The Headmasters Ritual: Det vackraste fotbollslaget av alla

För de flesta människor råder en korrelation mellan den tid du lägger dig kvällen före och den tid du vaknar morgonen efter. Det vill säga lägger du dig senare än vanligt ena dagen, så vaknar du också senare än vanligt den därpå följande. Detta gäller dock, uppenbarligen, inte barn. Har du gäster, av exempelvis poolfantasten Peter och dennes grymma familj, fredag kväll och lägger dina ungar två timmar senare än brukligt är, så vaknar de f-n i mig tidigare än vanligt. Inte två timmar senare utan före den normala uppstigningstiden. Bara så att du vet. Och med denna empiriska vishet joggade vi in i matchdagen. Pigga och fräscha, nytra och spirande.

Förutsättningarna inför matchen var lika enkla som uppenbara. Foolsen låg tvåa, vi ledde ligan. De hade testats mot svårt motstånd, det hade, när det gäller ligaspel, knappas vi gjort. De var laget på väg upp, den gamle sovande giganten som vaknat till liv och de skulle med alla stående medel, ursäkta språket, sparkas tillbaka till medelmåttlighetens grotta där de, vad History Chanel än må påstå, hör hemma. Mitt i allt detta så stod suarezsoppan och luktade unket. Fast med sådana gäster passar ju unkenheten tämligen bra.

Unkenheten blåstes, som ni vet, bort tämligen omgående och Arsenal bjöd på en synnerligen välavvägd tillrättavisning, där foolsen fick se sig besegrade på ett för dem tämligen klädsamt sätt. Cazorlas underbara 1-0-mål följdes upp av riktigt betryggande spel där, den här i bloggen ifrågasatta, mittfälstduon Ramsey – Arteta höll föredömligt rent framför backlinjen. Det som gick igenom tog The BFG och Koscielny hand om och då det, främst i mitten av andra halvlek, bjöds på foolsskott så var Szczesny hur bra som helst.

Arsenal vann, precis som vi skall göra mot foolsen, med 2-0. Vi är i ligaledning med fem poängs marginal, jag är rent ut sagt själaglad och jag är oerhört stolt över att Arsenal, inte bara placerade foolsen där de hör hemma, utan även bröt en negativ trend av förluster mot så kallat svåra motstånd. Vi är bra, vi var grymma idag och vi är det vackraste fotbollslaget du någonsin kan se. Mina betyg är som följer:

Szczesny: 4/5. Hade en tämligen lugn första halvlek, men stod, när skotten började regna ned över honom i mitten av andra halvlek, för ett digert antal såväl fina som avgörande räddningar. Kände mig kollugn fram till han bjussade Suarez på en allmosa i 87:e, för att sedan bara plocka upp spillrorna av uruguayanens pinsamma respons. Mycket bra match idag. Kanske inte värt £100 K/veckan, men inte långt ifrån. 

Sagna: 3,5/5. Började med att slå sin klassiska indianpass i 5:e minuten, men var efter detta bra matchen igenom och slog också den assisterande passningen till Cazorla-stolpen-Cazorla-1-0-målet. Hade det småtufft mot Coutinho när denne kom in i andra halvlek, men vägde upp detta med sitt underbara utskällande av den unge brasilianaren när Gibbs satt skadad i 78:e. Snyggt.

Mertesacker: 3,5/5. Helt utan pardon och smått mästerlig i luftspelet där han tog ungefär 1000 bollar utan miss. Höll Suarez i strama tyglar och lät sig inte vid något tillfälle bli upprullad av den lille husslaren. Styrde sin backlinje på ett högst föredömligt sätt och fick en tidvis att tänka på en viss Store Tony.

Koscielny: 4/5. Precis som BFG var han, bortsett från när han släppte Suarez förbi sig i 49:e, ligans mest hypade anfallspar redligt kort. Åt tämligen upp Sturridge som inte fick en millimeter gratis denna match. Täckte upp bakom Gibbs när denne var i offensiv del och spelade ett stort mittbacksspel på så många olika sätt.

Gibbs: 3/5. Började lite smått osäkert i sitt spel med bollen, men fick allt bättre kontroll ju längre matchen led och var stor i sitt ytterbacksspel i andra halvlek. Mycket bra wingerspel/-instick i 64:e respektive 77:e minuten. Den senare visade sig tyvärr leda till skadekänningar, vilka vi ber på våra bara knän, endast är högst kortvariga.  

