The Headmasters Ritual: Som en far till en son

Denna vecka har min son spelat fem matcher, gjort ett mål och träffat någon av målstolparna hela fyra gånger. Lika glad och stolt jag har varit, och ständigt är, över hans glidtacklingar, hans fina passningar och hans, tämligen, välriktade skott, lika mycket har jag unnat honom att få göra något ynka mål till av alla de chanser han har skaffat sig under matcherna.

Kanske var det därför, eller i varje fall bidrog det säkert till, alla de känslorna som svämmade över mig när Carl Jenkinson gjorde sitt första mål för den klubb han följt sedan hans farfar tog honom till Highbury då lille Carl bara var tre äpplen hög. När hans målfirande var precis så vackert och så känslofyllt som ett firande skall vara. Så vackert, så äkta och så genuint. När Arsenals fans svarade med ”Jenko is a Gooner”, så kändes det som fotboll skall kännas, men så sällan känns nu för tiden. I en för tabellens utformning betydelselös match gav  Jenkinson, tillsammans med Ramsey och dennes fantastiska 1-0-mål, oss något att komma ihåg, något att minnas och någonting att uppleva som betydelsefullt.

Generellt sett så var nog matchen ungefär som matcher utan betydelse brukar vara. Lite avmätt, loj och inte allt för temporik. Inte allt för mycket hjärta, ingen hög grad av risktagning och mestadels en smålunkande tillställning i säkerhetsmarginalernas mittfåra. Utifrån detta var det görsvårt att sätta betyg, men jag landar nog ungefär här:

Fabianski: 3/5. Hade inte mycket att göra i första halvlek och, bortsett från en tämligen enkel räddning i 18:e minuten, ända till 77:e innan han egentligen sattes på prov. Därefter fick han både rädda i 80:e och 92:e, men även rusa ut vältimat i 83:e. Det han fick mot sig löste han bra.

Jenkinson: 5/5. Ja, jag vet. Men som en far för en son så känner jag inför Lee Dixon-kopian Jenkinson. Visst missade han någon stickbrytning och visst slog han ett par inlägg i Sagnastyle, men målet och alla känslorna han visade i samband med firandet framför de tillresta Arsenalfansen, det var värt alla van Bastenbetyg i världen. Hjärta.

Sagna: 3/5. Inflyttad i centrum och väl där spelade han bra, tryggt och välplacerat matchen igenom. Slapp, som mittback, bli blottlagd för det stundtals bristande inläggsspelet och gav oss istället brytningar, ränsningar och bortnickar precis när det behövdes.

Koscielny: 2/5. Ett par brytningar, ett par vältimade löpningar längs med bollhållare och ett bra positionsspel. Inga utmärkande drag, inga spektakulära ingrepp, men en bra dag på jobbet i en match som, utifrån dess ringa betydelse, troligtvis passade känslomänniskan Koscielny ganska illa.

Gibbs: 2/5. Med i förarbetet till 2-0 och hade ett par andra offensiva utflykter men i övrigt tämligen ringrostig. Bidrog med vältimad brytning i 88:e men utsatte annars knappt något defensivt och när han fick press på sig så gick det lite sisådär. Bättre nästa helg?

Arteta: 2,5/5. Lika taktisk i sina avskärande löpningar, lika tafflig kunde han vara med bollen. Minus för nämnda bollbehandling men plus för det ganska digra antalet brytningar. Visade vissa fina tendenser med den där fornstora förmågan att dra på sig frisparkar.

Ramsey: 4/5. Rullade långsamt igång sitt passningsmaskineri och blev navet kring allt kretsade. Det var väl i och för sig bra, men när bra gick till magi var när han såg Girouds inläggslyra, backade för att finna rätt nedslagsplats och därefter placerade bollen i Ruddys högra kryss. Magnifikt.

Özil: 2/5. Började på bänken men måste ha bytts in någon gång i början av andra halvlek. Eller ja... det kändes i varje fall så för Özil var så gott som osynlig i första halvlek då han ofta kom felvänd och inte alls hittade rätt. I andra kom han mer rätt och bjöd då på en del fina saker, men ändå inget som på långa vägar kunde ge honom någon större mängd uppmärksamhet. Även han borde vara enormt mycket bättre nästa helg.

Rosicky: 2/5. Sökta sig väldigt centralt och hade ett par fina rusher, några väl adresserade passningar och några sådana där härliga tempoväxlingar. Vacker att se med bollen vid fötterna i hög fart, men ändå inte så mycket slutprodukt från den tjeckiske trotjänaren.

Giroud: 2,5/5. I denna tämligen snälla match fick han de ytor han sällan får och tog vara på dem genom att leverera ett bra targetspel, några fina länkar och en lysande assisterande passning till Ramseys 1-0-mål. Sköt mer än han brukar göra och träffade mål, men borde kunnat sätta i varje fall något.

Podolski: 2,5/5. När det gäller Poldi brukar det vara spelet i boxen, skotten och målen som räknas, men idag var tysken tämligen delaktig i spelet utanför boxen och gjorde det bra. Sköt några skott utanför, nickade just över och bjöd Giroud på smörpass i 31:e. Deluxepluss för glidtacklingen i 24:e.

Jag tycker varken Diaby, Sanogo eller Wilshere gjorde bort sig i sina inhopp där den förstnämnde slog någon fin djupledspass, den mellersta drog igång ett par löpningar men även hamnade i gräset lite väl lätt medan den sistnämnde, tja...

Oavsett så lunkade vi till slut hem ännu en fjärdeplats vilket inte bara gläder Wenger, styrelse och ägare Kroenke. Den torde även förenkla det där ”nästa steg” som klubbens propagandaapparat talat om så länge, som vi fortfarande väntar på och hoppas få avnjuta kommande sommar. Vi får väl se. Men först skall vi få se Wembley. Mer om det under veckan.

Tack för idag och tack för denna ligasäsong hälsar den vinande rottingen inifrån rektorsexpeditionen.