycket talar för att Barcelonas försvar kommer få ett helvete att handskas med honom. And that's the way we like it, right?

Läste för övrigt en lustig tweet för ett par dagar sedan. Det var någon som frågade sig hur bra Theo egentligen skulle vara om han match in och match ut inte hade haft så mycket utrymme att springa in i. En riktig tankeställare!

Cesc Fabregas a.k.a. El Capitan är redo att möta Barcelona och har sagt detta i media:

Our objective is now to think about Barcelona. We know they are the best team in the world and it is a big task for us. We will do our best. We have a young team but one with a lot of quality and energy. We are very motivated. We don't have to worry too much about them. We have to play with no fear. Last season in the first half [of the first leg] we respected them too much. We just have to play our game.

Efter nederlaget på Old Trafford i mitten av december kritiserade Fabregas sitt eget lag och menade att Arsenal gick in i stormöten med en rädsla att förlora. Nästa stormöte ägde rum bara några veckor senare mot Chelsea och trots att det var ett formsvagt Chelsea som vi fick möta hade vi gått förlorandes ur striden om vi spelat likadant som mot United. Men istället gjorde vi kanske vår bästa match den här säsongen och det är EXAKT så vi måste spela för att ha en chans mot Barca!

Vi satte hög press direkt, vi lät inte Chelsea spela deras spel, vi hade ett försvar som tog hand om alla kontringar och vi hade ett självsäkert spel som ledde oss till tre mål den kvällen. Vi tog helt enkelt till vara på Chelseas misstag genom att spela vårt eget spel, helt utan rädsla, panik eller stress.

Om Arsenal stegar ut på Emirates med stort självförtroende, ingen rädsla och en tro om att man kan överkomma Barcelona, ja, då kan vad som helst hända. Man skall naturligtvis inte skaffa sig för höga förhoppningar, men som så många andra gånger väljer jag att citera vår allas Arsène Wenger: "If you do not believe you can win you have no chance at all".

En sak som oroar mig - och många andra - inför Champions League-mötet mot Barca är att vårt lag jämfört med tidigare upplagor av Arsenal är rätt så orutinerat och oerfaret när det kommer till CL-spel. Johan Djourou har vart skadad 90 % av sin karriär, Laurent Koscielny kommer göra sin första slutspelsmatch i CL, Wojciech Szczesny mötte för ett år sedan lag som Milton Keynes i League One. Nu skall han helt plötsligt möta Barcelona. Jack Wilshere är även han oerfaren när det kommer till sådana här matcher. Ja, som ni själva märker handlar det om spelare som saknar en hel del erfarenhet.

Kan Wilshere fortsätta prestera i CL-slutspelet? Foto: Bildbyrån.

Å andra sidan väger vi upp laget med klasspelare som Cesc Fabregas, Robin van Persie, (möjligtvis) Samir Nasri, Andrey Arshavin och Bacary Sagna för att ta några exempel. Och för att vara ärlig ser det minst sagt ut som en bra, hälsorik och erfaren mix.

Fabregas senior (= Cescs fader) säger detta inför mötet:

Nobody wanted to play Barcelona. The first 20 minutes of the match at the Emirates last year was a scandal, Arsenal looked like a school team. I guess they will learn and not repeat the same mistakes. I am sure that it will excite him to play against them and it is a great showcase for him. He is an Arsenal player, the captain, and there is no doubt he will do everything to help Arsenal win.

Bortsett från det faktum att Barcelona gjorde sin bästa halvlek under hela säsongen just mot oss går det väl att hålla med herr Fabregas. Däremot tänker jag aldrig mer ta någonting seriöst från honom. Inte efter det han höll på med i somras.

Förra året hyllade Messi Theo Walcott som "en av de bästa spelarna han någonsin mött". Nu är det Pedros tur att hylla en Arsenal-spelare, fast inte Walcott:

Clichy is very aggressive, he doesn't give you time to breathe. He is one of the most difficult players I have come up against. Along with the 5-0 win over Real Madrid [earlier this season], our performance at Arsenal was very special. It is a great stadium with a great pitch and the atmosphere is good as well.

They are a great team, they play in midfield a lot like us. And with Cesc Fabregas they can always find the final pass.

Oavsett vilka spelare som gjorde bra ifrån sig eller ej förra säsongen får man komma ihåg att det här är ett nytt möte, ett nytt lag och en ny chans. Vi må inte vara pånyttfödda, men det har hänt bra mycket sedan förra året och trots att det fortfarande talar för en förlust finns det mer som talar för en vinst den här säsongen jämfört med förra.

Hur som helst tror jag alla fått nog av Barca-snacket! Det kommer däremot att komma upp en inför-rapport imorgon kväll för er som inte kan få nog av Barcelona-matchen!

Jack Wilshere har hela säsongen spelats som en balansspelare i Arsenal och fått således jobba hårt både i defensiven och offensiven. När han i förra veckan gjorde sin första landslagsstart för England fick han spela än ännu mer defensiv roll - nästan som en defensiv mittfältare - och Jamie Redknapp anser att det bara är så fel det kan bli:

Good footballers can play anywhere and this kid (Wilshere) is a very good footballer. He has that lovely habit of passing to his team-mates and that helps in that holding role, but I don't think he is best used in that position - he has too much to offer going forward to sit back and play that quarterback position. England will not get the best out of him in that role. People always seem to be looking for that Claude Makelele in midfield, but why can't Wilshere be our Cesc Fabregas?

He is obviously far better going forward, getting into advanced areas for Arsenal, so I don't understand why we are cutting his legs off - for want of a better phrase - and making him sit back. I wouldn't rule out using him on the left, either. We have the best left-back in the world in Ashley Cole bombing forward and back all game and if England do want to get an extra body into areas where they can really hurt teams, Wilshere can do just that - just as he does for Arsenal.

Personligen håller jag även med Redknapp! Jag tycker han passar galant in i Arsenal eftersom spelsystemet tillåter honom att prestera bra oavsett vart han spelar på mittfältet. Nu har han fått spela som balansspelare i stort sett hela säsongen och i mina ögon skall han fortsätta göra det. Däremot är situationen annorlunda i Englands landslag där han nu inte fått en lika fri roll på mittfältet. Det finns ingen tvekan om att han fortfarande kommer att göra bra ifrån sig, men frågan alla engelsmän bör ställa sig är den Jamie ställer i texten: "Why can't Wilshere be our Cesc Fabregas?"

Joe Royle är inte bara en före detta Everton-tränare. Han är dessutom en komiker, eller vad säger ni om denna "analys". Naturligtvis håller jag med om att matchen mot Newcastle var under all sorts kritik, men den matchen går inte att skylla på mittbackarna. Sedan Djourou och Koscielny började spela ihop har de bara släppt in två Premier League-mål när de bägge vart på plan. Två stycken!! Ett mot Chelsea och ett mot Everton. På nästan två månader!

Djoooourouuuu! Foto: Bildbyrån.

Problemet är inte att de mittbackar vi har för tillfället inte är tillräckligt bra, utan helt enkelt att vi har för få mittbackar tillgängliga. En skada på antingen JD eller LS betyder att vi bara har två mittbackar kvar och då kommer folk - inklusive jag - börja klaga på mittbackskrisen igen. Sedan kan man väl tycka lite vad man vill om Squillaci, men man får väl ändå säga att han är en helt okej bänkspelare.

Johan Djourou har efter starten mot Wolverhampton nu spelat tjugosju matcher utan förlust! 27! Han själv kände inte till det lite annorlunda rekordet och blev överraskad när han fick veta det:

No, [I don't know when I last lost a Premier League game for Arsenal], I really don’t. That’s impressive, I didn’t know. I have some people who told me that my stats this season are quite amazing but I don’t really look at that because you more look at it as a team.I haven’t lost this season in the league and hopefully I can keep my spot in the team so as we can keep going because it could be good if we can go unbeaten until the end of the season.

Kul!

