Man kan säga mycket om Rödnäsan, men att han var full med så mycket humor som han visat upp i sina uttalanden efter matchen mot Barcelona igår visste åtminstone inte jag. Han brukar förvisso uppträda som klassens bully, men denna gången tar han nog priset.

Han har varit i kontakt med Arsenal angående van Persie och lagt ett bud som vi vägrar acceptera. Inget konstigt i det. Problemet är att Ferguson verkar tycka att vi ska sälja till dem så fort de visar intresse för en av våra spelare. Då ställer han sig istället värsta Rumpnissefrågan - "Vofför gö di på detta vise?"

Det är humor på hög nivå. Naturligtvis vet han att Wenger inte vill göra afäärer med honom efter alla dessa år av rivalitet. Han säger därför sådana här saker för att offentligt sätta press på Arsenal och visa hur dumma vi är som pratar med de andra och inte honom. Det talas till och med om att Arsenal skulle kräva en högre transfersumma av United än något annat lag. Fattas bara annat efter att de lyckats lura på oss Silvestre.

Min ståndpunkt ligger fortfarande klar, van Persie ska tvingas stanna kvar sitt sista år. Skulle klubben känna att han ska säljas så ska han säljas utomlands. Punkt. Vi har ingen anledning att vika ner oss i den här situationen. Troligen kan vi avvara pengarna och fortsätta satsa på laget. Då behöver vi inte göra United starkare.

Walcott ska däremot vara på väg till United, men som tur är snackar vi här Theos kusin Jacob som ska från Reading till Hayes & Yeading United. Trevligt ställe det där även om man får mjölk i kaffet direkt från termos.

Barca ska tydligen vara intresserade av Alexandre Song så snart som igår. Talk to the hand.

Liverpool ska tydligen vara intresserade av Theo Walcott. Talk to the hand.

Arsjavin ska tydligen vara intresserad av att stanna i Arsenal. Talk to the hand.

Match på söndag. Lite som dan före dan före dopparedan. Det börjar klia i kroppen nu. Premiärnerver kallas det väl. Man kan undra varför supportrar ska ha sådana, men så är det. Blir väl till att börja vanka av och an i huset, dricka kaffe ur Arsenalmuggen och bita på naglarna. Provcykla till Sir Toby´s och köpa Bishop´s Finger på flaska som substitut så länge. Den som väntar på något gott väntar oftast för länge som jag brukar säga.

Man blir inte klok på någonting just nu. Vi värvar vad som verkar vara klasspelare på löpande band, men kan inte få veta något om van Persies framtid. Om holländaren är i förhandlingar med Man U som det ryktas om idag, varför springer han runt i Tyskland med ett leende på läpparna?

Om det är något på gång med en av våra värsta konkurrenter i ligan så ska han väl inte ens vara påtänkt att spela på söndag. Vem har kommandot här, Wenger tycker han ska stanna och beordrar med van Persie till Tyskland och sen ringer Fergusons hejdukar och snackar med Gazidis och van Persie ska sätta sig på ett plan till England och förhandla med Rödnäsan?

Jag vill hemskt gärna att van Persie stannar, är han hel är han en garant för tjugo mål. Skulle han nu behöva lämna så ska han för fasiken inte lämna för en annan Premier Leagueklubb. Jag trodde han hade mer respekt för Arsenal än så. Det jobbiga i hela kråksången är att van Persie aldrig sagt att han vill lämna. Det han sagt är att inte ämnade skriva på ett nytt kontrakt. I det läget är det i så fall klubben som försöker sälja honom vilket jag i så fall tycker är högst anmärkningsvärt. Spelare ska hedra sina kontrakt och bara för att holländaren inte vill skriva på ett nytt så betyder inte det att han inte vill fullfölja kontraktet.

Håll kvar honom med alla medel om klubben kan undvara pengarna, vilket mycket tyder på. Det har ju även under "de svåra åren" hävdats att vi inte behöver sälja för att få det hela att gå ihop. Då behöver vi absolut inte sälja nu.

Cazorla är nu äntligen klar. Jag vet inte varför jag säger äntligen, eftersom jag precis som Axel inte följer särskilt mycket annan fotboll än Arsenal och därför vet oerhört lite om spanjoren. Men jag vill minnas att man hade en del hopp om Park när han signade också, så allt är inte frid och fröjd bara för att man är gott omtalad.