Arteta: 4/5. Var passiv som f-nken i 9:e minuten, då Henderson fick vandra igenom helt fritt, men var bortsett från detta mycket bra idag. Grym rusch och hockeyassist som föranledde 1-0-målet och väldigt bra defensivt jobb såväl framför som i boxen, när det sistnämnda behövdes. Stångades, bröt och spelade enkelt. Bjöd dessutom på ett par fina passningar, vilka skänkte oss en känsla av den Arteta vi hade för två säsonger sedan.  Ramsey: 4,5/5. Räddade såväl Sagnas ära som Arsenals rena lakan i 5:e minuten och var i princip felfri i det defensiva arbetet. Till detta lade han ett stort antal fina kombinationer, många utsökta kortpassningar och så målet. Det där dj-la målet. Hur snyggt som helst, hur otagbart som helst och hur mycket spiken djupt nedslagen i foolsens tabellmittskista som helst. Underbart.

Özil: 3,5/5. Fina väggpass och fin kreativitet i sin högst markerade roll. Hade herrar Leiva och Gerrard på  oskönt nära avstånd, men löste detta sunkstinkande sällskaps närvaro på ett lysande sätt. Snygg assist till Ramseys 2-0-mål och överlag väldigt hög precision i sitt passningsspel. 

Rosicky: 3/5. Bra fart matchen igenom. Hade en viss dipp i början av andra halvlek, men stred något enormt för laget. Gav Sagna ett föredömligt stöd och bjöd på såväl fina väggpass som sina patenterade offensiva glidtacklingar. En stor kamp från en stor fotbollsspelare.

Giroud: 4,5/5. Fantastisk som targetspelare där han måste varit snudd på 100 %-ig i sitt nedtagningsspel. Alltid med i spelet, alltid tillgänglig för medspelare att använda och alltid en hotande fara för foolsen. Gav oss andrum, ytor och tid att ställa om. Väldigt märklig utveckling för en storväxt spelare som idag, återigen, visade sig ha finare fötter än vad de kroppsliga attributen lätt kan få en att tro. Môcke bra.  

Cazorla: 4,5/5. Denne lille sparv, denne lille räka bland torskstinkande Liverpoolbor, denne lille konstnär i de små ytornas konsthall. Fantastisk från början till slut. Med bollen, utan bollen i sitt defensiva understöd till Gibbs och i sina väna vändningar i, så där läskigt, god bollkontroll. Ett så otroligt viktigt 1-0-mål där han rev stora sår i foolsens segdragna backlinje, väggade med stolpen och sedan bara hängde in den. Sweet.

Wenger: 4/5. Efter Wilsheres sena återbud var startelvan helt rätt och helt rätt var även den byten som han, ofrivilligt eller frivilligt, gjorde. Älskar när Monreal och Jenkinson kommer in och spelar av tid som yttrar och älskar att han med 2-0 med sig, med bara minuter kvar att spela, fortfarande vankar omkring som en äggsjuk höna. Sporten fotboll som underhållning, jajemensan!

D&M: 4/5. Efter att, under fredagskvällen haft besök av poolfantast Peter och dennes familj utan att prata fotboll en enda gång, äntrade jag lördagen med plus på familjens sociala internräkning, men i tämligen bakfullt skick. Detta ansåg Fru D&M skulle kureras med en gemensam löprunda på dryga halvmilen, varför ett stycke soggig köttfärslimpa släpades runt i västra Sverige denna morgon. Vilken syn detta måste ha varit.

Sedan rullade det på med det vanliga. Ivägskickning av sonen till innebandyträning, badrums- och toalettstädning följt av skjutsning till och från samme avkommas fotbollsträning. Sedan hanns det knappt tankas bilen innan middag skulle lagas, sedan förtäras och sedan landa i soffan i rimlig tid innan matchen skulle sparkas igång. Hääärliga ledighet.

Var sedan, under matchen, härligt balanserad, besparade sonen allt för mycket av min smått erodiserande nervositet och fick, tack vare folklivsforskare Guris, tweetkontakt med gamle vänsterpartiledaren, tillika foolsenfantasten Ohly, i halvtidsvilan. Mkt bra jobbat, D&M. 

Och mycket bra jobbat, Herrar Arsenalister. Ni på planen och vi framför apparaterna. Ibland är det så otroligt skönt att ha investerat alla dessa känslor i laget, att ha låtit laget ha blivit så viktigt för en och att få ut så mycket gott av att se dem spela. Och vinna. Och behålla ligaledningen. Med fem poäng. Otroligt. Skönt. Tack.