Lite smånyheter! Ryo börjar slå igenom i Japan, Arsenal-hataren Alan Hansen tror att vi har bäst chans att vinna Champions League (av de engelska lagen) och Chamakhs inhopp mot Wolves har summerats i detta videoklipp.

Detta var hur som helst allt för idag! Vi hörs som vanligt imorgon eftermiddag/kväll! Ha det!

Då var det äntligen dags igen! Ljudbloggen är inspelad, klar och publicerad! Och den här gången är den bättre än någonsin! Ljudkvalitén har förbättrats, introt har förändrats, outrot har offentilggjorts, frekvensen har ändrats och manuset är bättre strukturerat än någonsin! I panelen sitter som vanligt Mackan, Joakim (aka Cartis) och Nedim.

Det finns massor och åter massor att ta upp idag, men jag har tagit åt mig er kritik och den här gången är ljudbloggen något förkortad och dessutom utan extramaterial

Det är en extremt livlig ljudblogg - som vanligt - med debatt, diskussioner, konstiga/roliga/arga åsikter och även en gnutta humor på det. Make sure to tune in!

Jag brukar normalt sett säga det här varenda gång, men den här gången vill jag på allvar säga att det här är den bästa podcasten jag spelat in hittills. Hela konceptet är förbättrat och ni som aldrig brukar ta och lyssna på ljudbloggarna bör verkligen göra ett undantag idag!

***

Saker som diskuteras idag är följande:

Gårdagens match mot Wolverhampton

- En helt okej insats, eller?

- Diskussion om ineffektivitet.

- Robin van Persie - hur bra är han egentligen?

- Vad tar vi med oss från matchen?

Slutspurten i ligan (titelracet)

- Har Manchester City och Chelsea bränt sina chanser?

- Kommer Manchester United att vinna ligan? Ifall ja - varför? Ifall nej - varför?

- Hur stor är Arsenals chanser att ta hem det?

- Vilka tar hem det till slut?

Barcelona & Champions League

- Är det vår viktigaste match den här säsongen?

- Vem i Barcelona blir största hotet? Vem måste vi se upp för?

- Vem är jokern i Barcelonas respektive Arsenals trupp?

- Vad blir reaktionen vid en vinst/förlust/likaresultat?

- Vilken startelva bör vi forma upp med?

- Har vi någon som helst chans att vinna på Camp Nou?

Arsenals framtidsbank

- Vilka är våra bästa talanger?

- Vilka har störst chans att nå speltid i a-laget?

- Ryo Miyaichi - Arsenals nästa storstjärna?

***

Eftersom det inte fungerar att bädda in webspelaren i bloggverktyget länkas den istället!

>>>>>>>>>>> Ni kan hitta den här! <<<<<<<<<<<<<

Gör mig inte besviken - lyssna!

Enjoy!

***

Kommentera mer än gärna! Alla era åsikter er fantastiska! Tack och hej!

God kväll! Jag är nyss hemkommen från en heldag i norra London och får även be om ursäkt ifall det sker ett antal slarv- och stavfel i denna text. Alkoholen har nämligen tagit ett hårt grepp om mig och om bara två timmar skall jag ut i London-natten igen. Jag kunde dock inte låta bli att få iväg ett inlägg en trevlig vårdag som denna.

Arsenal kom till spel med bästa möjliga trupp (det trodde inte jag!), men det kom att visa sig att det skulle behövas. The Gunners visade upp sitt farliga anfallspel ett flertal gånger, men kom aldrig riktigt nära en superfarlig målchans. När första målet väl skulle komma skulle det ske ur ingenting.

Cesc Fabregas slog ett fint inlägg från högerkanten som dock såg ut att vara för långt för holländaren där fram. van Persie valde dock att lägga sig vågrätt i luften och sparka den på volley. Bollen gick därefter stolpe in till vänster om Hennessey i Wolves-målet. Ett mycket snyggt mål av Robin van Persie.

Angående holländaren är det just därför han jämförs med de bästa spelarna i världen (Ronaldo, Drogba, Eto'o etc.) och inte med dussinspelare som t.ex. Bendtner. Robin van Persie är en klass för sig själv och när han både är frisk och formstark är han en av världens absolut bästa spelare, någonting som alla supportrar bör vara eniga om efter att ha sett hans storspel de senaste två månaderna.

Dagens första mål var ett riktigt klassmål som få spelare i världen kan göra om. Det roliga var dock att holländaren inte tömt ut hela sitt magasin.

The Gunners fortsatte att pressa i hela första halvlek som till min stora överraskning spelades mot North Bank (man anföll mot NB) och inte Clock End som det brukar vara. Jag hade dock mitt säte vid West Lower och hade som tur var bra uppsikt över bägge planhalvorna.

Trots en ständig press lyckades vi inte få in det där viktiga 2-0. Wolverhampton som ofta såg tama och uddlösa ut försökte gång på gång starta anfall, men man måste erkänna att hela Arsenals defensiv gjorde ett mycket bra jobb. Djourou och Koscielny är det bästa mittbacksparet vi haft på flera år (något överraktion, men det ligger en viss sanning i det) medan Sagna gjorde en toppenmatch som vanligt. Även Clichy var väldigt bra och får inte glömmas bort.

Robin van Persie firar 1-0! Foto: Bildbyrån.

Trots flera farliga målchanser var Hennessey i Wolves-målet spelaren som räddade Wolverhampton från fiasko. Istället för 2-0 eller 3-0 (som det borde ha varit) kunde Arsenal bara gå till vila med 1-0 i bagaget. Ett mycket ovisst resultat.

Arsenal stod för en rivstart i andra halvlek och Theo Walcott hade en monsterchans att sätta 2-0 precis då jag klev in på arenan efter periodvilan. Tyvärr sköt engelsmannen utanför och resultatet stod sig vid 1-0.

Wolverhampton hade inte mycket att komma med och trots att Mick McCartyh gestikulerade vilt med händerna bara några meter ifrån mig förbättrade sig inte hans lag. Istället kunde Arsenal dra ifrån till 2-0 då Robin van Persie höll i, höll i, höll i och avlossade ett stenhårt skott som ännu en gång gick in till vänster om Hennessey! Ännu ett klassmål från en kontring som betydde 2-0 och säker mark!

Wolves försökte ännu en gång etablera ett spel i vår defensiva zon, men misslyckades. Det var Arsenal som mer eller mindre ägde matchen och vi borde egentligen vunnit med 3 eller 4-0, men de tre poängen var viktigast idag, inte målskillnaden.

I slutändan fick M. Chamakh, N. Bendtner och Denilson göra korta inhopp och trots att de inte gjorde ett stort avtryck var det nog bra för dem att få lite spring i benen!

Fabregas missar ett givet mål! Foto: Bildbyrån.

Matchen slutade 2-0 och en nöjd kicken & ashambles (träffade "ashambles" som är medlem på Arsenal Sweden) kunde nöjt gå och äta sig mätta på Number 212 vid Liverpool Street. Dessutom hann ett par öl slinka ner både innan och efter match! Mycket trevligt! Både ölen och sällskapet det vill säga!

Nu väntar Barcelona på Emirates och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var det minsta lilla taggad. Jag är superexalterad och det kommer bli en av årets största matcher, utan tvekan! Vi hörs då!

______________________________________________________________________________

Spelarbetyg och omdömen:
Standardbetyg: 6

• Szczesny (6,5/10) - Fick knappt någonting att göra. Var helt okej i övrigt. Bra spel i luftrummet gör att han får lite mer än godkänt.

• Sagna (6,5/10) - Stod för några ett stabilt spel - precis som vanligt!

• Djourou (6,5/10) - Fortsatt stabil. Fru Fortuna var väldigt snäll mot Djourou vars knäskada kunnat kosta oss säsongen om den hade varit värre.

• Koscielny (7/10) - Blir i mina ögon bara bättre och bättre. Exceptionellt dominant i luftrummet, brytninggsäker och enkelt spel är tre saker som gör Koscielny till den där mittbacken utöver det vanliga. Djourou och Koscielny dominerar när de spelar tillsammans!

Koscielny fortsätter att imponera! Foto: Bildbyrån.