Transfercirkus Barcelona har satt igång igen. I år har de inte velat ha någon av våra spelare och därför har det varit ovanligt tyst kring Barcelona sett ur vårt perspektiv. Däremot börjar de redan ladda för att kanske nästa år värva Alexandre Song. Iniesta har gått ut och sagt att han vore en bra värvning. Jo tjena. Varför jagade de inte honom de första två åren när han sprang runt som en yr höna och förstörde för laget? Nu när Arsenal har fått honom att kunna spela fotboll så vill de köpa honom för en spottstyver (£15m). Stick och brinn säger jag.

Benik Afobe gjorde hattrick i sin debut för Bolton. Bra, bara bra. Han var en av dem som såg bra ut i våra träningsmatcher även om han inte satte alla chanserna han fick. Han står på tillväxt och ser ut att vara något för framtiden. Fortsätt så!

Nu väntar vi bara på ytterligare någon värvning. En defensiv mittfältare och en klockren ytterback skulle jag vilja ha. Å andra sidan vill jag ha en Mercedes, högre lön och en självfyllande kyl. Ibland får man vara nöjd med vad man har.

Usmanov har snackat bredvid mun igen. Jag undrar vad det är som får honom att tro att flertalet supportrar vill ha in honom som en sugardaddy så att vi kan konkurrera med Cities och Chelskis världen över? Han har förklarat vad han vill mer än en gång och han har fått ett rungande nej av hela Arsenals styrelse och jag är helt övertygad att flertalet upportrar inte vill se röken av uzbeken i en ledande position.

Just nu har vi en ägare i Kroenke som stilla har köpt aktiemajoriteten och sitter på den och låter de som kan klubben sköta den. Föredömligt tycker jag, han pumpar inte in några egna pengar eftersom klubben inte befinner sig i skuld eller inte går runt utan han ser till att han kan kamma hem lite aktievinst genom att företaget går bra. Precis som det ska vara. Faktum är ju att businessen Arsenal går så bra att vi kan investera egna pengar i de spelarköp vi vill göra.

Usmanov skulle i detta läget skapa en artificiell rikedom som skulle göra att vi skulle köpa och betala spelare långt över vad vi kan generera på egen hand. Då skulle vi också efter något år sitta i samma mindre avundsvärda sits som City som inte blir av med sina spelare på grund av högt löneläge.

Man vet vad man har men inte vad man får är kanske klyschigt i överkant, men å andra sidan ska man också vara försiktig med vad man önskar sig. Vi har visat att vi kan matcha Manchester City på planen med vårt material, som jag sagt tidigare så gick vi de sista 31 matcherna endast 7 poäng sämre än dem vilket jag tror och hoppas att vi kan bättra i år. Detta i så fall samtidigt som vi sköter vår ekonomi.

Ännu är inte Cazorlavärvningen officiell vilket det säkert finns många anledningar till. När den blir klar så är det vår tredje tyngre värvning för året. Jag inbillar mig att det kommer in ytterligare 1-2 spelare som ska bredda laget ytterligare, kanske framförallt defensivt. Det tillsammans med tillsättningen av Steve Bould som assisterande manager kan göra att vi kapar några insläppta mål och en skärpning av vår effektivitet framåt kan förhoppningsvis göra att vi säkrar ytterligare ett par vinster och då finns ingen anledning att inte tro att vi kommer att vara med där uppe.

Innan säsongen satt igång är alla lag förhoppningsfulla och förväntansfulla. Ganska snart kommer det att stå klart om vi har gått framåt den här säsongen. Jag slutar aldrig att inbilla mig att vi är världens bästa lag som bara haft lite otur de senaste åren, men visst vore det skönt om bollen kunde studsa vår väg i år. Värvningarna, det positiva som laget sänder ut och att Wenger verkar bli av med just alla de spelare som vi skällt så mycket på, är tecken på att Arsenal har fattat galoppen och tänker göra en push för att haka på de två Manchesterlagen.

