Medlemmar: 8267 st.
Visa menyn

Stretch Out and Wait

Davidsson och Mannen
mån 29 sep 2014 kl 16:47

Arsène Wenger har alltid omtalats som en tränare som ligger i framkant och driver utvecklingen framåt snarare än en historievurmare. Och eftersom jag idag inte skall bli varken långrandig eller djuplodande anal i relation till vare sig Wenger själv eller olika spelsystems eventuelliteter, vill jag snabbt bara avverka ämnet genom att slå fast att jag, egentligen, gillar 4-1-4-1-systemet, men att det bygger på två enormt viktiga hörnstenar om det skall fungera.

Skall ditt lag fungera med detta system måste du dels ha ett centralt ankare på mittfältet, en spelare som inte bara kan skydda backlinje, utan också kan sätta igång spelet tämligen omgående. Du måste också, i detta 4-1-4-1, dra ut laget och göra det långt genom ett högt tempo i vilket spelarna ställer om från försvar till anfall tämligen snabbt och på tämligen få tillslag. I lördags använde vi en variant av 4-1-4-1-systemet där Özil, efter fem, sex minuters kantspel centraliserades på en position som liknar den nr 10-position han brukar ha i det 4-2-3-1-system vi använt in några år, men vi gjorde det utan att låta en av de, i mittfältstrion, mer box-to-boxa falla ned för att bilda den dubbla pivoten. Denna justering kunde ha blivit oerhört gynnsam, kunde ha givit oss ett rakare och mer direkt spel, men resulterade istället att Arteta/Flamini blev tämligen ensamma och att spelet blev rejält stillastående.

Lördagens match blev ännu ett bevis för att varken Arteta eller Flamini duger som ensamt mittfältsankare på denna nivå. Den förstnämnde saknar både snabbhet, aggressivitet och förmåga att hantera boll under press, medan den sistnämnde helt enkelt inte är tillräckligt bra. Men orsaken till att vi tappade två viktiga poäng mot ett högst medelmåttligt spurs var inte, Flaminis fipplande vid 0-1-målet till trots, någon av deras fel, orsaken fanns att finna i spelets andra ände. 

Ungefär så här känns dagens Arsenal. Bild från Flickr.com: ”Antonio Cravarezza”

Arsenal blev i lördags taktiskt utknuffat, uppsträckt och utsträckt, men inte i djup- utan i sidled. När vi hade bollen på spurs planhalva tog det antingen stopp ute vid någon av sidlinjerna eller fastnade i ett oändligt runtrullande nere i något av hörnen. Jag minns otaliga tillfällen där Özil, Sanchez och Cazorla eller Gibbs rullade runt i oändliga trianglar, vilka spursarna stilla kunde stå och se på varefter någon till slut fick för sig att slå en lyra vilken lätt plockades ned av LIoris eller bort av Kaboul eller Vertognhen. All den direkthet som vi skulle kunna ha fastnade i ännu en orgie i possessionsfotboll.

Och trots att jag är lättad över att vi vände underlaget till en räddad poäng, är jag oerhört besviken över att vi inte vann. Detta spurs, som faktiskt var ännu sämre mot oss än de var hemma mot West Bromwich, att lyckades vi, på vår hemma plan inte besegra och det är inget annat än urdåligt. Dagens Arsenal känns så otroligt brännmärkta av fjolårets brakförluster, så att vi slåss ur underläge redan från början och det dessutom mot klart sämre lag. Vi är så upptagna med att inte förlora, att vi helt tappat förmågan att vinna. Hade vi haft ett mittfältsankare av världsklass så hade vi kunnat fungera och hade vi låtit ett av ligans, på papperet, snabbaste lag faktiskt spela snabb omställningsfotboll, så hade det kunnat fungera. Men just nu fungerar endast skadereduceringsprincipen, det vill säga förmågan att inte förlora med en massa generande mål i baken.