• Clichy (6,5/10) - Helylle!

• Wilshere (7/10 - utbytt i matchminut '77) - Mycket bra match och en av hans bättre under den sista tiden då han i mina ögon varit lite upp och ner. Bra!

• Song (7,5/10) - En av de bättre på plan! En rejäl mur i mitten. Stoppade nästan varenda Wolves-anfall!

• Arshavin (7,5/10 - utbytt i matchminut '72) - Fortsatt bra, trots uteblivna poäng! Kämpar som han aldrig gjort förr och gör löpningar som han aldrig hade gjort för ett par veckor sedan. Sätter laget före sig själv och hjälper till massvis i anfallsspelet. Jag är väldigt nöjd med ryssens insats!
• van Persie (8/10 - utbytt i matchminut '72) - Superbt spel med boll, superbt spel utan boll, två klassmål och tre viktiga poäng. Vi har Robin van Persie mycket att tacka för. Bäst på plan.
• Fabregas (7/10) - Bra match av kaptenen som valde att vila krafterna efter van Persies 2-0 och stannade således väldigt mycket på mittfältet. Tog nästan över Wilsheres/Songs position som hållande/defensiv mittfältare. Bra gjort då vi behöver Fabregas frisk, taggad och redo nästa onsdag!

• Walcott (7,5/10) - Behöver väl knappt kommentera hans insats? Otroligt bra match. Bara van Persie som glänste mer.

• Chamakh (6/10 - inbytt i matchminut '72) - Fick inte spela mycket. Stod för bra defensivt arbete. Godkänt den lilla stund han var inne på plan.

• Bendtner (6/10 - inbytt i matchminut '72) - Stod för mycket defensivt arbete precis som Chamakh. Var smått farlig framåt, men hann inte uträtta allt för mycket under den korta tid han var inne på plan.

• Denilson (spelade för lite för att betygsättas - inbytt i matchminut '68) - Okej.

______________________________________________________________________________

Matchens tre kanoner:

• Robin van Persie - Två klassmål som avgör matchen. Arsenals kanske viktigaste spelare när han är frisk.
• Cesc Fabregas - Fortsatt bra. Ett Arsenal med Fabregas i laget är så mycket bättre än ett Arsenal utan Fabregas i laget.
• Andrey Arshavin - Ryssen löpte, kämpade, passade och var allmänt vass framåt. Trots uteblivna poäng en bra insats!

______________________________________________________________________________

Glöm inte bort:

Glöm inte att Barcelona bara fick 1-1 borta mot Gijon ikväll! Trots att det är ett okej resultat är det ovanligt Barcelona att förlora eller spela lika. Kan det vara så att formen börjar dala lite? Kan gynna oss enormt om vi möter ett Barcelona som inte riktigt vet var man har sig själva eller motståndet.

Glöm heller inte bort att Manchester City förlorade och att Chelsea kan tappa poäng i nästa omgång. Efter dagens omgång talar exakt allting för att det är  Manchester United och Arsenal som gör upp om ligatiteln den här säsongen. Matchen mot Manchester United på Emirates sent i april månad kan komma att avgöra hela ligan. Jag är redan nervös.

______________________________________________________________________________

Mina sista tankar:

Enkel men viktig seger! Arsenal var tvingade att ta tre poäng i dagens möte och gjorde även så. Nu är det upp till oss att fortsätta pressa Manchester United i topp. Jag är redan nu säker på att det är Arsenal eller Manchester United som vinner ligan. Just nu talar det mesta för Manchester United, men man skall aldrig räkna bort Arsenal! Vi har all chans i världen att ta ikapp och gå om. Det kommer dock att bli svårt!

Nu skall jag bege mig ut och innan jag gör det vill jag upplysa er om att inte glömma morgondagens ljudblogg! Det har skett ett antal förbättringar och det känns att det här bara kan bli succé! Vi hörs imorgon! Ha det!

COME ON YOU GUNNERS! Foto: Bildbyrån.

God afton! Jag är nu tillbaka från min tur- och returresa i Frankrike och skall om bara några minuter gå och lägga mig. Tiden är knapp och jag kan bara ursäkta för att jag inte har tiden att skicka iväg ett inlägg. Det minsta jag kan göra är dock att låta bloggen vara aktiv och uppdaterad. Således har jag lyckats få in ännu en gästbloggare som förhoppningsvis förgyller måndagmorgonen!

Det är ingen annan än signaturen "iNke" som skriver om sina tankar inför den kommande matchen mot Wolves samt CL-åttondelen mot Barcleona! Jag har ingen aning om hur mitt eget schema ser ut på lördagkvällen, men först skall jag till Emirates och efteråt blir det att antingen fira eller sörja hela natten lång. Oavsett om det blir en matchrapport eller ej kan ni vara 1000 % säkra på att en ljudblogg dyker upp på söndag.

Jag vill inte avslöja någonting i förväg, men kan säga så mycket som att många förändringar (= förbättringar) har skett sedan sist! Självklart skall jag försöka få iväg ett par ord om matchen om jag har tid (innan ljudbloggen), men vill inte lova någonting i förväg! Sedan får ni inte missa att jag redan skrivit en inför-rapport inför matchen mot Wolves!

Hur som helst har ni här "iNkes" tankar om de vitala matcherna som väntar på Arsenal. Kom ihåg att kommentera innan ni drar!

*****

Imorrn är det som bekant dags att välkomna Wolves till the Home of Football. Jag har aldrig gillat dem och speciellt inte den där Hunt, vars namn är lätt att hitta på fyndiga rim till. Att de besegrade United i den senaste omgången fick dock deras anseende att stiga och jag önskar dem inte längre nedflyttning. Min svarta lista ser ut så här:

1. Stoke
2. Birmingham
3. Wigan

Stoke är jag nog långt ifrån ensam om att hata efter alla farser om att Shawcross inte är ”den sortens spelare” och att deras kepsprydde, småaktige lille manager bevisligen är något som rimmar på Hunt. Jag ser fram emot att se dem på Emirates senare i vår. En ansiktsstämpling i stil med Adebayors på van Persie skulle visserligen inte göra Shawcross mindre vacker än han redan är, men det är tanken som räknas.

Shawcross är inte så populär. Foto: Bildbyrån.

För att återkomma till ämnet och matchen mot Wolves så hoppas jag att alla 10 landslagsspelare känner sig fräscha och laddade. Wilshere och Walcott spelade bra för England och Rosicky lyckades tydligen göra mål. Kanske är det en början på något nytt för tjecken som har sett allt annat än bra ut på senare tid.

En del verkar tro att Wolves seger mot United kommer att göra dem extra taggade på lördag. Det kan visserligen stämma, men jag tror att de känner som så att de kan kosta på sig en förlust på Emirates utan att skämmas. Även om de ligger näst sist så är det inte i bortamatcher mot de stora lagen som små grottlag som Wolves förväntar sig ha nåt att hämta (eller?).

Det enda som oroar mig är bristen på hårdföra mittfältare. Abou är avstängd, Song är förmodligen inte helt återställd och den gode Denilson är vad jag vet skadad. Även om Denilson inte är skadad så är han för dålig, så i hans fall är det något av en lose-lose situation. I brist på bättre idéer får jag hänvisa till ”in Wenger we trust” och hoppas att han gör rätt och inte slänger in t ex Rosicky brevid Cesc.

Nästa veckas match mot Barcelona har hamnat i skymundan på något vis. Kanske fungerade landskamperna som en välbehövlig uppmärksamhetsavledare. Personligen har jag inga större förväntningar, annat än ett slutresultat liknande det i förra årets upplaga. Att Djourou verkar kunna spela gör läget lite ljusare. Kanske vore det en spännande idé att låta både Abou och Song spela på miffältet för att försöka hustla de små hoberna från Katalonien. Det känns dock inte särskilt troligt att Wenger plötsligt skulle få för sig att bänka Wilshere, som sina unga ålder till trots har varit en av de jämnare spelarna i laget denna säsong.

Wilshere - en av de jämnaste den här säsongen. Foto: Bildbyrån.