Vi är gjorda för glitter och glamour, vi är byggda i granit med snygg röd färg på och vi borde vara varje unges drömklubb. En titel under säsongen kan vara ett första steg mot ära, berömmelse och odödlighet. Vi förtjänar det.

Sommaren är slut och därmed är Peripeties viloperiod också slut. Sommaren är då man går i ide rent fotbollsmässigt och ägnar tiden åt sådant man försummar under säsongen, fru, familj och avslappning.

Det är nog med det nu och därför återupptas bloggen i all sin prakt och stil. I tidigare avsnitt kunde man i bloggen läsa tankar kring säsongen som gick (här och här) och sedan sist har en del hänt transfermässigt och vi har spelar några träningsmatcher med blandade resultat.

Jag börjar med transfers in. Podolski, Giroud och Cazorla (inte officiellt, men till och med Almunia säger att det är klart). Det var precis den här sortens värvningar vi ville ha. Namnkunniga gubbar som kan gå rakt in i laget utan att stå på tillväxt några år. Killar som ger ordentlig konkurrens till det befintliga. Om van Persie bara är ute efter att vi ska visa ambition för att han ska stanna så är detta den typen av värvningar han vill se.

Det som bekymrar är att vi hittills endast förstärkt den offensiva delen av spelet. Jag skulle exempelvis gärna se en defensiv mittfältare och/eller en given vänsterback som kan få Gibbs och Santos att höja sig ett snäpp defensivt.

I övrigt ser laget bra ut om vi samtidigt skeppar dödköttet, vilket ger mig en anledning att titta på transfers ut. Alla visste att Almunia skulle bort då hans kontrakt gått ut. I övrigt är det inte så att folk står på kö efter de våra. Ett tag lät det på Bendtners agent som att alla klubbar var ute efter dansken, men det visar sig snarare att ingen vill lägga bud på en kille som inte kan göra mål på en förtöjd Tysklandsfärja från kajen.

Det är ändå inte vårt största bekymmer. Vi har killar som Squillaci, Djourou, Chamakh, Arsjavin och Park på avlöningslistan. Spelare som måste bort av den enkla anledningen att vi annars riskerar att se dem på plan ifall vi får samma skadeproblem som vi brukar ha. Nu har jag fått ett boostat förtroende för Wenger efter hans resoluta agerande när det gäller spelarköp att jag tror att han lyckas bli av med de här killarna så småningom, men jag tror också att vi betalar priset för en sned lönefördelning när de är så svårsålda.

Det sägs att vi har haft en väldigt platt lönestruktur där mediokra spelare tjänat väldigt bra för att vara just mediokra. Detta för att skapa en större vi-känsla och någon sorts alla-är-lika-viktiga-attityd. Problemet är att det inte bidrar till att spelare har särskilt mycket incitament att bli bättre, att jobba hårdare och framförallt kanske det inte lönat sig tillräckligt att vinna matcher, man har tjänat bra ändå.

Det kan förklara varför en del spelare tyckt det är lite lustigt när de nästan gör självmål och varför en del andra tycker att hemjobb är en kärringsyssla (no offense alla kärringar).

Jämfört med förra sommaren så är det med en viss optimism jag ser fram emot säsongen. Jag var hela tiden övertygad om att vi skulle klara topp fyra och vi klarade det och lyckades dessutom bättra det med en (som det visade sig) oerhört viktig tredjeplats.

Vad blir då årets ambition? Topp fyra ska inte vara någon diskussion, det jag vill se är att vi är med åtminstone till mitten på april i titelracet och att vi tar oss till någon cupfinal. Det är inte orimligt, inte orealistiskt och framförallt inte för mycket begärt. Låt vara att supportrarna till Wolves, Bolton eller Swansea inte tycker att vi ska klaga över titellösa säsonger, men nog börjar det bli jobbigt länge sedan sist.

Det är två veckor kvar tills ligapremiären. Nästan fyra veckor kvar tills transferfönstret stänger. Först då vet vi vilka spelare vi ska älska denna säsongen. Jag hoppas på att van Persie är kvar. Jag börjar också få den där smygande känslan av att Wenger inte släpper iväg honom. Kanske skriver han till och med på ett nytt kontrakt. Gör han inte det så får han stanna kvar hela säsongen och göra sina tjugo mål. Inte fel det heller.