Vi kan skylla på skadorna, de ekodopade lagen, f-n och hens moster. Men sanningen är lika uppenbar som obönhörlig: Vi har en trupp som innehåller riktig spetskvalité, men saknar både stabiliserande centralt ankare och ett fungerande och adekvat spelsätt. Truppens toppar är synnerligen vackra, men helheten är lika skör som felbalanserad. Vi har spelare som inbjuder till ett spelsystem, men väljer att använda ett helt annat och av detta blir det bara pannkaka. Vi skulle ha kört över spurs, manövrerat ut dem fullständigt och plattat till dem rejält. Istället blev det ännu en poäng plockad i ren desperation och ytterligare två tappade i ett ligarace som redan är kört.

Vi ligger på fjärde plats i ligatabellen, med ett spel som är varken hackat eller malet och med ett lag som faller i bitar inför våra ögon. Vi hade i lördags 15 hörnor, men skulle börja träna på fasta offensiva situationer idag. Vi har en coach som en gång i tiden var känd för sin proaktivitet och framåtande, men som idag jobbar dagen efter. Ständigt minst ett steg efter.

Kommentarer

Bild för George Adams

Så välanalyserat. Så ledsamt ( när det kunde varit så kul). Så frustrerande. Så irriterande. Så uppenbart. Så lättläst och tyvärr så sant.

Tänk om jag från ledningen haft samma förtroende kapital som Arsene.  Fan, då hade man vart Amiral! 

Football - Created by the poor, stolen by the rich...

Bild för Fredde

Det som slog mig mest var att när vi kom ner till deras kortlinje så skulle vi endå chippa in bollarna alla gånger, det var likadant hela matchen. Vi hade minst 10 såna lägen där vi har lägen för inspel och vi chippar in bollen alla gånger, BRA lägen. Chipparna slutar med att en Kaboul (som bara är bra mot oss) skallar bort det som inte Llioris plockar. Varför kan man inte skjuta in bollarna? In med dom hårt i knähöjd som Welbeck får störta på dom. Och Welbeck, jag kan köpa när man inte gör mål ifall anfallaren i fråga har ett korrekt rörelsemönster. Men han befinner sig inte ens i de positionerna man ska vara vid för att få bollarna i straffområdet, blir svårt att ens få till något avslut då. Att Welbeck fick läget precis innan Ox var mer slump än någon form av speluppfattning, hans position var då liksom hela matchen mitt emellan Kaboul och Verthongen som tog bort varenda inspel vi hade innan. Hans rörelsemönster måste bli bättre, med andra ord han ska gå på första stolpen oavsett vad det är för situation. Diego Costa gör mängder av mål på det sättet, Drogba gjorde det förut. Den gamle räven Inzaghi var värdelös i övrigt men han byggde hela karriären på att ta sig in på första stolpen.

Özil tyckte jag var bra i lördags, han drog i alla trådar som någon mittfältare kunde dra i. Han var den dirigenten i offensiven, men de andra måste börja löpa oavsett vem som har bollen, men endå extra mycket när Özil har bollen.

Flamini? Nyttig i deffensiven, katastrof när vi har bollen. Arteta? Inte riktigt i nivå varken offensivt eller deffensivt halvbra på båda.

Och herregud hur kan Ramsey och Arteta STRÄCKA sig i första halvlek? Wilshere trampade snett (straff?), sånt händer och det går att spela matchen ut med det. Men att två spelare som båda vilade i veckan och hade en veckas vila sträcker sig innan domaren blåst för halvtid är rentav oproffsigt.

You win some, you draw some

Bild för Björn Lindström

Flamini gjorde bort sig med en dålig mottagning men jag tycker att Szczesny ibland skall lugna ned sig och inte rulla ut bollen vid 16 metarn när hela motståndarlaget haft press. Sedan dessa hörnor. Precis som inläggen. Lyror som tar en evighet att komma fram till mål. Som gammal målvakt älskade dem så lyrade in dessa bollar. özil skall INTE lägga några hörnor. Ox har ett klart bättre tillslag. Som det är nu ger vi ju bort bollen istf att skapa en målchans.