Den där Xavi har jag slutat lyssna på. Hans tjat om Cescs DNA hit och dit är så 2010. För övrigt tror jag inte att de kommer ha råd med en så utsökt spelare som Cesc. Om de tror att de ska få någon rasbiologiskt baserad rabatt så tror de fel. Värre hycklare än Barcelona får man leta efter länge och väl. Jag har i a f bokat matchen med min kusin, som alltid levererar tre arsenalmål i de matcher han ser.

Det var allt för mig! Kom ihåg: Arsenal ’til I die!

*****

God morgon damer & herrar! Om tre timmar avgår mitt tåg från King's Cross St' Pancras med destination Lille, Frankrike. Där skall jag spendera hela dagen och kommer således inte kunna blogga! Vad jag däremot gjort är att ha tagit kontakt med en gammal vän vid namn Richard Chapman som tagit initativet att gästblogga! Och jag kan lova er reda nu - det är inte vilken gästblogg som helst!

Richard eller "richieroo" som han kallas på Internet är säsongskortinnehavare på Emirates, Arsenal-supporter sedan barnsben och allmän fotbollsgillare. Han är tyvärr inte känd på något sätt (om ni förväntade er det), men skriver däremot klockrena inlägg på engelska.

Samme man skrev inför säsongen detta stycke på Arsenal Sweden och nu får vi alltså en uppföljare. Inlägget är skrivet på engelska, men om ni har problem med språket kan jag tipsa er om Google Translate som kan översätta texten åt er till svenska!

Se nu även till att kommentera i massor (oavsett om det är dåligt eller bra) och ni kan göra det på svenska om ni så vill! Nu lämnar jag dock över till "roo"!

*****

Soft-centred league champions 10/11?

As I sit here on t u e s d a y night writing this piece, all I want is for arseblog to read it and for my dream to become reality, me the pale tired andfed up phd student with terrible dyslexia, ending up on the arsecast talking nonsense with arseblogger! - *no chance*. Anyway, for those of you that know me I’m always about on #arsenal on IRC Quakenet and those that don’t, I wrote a piece earlier in the season for this website and on my own blog (Won’t link there, don’t want to get sued – freedom of speech no longer seems to exist in the UK) which outlined our progress so far, to be honest its been alright hasn’t it?

Not as good as it could of possibly of been but better than expected perhaps, but some of the games I’ve come out of the emirates on the brink of wanting to go to war with the away fans, wankers. First that springs to mind is the defeat against them, “them” those fucking pikeys that give it the big chat about how fantastic they are and THIS (first heard that in 98) is the season they finish above us, well fuck off. We’re already 6 points ahead of you, you vile inbred scum. Yes you may of won for the first time in over a decade against us in the league, but as usual it was our own fault than fantastic football from there part, and then there is Kos’s miss at 2-2 ... bastard.

I have my seat at the Emirates at the clock end, which is the south part of the stadium. As I live just outside North London the beauty is I got to walk back towards Arsenal tube station I then had the pleasure of walking past the smug pikeys that had seemingly forgotten where they were, one of them started screaming “FUCKING HAVE IT YOU GOONER C**TS*” to which he was reminded by me with steam coming out of my ears as to “Did you forget where you were?”. His face then was a thing of beauty, I had my brother with me who even at the age of 36 has seen it all before, but he is a big guy, not fat, just big and broad. The scumbag soon looked on horror with my brother behind me, I don’t feel big and clever about it, but it made me feel better about myself for 10 minutes before I just remembered we’d be done on our own turf, I pray that we take the 3 points from them at shite hole lane ... we can only hope now.

Cunt. Foto: Bildbyrån.

I’ve had my little immature rudeboy rant, I apologise, I’m normally a friendly person! I can get back to the task at hand, ah yes our season. I can’t honestly think of a season where we’ve had more ups and downs and yet are still in 4 competitions. The problem is our bottle. It’s fucking terrible, we’ve dug team a few times this season but there has been a couple of absolutely spineless careless performances which have brought a few of us to putting our foot through the wall, I mean come on, the reason we are playing Barcelona is because of how lacklustre this team decided to be in Braga and Donnestk.

I know we should of had a penalty against Braga, but the performance was fucking 2nd rate. When I couldn’t afford a season ticket at Arsenal, I used to go and watch Luton Town week in week out as they are 15 miles north of me. And honestly their team - when they were in the championship - would of given Braga a better game. Alot of people on the #arsenal channel and forums blame Wenger, but personally while we know how stubborn he is, the players for there £50,000 a week are lazy and uninterested and that is what pisses us all of the most.

Did you see the article the other day about Bendtner saying he deserves his salary? Fuck off you stupid ponce, you struggle to go out for dinner? Cook at home then or get a chef you utter fucking nancy, do you see the poor bastards that commute into central London everyday from miles away to do a job they hate? These people get up at 6 in the morning and get in at 8 at night, do they complain like you do? Grow up, I spent alot of money to travel to Rome for the CL tie 2 years back and I couldn’t talk properly for days because I got so angry at Bendtners performance, it was that bad. He has the job we all would rather have and because his ex-girlfriend is big fish in Denmark, he can’t handle it. Didums, wanker.

I’d be happy if he left in the summer. His attitude smells worse than a prostitute who hasn’t had a bath for a month, or something.

Sod off. Foto: Bildbyrån.

I want to get into the positives because I know we are 2nd in the league, but come on guys, you know we could be top by now and yes there is a possibility that we will win it, but injuries will no doubt kick in soon, we had the januari transfer window and from a friend whos on Diamond club and a big city flier, he tells me that the money has always been there, not that I needed him to tell me that, we all know it. Even the radio knows it and that gets me to my next rant that fills me with utter hatred towards individuals.

The media and talkingshite, firstly if you are from the land of Wallander and reading this blog, then you guys don’t have The Sun, The Daily Mail, The full of fucking shite, The utter load of shite and The big barrel of shite to deal with on a daily basis. Even the broadsheets in this country (Guardian, Telegraph, Times) have ripped into Arsenal.

One article after the Newcastle game in the Guardian which was written by a women from the north-east .. now if you don’t know about women from the north-east, let me tell you ... they are a strange species’ that like to consume vast quantities of alcohol and then swear and fight anything in sight, and usually have lost their virginities in the back of a club by the age of 13. So you can imagine they are in my high regard. Anyway, she basically said that Arsene lacked respect to Newcastle after the 4-4 draw. I mean are you actually fucking serious you deluded stupid cunt? WHY, i say that again, WHY, would Wenger be interested in giving credit to Newcastle when I would be FURIOUS with my team and the referee for the utter incompetence to hold a lead and to give decent decisions (Rosicky penalty ha ha ha Dowd, go and play on the M6 you bellend).

Where was I ... oh yes, to say wenger was being disrespectful, do me a favour, you can also jump onto a motorway mr journalist tosser. The amount of shit in the newspapers is just beyond a joke, there was an article about Fabregas in the Telegraph which made me choke on my cereal. Arseblog summed it up nicely I don’t need to go into detail on that one, but it just defies belief. Then theres talkshite, yes 1089AM, where a ginger fat foureyed cunt runs his mouth about Arsenal this, Arsenal that. Just fuck off mate.

Fabregas - more influental than ever. Foto: Bildbyrån.

Really, in the past 2-3 weeks, Arsenal has been the debate for over 60% of the shows. I am surprised an Arsenal fan hasn’t seen him in the street and given him a smack, because he is just a fat fucking clown. Theres a show there called H&J which has a Spurs fan and a Chelsea fan present it, surprisingly that is actually quite good. Shame really.

If you read the transcript on the Arsenal websites, Wenger often praises and gives fair comments on opposition, for it then to be completely misquoted in newspapers I wouldn’t wipe my arse with is a joke to be honest.

- Is it a witchhunt arsene?

- Yes maybe. The press are always on to us, why is this?”

NEWSARTICLE: “WENGER: ITS A BIG WITCHUNT CONSPRIACY DISGRACE, DOWD IS A CUNT”

Stan Wifebeater: “THROW THE BOOK AT THE COCKNEYS...ANYONE UP4DOGGING2NITE TWEET ME”?

