Lägg Av!

I Nationalteaterns musikhistoriska asterisk ”Lägg Av” ber den något pressade narkomanen sin socialtjänsthandläggare att just lägga av. Narkomanen hävdar att handläggaren inte förstår någonting och bara är någon som sitter på socialförvaltning, fluktar i någon pärm och håller koll på allting. Vidare hävdar narkomanen att han lever, men också, för h-vette, skiter i hur det går för honom.

Så känner inte jag, varken till livet i stort, till den välfärdsstat som socialtjänsten får anses representera och inte heller inför Arsenal FC från norra London. Men när jag i lördags såg den ungefär timmeslånga perioden mellan de inledande 10 minuterna och de avslutande 20, så ville jag mest ställa mig upp ur grabbens soffa, där jag satt och såg matchen, och skrika åt Wenger att lägga av.

Egentligen hade jag tänkt skriva en Shit-Chat, om inte annat för att skapa en så kallad rutin, men jag känner att det inte är läge och att jag vill skriva om någonting annat. För visst är det chat alla dagar i veckan, när Arsenal vänder ett 0-2-underläge till oavgjort på knappa 8 minuter, visst vill man prata mer om den moraliska styrka vi återigen visade och viss vill man hypa vår förmåga att få med oss ett bra resultat, vilket jag anser oavgjort borta mot Everton vara, trots att vi spelade dåligt. Egentligen vill jag ju det. Men ändå gör jag annorlunda.

För jag vill ställa mig upp och skrika åt Wenger att han skall lägga av med sin taktiska sinkadus i form av det nu, i tre matcher, använda 4-1-4-1. Eller kanske inte systemet i sig, utan på sättet han fyller respektive position. För i lördags såg vi hur det centrala mittfältet tightades upp i form av Flamini, Ramsey och Wilshere. Men vi såg också att Ramsey, reduceringsmålet till trots, var smått usel, att Özil offrades ute i isolationismens vänsterytterposition och att en ensam Sanchez inte fick något som helst kreativt understöd från det centrala mittfältet att arbeta med.

För två, tre år sedan ojade jag mig under rubriken ”Falsk Matematik” över hur Ramsey och Arteta, istället för att ha en defensiv mittfältare, delade på det defensiva ansvaret vilket då hämmade både Ramseys och lagets kreativitet. Nu drar Wenger det ett varv till. För istället för att ha handlat in en mittfältare som faktiskt kan ta ett helhetstag om ytan framför backlinjen, skrynklar Wenger ihop den ofta runtvridna mittfältstriangeln till en liten tuss som man bara vill slänga i papparskorgen. På ett sådant mittfält fanns uppenbarligen ingen plats för lagets absolut största kreatör, på det mittfältet fanns uppenbarligen ingen klargjord ansvarsfördelning och från det mittfältet fick årets rubrikköp, Alexis Sanchez, inga som helst arbetsredskap att verka med.

Nu byttes i Wilshere ut och Cazorla in i 74:e minuten och vipps fylldes det centrala mittfältet av kreativiteten som det saknat, vipps började bolltrillandet bära frukt och vipps täcktes den taktiska malören över med en smäktande upphämtning. Men det ändrar ändå inte faktum. Ramsey och Wilshere gnagde varandras hälar när de spelade tillsammans centralt, de fick inte alls igång något av all den kreativitet de bär inombords och fjolårets stora propagandainköp, Mesut Özil vankade slokande av och ann ute till vänster.

Mesut Özil är ingen ytter. Han kan inte försvara (se Evertons 1-0-mål) som en ytter skall kunna, han löper inte på det sätt som en ytter måste göra och han kommer, framför allt när han spelar till vänster, helt fel med bollen när han väl får den. En kreatör som Özil skall äga banans mittfåra, han skall inneha oändligt mycket boll och vara den som styr och ställer. Han ser passningspotential som ingen annan, han kan öppna ytor som ingen annan och han kan både bända och knäcka sönder motståndares mittlås som ingen annan.

Till vänster är Özil lika bortkastad som han var i Tysklands landslag, till vänster blir han lika oanvändbar som han mestadels var i VM och till vänster hamnar han dessutom inte bara långt ifrån där han skall vara, utan också på fel kant utifrån sin fina vänsterfot. Visst förstår man att Wenger fluktar i tyskarnas taktikpärm och försöker skapa sig koll över hur han skall få in alla centrala spelare på plan och hur han skall lösa den till synes olösliga ekvationen att låsa ett centralt mittfält/ytan framför backlinjen utan att betala dyrt för den spelartyp han inte ens verkar vilja ta i med tång. Men hur mycket Wenger än fluktat och försökt hålla koll, så vill jag bara ställa mig upp och skrikande be honom lägga av.

Lägga av med ett system som isolerar en löpstark och begåvad, om än något kortvuxen, striker, lägga av med att offra en elftedel på två spelare som inte kan spela ihop på samma position och lägga av med att ännu en gång offra en central kreatör på en vänsterkant där han skrumpnar, tappar form och helt förlorar mening. Lägg av, Wenger!