Söndag med spurs och Manu, tisdag med CL-spel mot Marseille

Innan vi sätter tänderna i morgondagen måste vi på passa på och njuta en stund av gårdagens händelser. Nu ogillar jag ju å det grövsta dopninglaget shitty varför en massa gjorda mål och tre poäng till dem per automatik väcker såväl vämjelse som nedslagenhet. Fast det är ändå lite svårt att inte fyllas av skadeglädje när laget shitty sätter sex mål på är de inför säsongen så oerhört hypade Tottenham Hotspur FC. Laget som investerade runt miljarden på spelarköp, laget som har en ung, spännande och fritänkande manager vid rodret och laget som förvisso haft lite svårt med målskytten men ändå varit trygga, säkra och föredömliga i försvarsspelet. Nu rasade detta försvarsspel totalt och anfallsspelet var så impotent att det nästan var smärtsamt att bevittna.

Spurs hade knappt en målchans på hela mathcen men släppte samtidigt in hela sex mål i den forna så täta defensiven och då är det svårt att inte le, i varje fall, en smula av ackumulerad skadeglädje. Det är svårt att inte falla för drivet av en högst primitiv inombordsmotor och det är svårt att inte fyllas av känslan av upprättelse, eller i varje fall ett konstaterande om att det inte riktigt blev som folk hade förutsatt. För spurs var ju nästa stora lag, det goa laget på G och ett av de lag som absolut skulle lägga Arsenal såväl bakom sig som under sig i tabellen. Nu är det fortfarande många omgångar kvar av årets liga, men i nuläget kan vi konstatera att så inte riktigt blivit fallet.

Till detta spursfiasko kan vi ju även lägga gårdagens 17.00-match där Manchester United åkt till Cardiff för att fortsätta sin inslagna väg av segrar. Viasatkommentatorn talade, vid 2-1 överläge för Manu, vitt och brett om att Manchesterlaget nu bara var någon ynka poäng för CL-plats och således verkligen var tillbaka i toppen så när sydkoreanen Tre Äpplen Hög Kim nickade in kvitteringen ruckades såväl kommentatorns som de medresta Manufantasternas världsbild rejält. Härligt.

Förvisso känner jag med och för mina manu-vänner, men gläds också över att stora stygga United igår inte alls var vad de brukar vara. van Persie blev kvar i Manchester med någon form av ljumsk-/pelvisskada och utan honom och den bortsprungne Kagawa hade de i Carricks frånvaro, bara Rooney som drev på och satte konstruktivt tempo. Jag känner inte någon direkt skadeglädje, utan mer en glädje i att de tappade två viktiga poäng, vilket torde vara oerhört bra för oss, samt i att se att även de, efter år av SAF-styre, nu visar sig vara smått mänskliga. Och här lägger jag ändå eventuella konspirationsteorier åt sidan. Men gott var det, Kims kvitteringsmål. Och nästan lika gott var det att se skolgårdsmobbare Evras ansikte efter det. Härligt. 

Men med söndagen lämnad bakom oss kan vi nu se fram emot morgondagen och det möte vi då står inför med Olympique Marseille. Fransmännen ligger sist i grupptabellen och är fortfarande utan poäng, men har ändå en teoretisk chans att, i varje fall, ta sig till spel i Euro League till våren. Arsenal ligger med våra nio poäng och plus tre i målskillnad i tabelltoppen, men har ett högst ovisst möte borta i Neapel som avslutning på gruppspelet. Napoli som i sin tur även de har nio poäng och som i morgon möter Borussia (sex poäng och plus två i målskillnad) på Westfalenstadion i Dortmund.

Marseille spelade sin senaste ligamatch i fredags då de bortabesegrade Ajaccio med 3-1 och ligger på Ligue 1:s fjärdeplats, tio poäng efter ledarna PSG. Många skulle hävda att matchen mot Marseille är av enklare art och ja, vi får det svårare på lördag när det är vår tur att åka till Cardiff, men morgondagens match är allt annat än något vi kan spela av med vänster hand.

Özil är en spelare som vi måste få igång. Och måste ha på planen. Bild: Flickr.com: ”Craig CR”

Vi står nu i en oerhört intensiv matchperiod och trupprotation är därför högst nödvändig. Samtidigt kan vi inte ta risken, precis som inte kunde göra i lördags mot Soton, att spela ett för svagt lag och således riskera poängtapp i detta getingbo till Champions Leaguegrupp. Skulle vi hamna trea är detta fruktansvärt och ett praktfiasko, skulle vi hamna tvåa är det skönt att vara vidare och slippa spursträsket, men även stå inför någon av de båda FCB vilka vi då, med UEFA:s retoriska objektivitet, med största sannolikhet kommer att få möta.

Så vi måste gå för seger och vi måste göra det på ett sådant sätt att trötta spelare ändå är spelbara även på lördag. Jag hade gärna ställt över Giroud, men eftersom vi fortfarande saknar ett alternativ, så tänker jag mig honom i startelvan även denna gång. Centrallinjen skall man ju, enligt många fotbollskännare, vara rädd om, men eftersom Flamini nu är tillbaka efter sin avstängning skall han gå rakt in i densamma. Det gör även Rosicky, som fick ungefär tjugo spelminuter i lördags. Min startuppställning är som följer:

Szczesny
Sagna – Mertesacker – Koscielny – Monreal
Flamini – Ramsey – Özil
Gnabry – Giroud – Rosicky

Försvaret: Jag hade gärna ha givit vår store och livsviktige tysk vila i denna match, men jag känner inte att Vermaelens statistik talar för en startplats för honom. Däremot tycker jag Gibbs kan vilas till förmån för Monreal som både var bra mot chelsky i ligakuppen samt i de inhopp han gjort, ofta då som yttermittfältare.

Mittfältet: Den smäll Arteta drog på sig i lördags verkar inte värre än att han är redo för match, men med Flamini tillbaka så är platsen som den mer defensive mittfältaren bredvid Ramsey redan upptagen. Både Ramsey och Özil var i London och vilade under landslagsuppehållet, varför de båda bör kunna spela även denna match.

Anfallet: Här skulle många säkert vilja spela Cazorla, Wilshere eller den i lördags inhoppande Walcott, men jag vill hellre se Gnabry och Rosickys bolltransportsfart på planen, vilken skulle kunna skära djupa sår i ett något skadedrabbat Marseilleförsvar. Startplats för Rosicky och Gnabry också skulle kunna skänka Wilshere och Cazorla en timmes vila, för att sedan eventuellt hoppa in sista halvtimmen, inför helgen. Som jag nämnde ovan hade jag gärna vilat Giroud, men tror inte Walcott är där nu att han kan ta över en strikerfunktion och Podolski är ännu inte redo för comeback.

Matchen och resultatet: Jag ser fram emot denna match med smått skräckblandad förtjusning. Jag är rädd att det täta matchandet och motståndets på papperet relativa enkelhet skall få spelarna att tappa fokus och maximal koncentration, men är samtidigt oerhört glad över att vi ser så bra ut som vi faktiskt gör. Vi kan rotera och vi bör rotera. Vi bör besegra Marseille och behålla förstaplatsen i gruppen, men vi har en stor fiende att möta och hantera i de just nämnda omständigheterna, många matcher för en tunn trupp och Marseilles poängnolla.

Jag kan inte annat än tippa seger, men mer för att det bara måste bli tre poäng med oss från matchen. Oavgjort eller förlust och torsdagsklubben ligger farligt nära till hands och där nere i spursträskets stank vill vi inte vara. Det om något borde vara en motivator så gott som någon. Come On You Gunners!