Bollocks to them, I’m taking the Millwall approach to it. Noone likes us we don’t care! If we win the league this season I honestly hope Cesc takes the trophy round all the ?journalists? houses and smiles with that "I know you want to punch me" smile of his and puts it infront of them and goes ?"puta"?.

I don’t need to mention the Newcastle game anymore and even Everton to that matter because we won anyway and Moyes is a bloody idiot. The ref heard it, no wait the 4th official did, no wait it was the ref. Wenger is a liar bla bla, shut up!

We’ve had some good wins with the run of scoring 3 goals and have got ourselves in a good position but we have to keep going, Arshavin the enigma is coming back to form and while Nasri is injured this can only be a good thing. If we can ourselves into 1st position I really think we can win the league this season, we just have to get there first.

Arshavin getting back in form. Foto: Bildbyrån.

S a t u r d a yis absolutely massive for us, United – City could make the picture clearer. Imagine if City win and we beat Wolves, that leaves us 1 point behind United who would have Chelsea H/A and Liverpool & us. That goes for a team that would of lost 2 games that hasn’t been great all season, now that would be a massive amount of pressure.

I really think if we score early against Wolves we will get over
this Newcastle defeat draw.There could be some scaring if we are not
careful but the best thing to do is just play our natural game and go
for the win. If we get on top of them we shouldn’t have a problem.

If we can somehow not have a broken leg out or 2 out of the games against Birmingham and the 2 fixtures against Stoke then we can do it. I hope Wenger just doesn’t fanny about with the team selection, if we have the chance to rest players then do it, but after the Leyton Orient game, I doubt he will have the chance to and perhaps he should just accept it instead of tinkering about.

Personally I would be inclined to play Arshavin/Nasri if Arshavin stays in this form and let Walcott come on from the bench as I think he is more effective in bursts. As much as everyone seems to rate Wilshere, again I would play Diaby over him to try to toughen us up in the midfield alongside Fabregas and Song. But thats just my opinion, so don’t slate me! Diaby on a good day is a better player than Wilshere (AT THE MOMENT!).

Diaby would strengthen our midfield if he had a good day. Foto: Bildbyrån.

So onto s a t u r d a y and then that club from Spain that everyone masturbates over as if the summer never happened, they are arrogant and are a joke of a club when it comes to the running of it, the team on the pitch is perhaps one of the best ever, but don’t take that away as John Cross in the Mirror has rightly said that what they do off the pitch is a disgrace.

W e d n e s d a y. Oh god I’m dreading it, I really don’t know how this is going to go, but I think we have more of a chance than people seem to think, we scored 3 goals against them in the ties last season with a completely depleted squad. I think with RvP and others fit we will give them more of a go and may actually take more than a draw to the Nou Camp, have faith people! If we score first and start getting some of the possession we may rattle them as they are not used to it at all, who knows!

Sometimes when our backs are against the wall we come out fighting, if the guys can’t get themselves up for this then they don’t deserve it. Remember the Chelsea game at home over Xmas? Managed to get into them and press them fantastically with a real team effort, lets hope the stature of the club we are playing doesn’t get to them.

Twitter @francesroo – COMEON YOUUUUUUUUU REDSSSSSSSSSSSSSSS

Ps: Andy Gray and Richard Keys on talksport? Do me a favour love.

God morgon! Först och främst får jag ursäkta för att ett inlägg aldrig dök upp igår. Det var tänkt att jag skulle ha en gästblogg redo, men mannen som skulle skriva den försvann utan att ens ge en anledning. Således får den gästbloggen vänta tills en annan tidpunkt. Nu är jag dock tillbaka och har ett fullproppat inlägg åt er!

Igår kväll spelades en massa landskamper och vi fick se allt från debuter, orgier i straffar, skrällar och ett England som vann mot Danmark. Personligen valde jag att se den sistnämnda matchen för att spana in Wilsheres debut samt Walcotts och Bendtners insatser. Matchen i sig var ganska seg, men både Wilshere och Walcott imponerade stort för engelsmännen. Bendtner gjorde även han en okej insats. Bäst i Danmark var dock den unge talangen Christian Eriksen som är en spelare som Arsenal bivit ihopkopplade med i bra många år nu.

För att se hur det gick för alla Arsenal-spelare har Jocke Lander satt ihop en liten rapport som kan hittas här. Jack Wilshere firade sin debut (från start) med att låta alla spelare signera hans matchtröja. Så här såg den ut efteråt.

Personligen är jag dock smått oroad för den press som lagts på Wilshere. Dag in och dag ut har jag läst vad Capello, journalister och lagkamrater sagt om den unge engelsmannen. Capello har berömt honom som få och sagt att han kommer att bygga laget kring Jack i framtiden. Lagkamraterna har sagt att han är en enastående spelare och journalisterna anser att han kommer bära upp det engelska landslaget de kommande åren (läs: dominera). Pressen är helt enkelt enorm på Wilshere (just i landslaget) och jag är rädd för vad som kan komma att hända om han framöver gör en eller två mindre bra insatser. Vad för kvinnoaffärer Robert Börjesson syftar på har jag dock ingen aning om.

Tomas Rosicky gjorde för övrigt ett mycket fint mål för sitt Tjeckien. Ni hittar det här. En kanske ännu roligare sak var att Wojciech Szczesny fick göra debut för det polska a-landslaget. Trots att han stod för en mindre tabbe i första halvlek reparerade han sig och gjorde flera fina räddningar. Polen vann matchen med 1-0, trots att Norge dominerade andra halvlek fullständigt.

Walcott gjorde en bra insats mot Danmark. Foto: Bildbyrån.

Beslutet har ännu inte tagits, men all engelsk press rapporterar nu att det är West Ham som vunnit dragkampen om den nya olympiska arenan i Stratford. Jag har fått många frågor vad jag från första början tyckte om det hela och saken är att jag är delad i frågan.

Det skulle vara/varit hur roligt som helst att se Tottenham flytta bort från norra London - tänk er att hela området då skulle bli vårt! - men å andra sidan känner jag mycket väl till de andra sidorna av det hela. Tottenham skulle tjäna extremt mycket på att flytta och de skulle dessutom få arenan till ett reapris. De skulle inte behöva gå igenom all den turbulens Arsenal fick gå igenom med köp av mark, områden, affärer, företag (+ köpa nya lokaler för alla dessa företag/affärer) samt att över huvud taget få bygglov på den plats vi till slut fick bygglov på. Ni som minns det kommer ihåg vilken utdragen process det hela var och ett nytt arenabygge är någonting som tar extremt mycket kraft, energi, pengar och tid.

Om rykten är sanna att West Ham får arenan har alltså Tottenham gått miste om att slippa mycket av den turbulens vi fick erfara. Arenan är redan uppbyggd i Stratford och allt de hade behövt göra hade varit att riva ner den och bygga upp nytt. Trots att även det tar tid, kostar pengar och tar en massa energi hade de fått en ny arena "bara sådär".

Det hade även varit en stor statusmarkering. Genom att flytta iväg till en supermodern arena som tar in 60 000 personer visar man att man allt tänker stanna i toppskiktet. Dessutom har Sp*rs på något mystiskt sätt balans på sin ekonomi och en flytt till arenan i Stratford hade gynnat dem mer än vissa tror.

Således förstår ni alla varför jag är delad i frågan. Å ena sidan skulle de försvinna från vår mark, men å andra sidan skulle Sp*rs få en supermodern arena som skulle visa alla att det tagit steget från ett mittenlag till en toppklubb. Och trots att de flesta Tottenham-supportrarna lär vara glada över beslutet ser jag hellre att de stannar på Shit Hart Lane och får vänta på sin nya arena som lär kosta mycket mer än den olympiska arenan. Deras ordförande Levy har dessutom sagt att de kommer att flytta iväg från norra London vid ett nytt arenabygge. Något säger mig att Sp*rs-fansen firar lite för tidigt....