Bild för Davidsson och Mannen

George Adams// …och en sådant vackert skriven kommentar.  Ren läsglädje. Och ja, Wengers förtroendekapital; vi har varit inne på det tidigare och kort summerat känns det som om Wenger får göra precis vad han vill för ägare och marionetterna i styrelsen, så länge han tar oss till miljonerna och bling-blinget i Champions League. Och det har han ju gjort…

Freddee// Precis, chippar/lösa ballonginlägg varenda gång. Och lördagens match var inget undantag. Helt meningslöst att spela så med tanke på att vi har en ensam striker och i övrigt är tämligen kortväxta. Helt bortkastat. Och jag håller fullständigt med dig om att de skall slås hårt där försvarande spelare är som sämst, på marken.

Överlag kan jag känn att vi har oerhört bra offensiva spelare, men att de liksom inte spelar i samma lag. De fungerar inte ihop och har inga gemensamma tankesätt. Var för sig blir de inte så bra som de hade blivit om de synkade ihop, som tex Özil och Welbeck stundtals gjorde mot Villa. Nu är det lite som du är inne på, att de springer fel och rör sig på ett sådant sätt att de inte gör varandra bättre.

Och skadorna… ja vad skall man säga? Only in The Arsenal.

Björn// Håller med dig om Szczesny vid 0-1-målet, på tok för otålig, övertänd och på tok för mycket han ville visa fansen, typ. Och hörnorna, som du säger, precis som inläggen, helt menlösa. Som en dröm för målvakt och resliga mittbackar. Vi gör killar som Kaboul och West Hams Robert Green till världsspelare, men de är det endast när de möter Arsenal. Konstig.

Bild för Woody

Är tyvärr benägen att verkligen hålla med. En Wengerbeundrare som undertecknad är idag mer skeptisk än någonsin sedan Oktober 1996. Nu är det ändå så att Arsenal inte ligger nära nedflyttningsstrecket. Arsenal skämde bort oss under många år innan flytten. Det är den måttstocken som ständigt gör sig närvarande på gott och ont. Arsenal under 49 unbeaten är det bästa lag som funnits i den Engelska ligan. Wenger byggde det laget. Fuskklubbarna har icke varit i närheten osv osv. Idag hackar lagbygge och matchcoachning. Spelarna är små kvicka och tekniska i kvadrat men utan det som ändrar ett skeende eller matchbild. En kille som Ramsey som borde kunna ändra detta ramlar helt plötsligt ur formen och trampar luft. Flamini och Arteta är för kassa. Framåt saknas spetsen som bankar in 22 mål/säsong. Storköpet Sanchez letar efter det och kör likt Ljungberg ner huvudet i gröten. AS kan bli stor med rätt omgivning men det är inte han som är omgivningen. Wenger verkar ha tappat förmågan att se vad som behövs och fattas. Däremot vill jag att han rättar till felen med finess istället att som alltid i dessa dagar gå den enkla vägen och öppna plånboken. Denna köphysteri är i sig något som drar ner intresset för fotbollen utifrån min synvinkel. Då figurer som Mansour, ryssen eller någon fisk i Paris är den stora anledningen till klubbarnas framgångar har något genuint försvunnit. Oavsett vilken väg Wenger tar får han rannsaka sig själv och käka Pippi Långstrumps krummelurpiller och bli 14 år yngre. Ev ta in Prussilusskan i organisationen. Som det ser ut här och nu är det avmätt. Rock on !

Bild för Davidsson och Mannen

Woody// Visst bär det emot. Visst känns det jobbigt att behöva tvinga sig att se att en person som betytt så mycket för oss och som man själv beundrat så enormt, inte längre har vad som behövs, inte längre har det han en gång hade och inte längre är det odelat positiva för klubben som han en gång var.

För, som du nämner, det känns som om Wenger har tappat förmågan att se vad som behövs och vad som fattas. Men också hur man skall göra för att få alla våra fina delar att passa ihop, med varandra och med de delarna som inte är så bra, men som fortfarande är kvar. Och jag kan ibland känna lite att Wenger är lite som Prussilusskan.  Uppe i det blå, utan koll varken på barnen eller på lämpliga metoder att få koll på dem. Men det är ju bara vad jag tycker och känner…

Bild för Woody

DM// Vi är på samma våglängd. Rock on !

Bild för Davidsson och Mannen

Det tror jag med. Rock on på dig själv!