Det blev ingen arena....

Tottenham kommer således att få gå igenom ett helvete för att få sin nya arena byggd. Det kommer att ta tid (läste att det kan dröja till 2018/2019/2020), kosta massvis med pengar, bli svårt att hitta en plats och till slut genomföra allt detta. Och vad säger oss att Tottenham utmanar om en fjärdeplats om några år? Då kanske de är ett bottenlag igen. Hur kul vore inte det?

Forever in our shadows...

Nog om det! Deloitte kom här om dagen med sin rapport om världens rikaste fotbollsklubbar. Den skiljer sig en hel del från Forbes lista där Arsenal placerade sig som trea förra året. På Deloittes lista kommer vi först på en femteplats, men oavsett placering visar det fortfarande att vi tillhör toppskiktet av världsfotbollen. Dessutom är vi fortfarande den mest hälsosamma klubben i England om vi ser till de ekonomiska aspekterna av en fotbollsklubb. Det duger bara det.

Hur som helst kan Arsenal bli mycket starkare ekonomiskt. Mycket beror på den kommersiella delen där vi ligger i lä, först på en trettonde plats av tjugo klubbar. Detta beror till stor del på att vi inte förhandlat fram tillräckligt kraftiga sponsoravtal. Många av de avtal vi skrivit på har varit alldeles för dåliga för en toppklubb och i längden har de skadat oss väldigt mycket. Om klubben inom en snar framtid kan se till att förbättra dessa aspekter (bl.a. bättre sponsorkontrakt) är det få klubbar som kommer att kunna matcha oss.

När det kommer till sändningsrättigheter lägger vi oss på en helt okej sjundeplats. Trots att Arsenal inte vunnit en enda titel på snart sex år är det ett välkänt lag världen över och det är fortsatt många som håller på The Gunners. Barcelona är inte helt oväntat i topp.

John Cross som blandar och ger har hur som haver nu skrivit en mycket bra artikel om varför Barcelona inte är ett perfekt exempel på hur en fotbollsklubb bör drivas.

Efter landslagsuppehållet väntar Wolverhampton på Emirates och Theo Walcott menar att man lärt sig av sina misstag mot Newcastle (hur många gånger har vi inte hört den?):

Everyone had grins on their faces, but suddenly it was a point gained and something we can build on. It changed the mood, the boss’s mood as well. It was such a disappointment – when you are 4-0 up and want to win the league, it shouldn’t happen – even if you go down to 10 men. None of us wanted to look the boss in the eye afterwards, that’s for sure.

Newcastle did very well, taught us a lesson, albeit with a bit of help from a couple of penalties. But there’s no point sulking on it now. We have the character in the team to recover from that, people who will stand up to be counted. There are so many people in our side who will respond in the right way, but even the boss would have gone home thinking it’s a point gained in the end.

We can build on it, particularly after the first-half performance. That was the best first half I’ve been involved in since I’ve been here. And, really, it is looking good for us. We are only four points behind United and [they] have still got to play Chelsea twice.

Precis som jag skrev i förrgår ligger vi i en mycket bra position i ligan och varenda match som återstår bör spelas som om det vore Manchester United som står för motståndet. Wolverhampton som senast vann mot United får inte underskattas och det kommer aldrig bli några 5 eller 6-0 på lördag. Snarare 1-0, 2-1 eller kanske t.o.m. 1-1.

Scener vi vill se på lördag. Foto: Bildbyrån.

Cesc Fabregas har de senaste dagarna ryktats vara på väg till både Chelsea och Real Madrid och som vi alla vet är det rent skitsnack. De som ens tar dessa rykten med minsta lilla seriositet bör korsfästas.

Barcelonas vice-president Javier Faus har för övrigt gått ut och sagt att man lagt ner försöken på att värva Fabregas. Dessutom har han sagt att de max lär spendera €40 miljoner på nya spelare i sommar. Utifrån detta kan vi då dra den enkla slutsatsen att Faus ljuger i första fallet, men talar sanning i andra fallet. Barcelona lär således rikta nya patetiska £25-miljonersbud på Fabregas i sommar.

Timingen på detta är för övrigt väldigt underligt.

Ryo Miyaichi gjorde sin debut för Feyenoord förra helgen (precis som jag skrev för ett par dagar sedan) och han gjorde en så pass imponerande insats att han kom med i "veckans lag". Här kan ni även se en efter-matchen intervju med spelaren i fråga. Han pratar lite om sin insats, vad som är hans styrka och hur han acklimatiserat sig.

Sist men inte minst får ni inte missa den nya reklamen för Adizero F50 där Samir Nasri spelar huvudrollen.

Detta var dock allt för idag! Jag har ingen aning om hur det blir med inlägg imorgon då jag åker till Frankrike över hela dagen. Jag får klura lite på det! Ha det!

Våren är här! Äntligen! Innan jag börjar skriva dagens inlägg vill jag hylla solen, värmen och staden i mitt hjärta - London! Ibland känns det som om jag lever i en dröm och jag kan inte ens beskriva känslan jag fick i kroppen när jag imorse stegade ut och möttes av ett starkt solljus för första gången på flera månader. Verkligen underbart!

Dagens rubrik bjuder jag på! Ligan är inte på något sätt up for grabs då vi fortfarande ligger fyra poäng bakom Manchester United, men jag ville ha en något utmanande rubrik jämfört med förra året då jag vid en liknande tidpunkt gjorde ett liknande inlägg.

I mina ögon har vi nu gått in i slutspurten av ligan. Visst, det återstår hela tretton omgångar, men poängavstånden är tillräckligt stora för att en förlust redan nu skulle kunna betyda att allt är kört. Det trodde jag även att det var när vi tappade 4-0 till 4-4 mot Newcastle, men tack vare fantastiska Wolverhampton är hoppet vid liv i allra högsta grad.

Sanningen är ju dessutom att vi inte haft en så här gynnsam position i ligan på flera år. Senast var 07/08 då vi till slut slutade trea, bara fyra poäng från Manchester United på förstaplatsen. Före det var det The Invincibles som sköt hem ligatiteln 03/04. 04/05 tog Chelsea hem det med en enorm poängskillnad, 05/06 och 06/07 bör vi inte ens nämna, 07/08 var det närmsta vi kommit på senare år medan 08/09 blev katastrof och 09/10 blev en berg- och dalbana.

När det nu återstår 13 omgångar av världens bästa liga ligger Arsenal på en andraplats (50 poäng), fyra poäng bakom ligaledarna Manchester United (54 poäng). Bakom sig finner man Manchester City på 49 poäng, dock en match mer spelad. Bakom City hittar vi även Chelsea på fjärdeplatsen med det inte så imponerande poängantalet 44.

Det är högst osannolikt att Chelsea kravlar sig tillbaka från sin fjärdeplats eller att Manchester City går och chockar alla genom att vinna hela skiten, men så som det ser ut i dagsläget är de fortfarande med i titelstriden, fast på håll. Därmed kommer jag ha med alla dessa lags kommande spelschema och även försöka göra en objektiv bedömning där jag förutspår var laget slutar.

______________________________________________________________________________

Chelsea: Fulham (b), Birmingham (h), Manchester United (h), Blackpool (b), Manchester City (h), Stoke (b), Wigan (h), West Bromwich (b), West Ham (h), Tottenham (h), Manchester United (b), Newcastle (h), Everton (b).

Manchester City: Manchester United (b), Fulham (h), Wigan (h), Chelsea (b), Sunderland (h), Liverpool (b), Spurs (h), Blackburn (b), West Ham (b), Everton (b), Stoke (h), Bolton (b).

Arsenal: Wolves (h), Stoke (h), Spurs (b), Sunderland (h), West Bromwich (b), Blackburn (h), Blackpool (b), Liverpool (h), Bolton (b), Manchester United (h), Stoke (b), Aston Villa (h), Fulham (b).

Manchester United: Manchester City (h), Wigan (b), Chelsea (b) Liverpool (b), Bolton (h), West Ham (b), Fulham (h), Newcastle (b), Everton (h), Arsenal (b), Chelsea (h), Blackburn (b), Blackpool (h).

______________________________________________________________________________

Efter att ha tagit en snabb titt på alla lags spelschema ser vårt fantastiskt bra ut. Vi har redan mött Chelsea & Manchester City två gånger, vi har redan mött Liverpool på Anfield och vi har redan mött Manchester United på Old Trafford. Ur toppkonkurrenterna har vi endast en svår bortamatch kvar och det är mot Tottenham på White Hart Lane.

Chelseas spelschema ser tufft men överkomligt ut medan Manchester United kan ha det svåraste schemat med tuffa hemma- och bortamatcher som inkluderar flera toppmotstånd.

______________________________________________________________________________

Låt oss dock börja med förra årets mästarlag Chelsea. Chelsea har tappat något enormt i år och deras transformering har varit gigantisk. Från att ha sett ut att jogga hem ligan i höstas ser de nu ut att spela på kryckor. The Blues ligger hela 10 poäng bakom Manchester United och om de ska ha en minsta lilla chans att ens komma i närheten gäller de att de vinner bägge sina möten mot just Manchester United.

3 poäng: 7 stycken trepoängare (Birmingham, Blackpool, Wigan, Manchester City, West Bromwich, West Ham, Newcastle).
1 poäng: 4 stycken enpoängare (Manchester United @ SB, Stoke, Tottenham, Fulham)
0 poäng: 2 förluster (Manchester United @ OT, Everton)

Min analys är ganska enkel faktiskt. Jag tror att Chelsea kryssar nästa match mot ett svårbesegrat Fulham på Craven Cottage. Efter det tror jag att en liten formtopp letar sig in i Chelsea för att sedan avta mot slutet då hoppet om en ligatitel är kört.

Å andra sidan kan de vinna mot Fulham och sedan gå mot en lång winning-streak. Dock är risken för att det motsatta händer minst lika stor. Chelsea är extremt svårbedömt och jag har ingen aning om hur laget kommer börja prestera fram mot vårkanten. Antingen kravlar de sig tillbaka eller faller pladask. Ingen som helst aning. Svårtippat!

Chelsea har just nu 44 poäng med tretton matcher kvar att spela. Om poängskörden skulle se ut som ovan skulle det resultera i 25 poäng vilket skulle få dem att sluta på totalt 69 poäng.

______________________________________________________________________________

Manchester City har en match mer spelad än sina toppkonkurrenter, men är fortfarande ett genuint hot, speciellt med en sylvass Carlos Tevez i laget. Trots att det känns overkligt att de spelar hem hela ligan ligger de fortfarande på en tredjeplats, bara fem poäng efter sina lokalrivaler Manchester United, ett lag som de möter i nästa omgång.

3 poäng: 7 stycken trepoängare (Fulham, Wigan, Blackburn, Spurs, West Ham, Stoke, Sunderland).
1 poäng: 3 stycken enpoängare (Manchester United, Bolton, Everton).
0 poäng: 2 förluster (Liverpool, Chelsea).

Manchester City är nästan lika svårbedömt som Chelsea. Ett fungerande City kan slå vilket lag som helst medan ett inte så fungerande City kan förlora mot nästan vilket lag som helst. Hela deras säsong har gått upp och ner och mycket tyder på att det fortsätter så.

Jag har ingen bättre analys än att jag tror att de håller fast i sin nuvarande tredjeplats. Mancini är en erfaren tränare och trots att Chelsea har alla chanser att komma ikapp och gå om tror jag att de håller undan till slut.

Manchester City har just nu 49 poäng med tolv matcher kvar att spela. Om poängskörden skulle se ut som ovan skulle det resultera i 24 poäng vilket skulle få dem att sluta på totalt 73 poäng.

______________________________________________________________________________

______________________________________________________________________________

Nu till de stora kanonerna! Mycket talar för att det blir Manchester United och Arsenal som gör upp om Premier League-titeln 2010/2011. Chelsea har fortfarande en lång väg att gå medan Manchester City inte är redo att vinna. Det här kan komma att bli en klassisk fight och mötet lagen emellan på Emirates kan komma att avgöra hela ligan i slutet av april månad.

För ett par omgångar sedan förutspådde jag alla kommande resultat i både Arsenals och Manchester Uniteds matcher. Jag vill inte på något sätt skryta, men om ni tar en titt på min gamla lista ser ni att jag prickade in exakt rätt slutresultat i matcherna mot West Ham och Everton samt exakt rätt poängskörd i matcherna mot Wigan och Newcastle. Jag tippade inte in rätt slutresultat när det kom till Manchester United, men däremot trodde jag på poängtapp både mot Spurs och Wolves, vilket det även blev!

Nu har jag dock korrigerat lite i listorna (inte mycket dock!) och så här tror jag att det kommer att sluta för Arsenal i de resterande matcherna:

Så här tror jag att det kommer att sluta för Manchester United i de resterande matcherna:

Som ni själva märker tror jag på följande sluttabell:

1. Manchester United - 80 poäng
2. Arsenal - 78 poäng
3. Manchester City - 74 poäng
4. Chelsea - 69 poäng

Ni får kalla mig pessimistisk eller vad ni än vill, men jag tror att Manchester United avgör det här till slut. Eller så kanske jag bara är rädd för att tippa Arsenal som slutsegrare (jag gjorde det förra året och vi alla vet hur det gick då...). United har ett riktigt bra l a g och trots att deras form lär svikta lite mot slutet tror jag att deras erfarenhet, vinnarmentalitet och skicklighet avgör.

Som ni ser har jag blandat in en hel del oväntade resultat i mina beräkningar (eftersom det alltid händer!) då vi alla vet att det kommer dyka upp både en och två oväntade slutresultat. Bl.a. tror jag att vi förlorar mot Stoke och tappar poäng mot samma lag på Emirates. Stoke är ett lag som vi alltid haft svårt för och den här gången tror jag att det går värre än väntat med ett likaresultat och en förlust.

Personligen har jag inte så mycket mer att säga. Jag är fortsatt optimistisk, men jag kan helt enkelt inte se att vi står där som mästare i slutet av säsongen. "Fuck-ups" som i förra mötet mot Newcastle kommer fortsätta att ske och trots att vi har ett enklare spelschema än våra rivaler har vi bra många svåra bortamatcher kvar. Trots att vi har ligans bästa bortafacit tror jag att vår bredd inte räcker till med allt fler skador, spel i flera cuper (Carling Cup, FA-cupen & Champions League) och det faktum att vi alltid är sämre under andra halvan av säsongen. Det är dock upp till Arsenal att bevisa mig - och kanske er - fel och trots att jag inte tror på en ligatitel tror jag att vi har en mycket god chans att utmana Manchester United in i det sista! Vad tror ni?

God eftermiddag! Det blev ännu en lyckad ljudblogg, i alla fall att döma av kommentarerna! Det är riktigt kul att höra och det känns helt enkelt "rätt" nu för tiden. Dessutom har Mackan, Nedim och Joakim (även kallad "Cartis") alltid intressanta åsikter. De kommande veckorna kommer jag att finjustera ljudbloggarna (redigera bättre, skaffa bättre inspelningsmaterial och många andra småsaker), så det kan bara bli bättre! Hur som helst är det nogpratat om ljudbloggen!

Jag kan direkt börja med att säga att jag inte ens kommer att kommentera den nyhet som dök upp igår kväll. Jag brukar aldrig, verkligen aldrig, att länka Aftonbladet, men den här gången har de faktiskt en artikel som sammanfattar hela händelseförloppet galant. Jag kan kort säga att Phil Dowd och Tomas Rosicky blev bägge anklagade för mutning, men både Interpol och Arsenal har dementerat starkt och Arsenal kommer även att stämma tv-stationen som publicerade storyn i första hand. Phil Dowd är dock fortfarande en idiot.

FA kommer för övrigt inte att gå vidare med fallet där Jack Wilshere riktade några ord mot Phil Dowd på sin Twitter. Smart det. För övrigt tycker jag att domare också skall kunna bli avstängda, precis som spelare.

Får verkligen ursäkta om jag rev upp öppna sår, men mycket av måndagen domineras fortfarande av förra helgens galna omgång. För att vara ärlig tror jag att den skulle kunna slå in sig på en toplista med rubriken "de galnaste Premier League-omgångarna någonsin". För exakt så galen var den.

Efter helgens match mot The Toons så tyckte jag i alla fall att en sak var positiv, i alla fall några sekunder. Jag kollade på spelschemat och märkte att det är hela sju dagar tills nästa match. Problemet var bara att jag några minuter senare kom på att det nu är dags för de onödiga träningslandskamperna då man alltid får hålla tummarna för att vi inte får tillbaka en hel startelva skadad.

Som tur är har vissa av våra spelare förstått att det inte är ett måste att spela dessa landskamper och bl.a. Fabregas och van Persie har "råkat" bli förkylda och kommer således att missa matcherna. Kieran Gibbs är skadad trots att han satt på bänken hela matchen mot Newcastle (kanske råkat ut för trauma efter det han fick uppleva?) medan Jack Wilshere och Theo Walcott förväntas starta när England möter Danmark i Köpenhamn.

Fabregas byter inte ut Arsenal-tröjan mot den spanska landslagströjan den här veckan. Foto: Bildbyrån.

Patrick Vieira som just nu avnjuter sina sist år inom toppfotbollen sade följande om Arsenal igår kväll:

I think Arsenal is still a great side, a fantastic team to watch. The fans have been a bit disappointed in the last few years but they have to keep believing in themselves because they're still a good side.

Och visst pratar han sanning. Det finns ingen tvekan om att Arsenal fortfarande är ett bra lag som kan utmana om titlar, men problemet är som sagt bara att fullfölja det sistnämnda. Vi har ett bra lag, en tillräckligt bred trupp och möjligheter att åstadkomma något fantastiskt. Det är dock den mentala spärren som sätter stopp för det som är exakt samma sak som vi pratat om i åratal. När den mentala spärren äntligen släpper - vid en titelvinst - kan det nästan bara gå uppåt, åtminstone i mina ögon.

Vieira har för övrigt pratat om Abou Diaby och har sagt att den unge fransosen kommer bli hans efterträdare både i Arsenal och det franska landslaget. Diaby själv svarade så här efter berömet:

Vieira's comments are an honour for me. But it will require some work to reach his level and achieve what he did. I hope to get there one day, and perhaps even achieve more. Above all I admired his performance in the France team. He won everything. For now, I have gained nothing. So, if I can start winning some trophies, it would not hurt.

We'll see, we'll see....

Idag kom så nyheten om att det schweiziska fotbollsförbundet gått ut med att Johan Djourou blir borta i 4-6 veckor. Med Vermaelen borta 3-4 veckor till (plus 2-3 veckor för att komma tillbaka i matchform) ser Wengers beslut att inte köpa/låna in en mittback allt dummare ut. Squillaci må ha haft en formsvacka, men han är fortfarande inte bra nog för Arsenal så länge han inte höjjer sitt spel. Koscielny är bra nog, men frågan är hur samarbetet ser ut med Squillaci istället för Djourou. Och vad händer om Koscielny går sönder?

Då står vi där med Song som inte spelat mittback på flera år (visst har han hoppat in i enstaka matcher då och då, men han har aldrig spelat på positionen i flera veckor) och Squillaci som mer ser ut som en åsna än en fotbollspelare. Och kan den hetlevrade och extremt skadedrabbade Diaby prestera som defensiv mittfältare?

Squillaci har mycket kvar att bevisa. Här i en närkamp mot Ronaldinho. Foto: Bildbyrån.

Alla dessa frågor skulle vi inte ens behövt lägga en tanke på om en mittback kom in i januari, men det gjorde det ju aldrig. Å andra sidan är det lätt att vara efterklok och jag hade nog aldrig skrivit detta om inte Djourou skadat sig. Det är små marginaler det handlar om, men jag har sedan dag ett ansett att Wenger gjorde fel i att inte köpa/låna in en mittback. Däremot kan man förstå varför det inte gjordes. För få alternativ, för höga priser (skojja inte...) och många mittbackar som inte är tillgängliga för diverse cupspel. Januari är helt enkelt inte ett bra tillfälle att köpa in någon vid.

Wenger sade för något år sedan att ett januarifönster bara är dumt och att det ger klubbar en oförtjänt chans att få sin säsong back on track. Nu må han själv ha utnyttjat det när han köpte Arshavin 08/09, men jag måste säga att jag börjar hålla med honom något.

Arsenal-legenden Dennis Bergkamp tränar just nu Ajax ungdomslag och trots att han efter sin sista match i Arsenal sade att han inte tänkte starta en tränarkarriär är det exakt vad han gjort. Nyligen fick Four Four Two chansen att intervjuera honom och jag måste säga att det blev en väldigt väldigt intressant intervju där alla frågor som ställdes kom från privatpersoner och inte journalisten/journalister. För att läsa hela intervjun kan ni gå in här och klicka er vidare till varje del.

En annan Arsenal-legend, Thierry Henry, blev för några veckor sedan invald i fotbollens Hall of Fame och högre än så går det inte att komma. Det kan jämföras med NHL:s Hall of Fame där endast de bästa av de bästa får plats. Om ni vill ta en titt på hur det hela gick till kan ni ta och se denna video.

Den högt ansedde Ryo Miyaichi gjorde i helgen sin debut för Feyenoord dit han är utlånad från Arsenal. Jag passade på att se delar av matchen och kan säga så mycket att det utan tvekan finns talang i killen. Han har fortfarande en lång väg att vandra, men jag är en av de som tror att han kan lyckas. Ni som vill se en kompilation med det bästa av Miyaichis debut kan se denna video.

Bacary Sagna måste för övrigt ha en av världens bästa hemsidor när det kommer till professionella fotbollspelare. Lite skillnad jämfört med en viss Per Mertesacker, eller vad säger ni?

Något som nästan är lika roligt som Mertesackers hemsida är följande nyhet. Arsenals sportpsykolog anordnade nyligen ett test som alla Arsenal-spelare fick gå igenom. Testet handlade bl.a. om självförtroende och Jacques Crevoisier (psykologen) fick nog en smärre chock när han läste Bendtners testresultat. Crevoisier säger följande:

One of the categories is called 'self perceived competence,' i.e. how good the player himself thinks he is. On a scale up to 9, Bendtner got 10. We have never seen that before. Pat Rice [Arsenal's assistant manager] was sitting next to me and couldn't stop laughing.

When Bendtner misses a chance, he is always genuinely convinced that it wasn't his fault. You might say that's a problem, and to a certain degree it can be. But you can also view it as this guy has a remarkable ability to come back after set-backs.

Och hur klockrent är inte det här? Den här nyheten gjorde nästan min dag. Hur mycket jag än ogillat Bendtner från tid till tid är det just det här som får mig att älska honom. I mina ögon är det bara bra att en spelare har självförtroende och när vi talar om dansken har han det i massor.

Big Ben(dtner). Foto: Bildbyrån.

Och hur pricksäker är inte den sista analysen? Se tillbaka på Premier League-mötet mot Burnley förra säsongen och ni alla kommer ihåg att Bendtner hade i princip tusen solklara chanser att göra mål, men missade varenda ett. Han blev kritiserad, hånad och utskrattad. I nästa match gör han ett hat-trick i Champions League....

On a scale up to 9, Bendtner got 10 - alltså, hahaha! Love it!

Sist men inte minst kopplas vi ännu en gång samman med en viss Jesus Navas, den här gången för hela €35 miljoner, vilket gör att vi kan lägga den transferstoryn i den redan fulla högen av bullshit. I övrigt skall Walcott bevisa att Capello hade fel som uteslöt honom ur VM-truppen i somras. Och sedan får vi inte glömma att länka den här videon som visar ... ehm, ja, den visar hur illamående Chelsea är.

Nu tillbaka till livet! Vi hörs imorgon. Tills dess!