Men skämtar du med mig?

Inledningsvis vill jag be om ursäkt till, bland andra, Woody, som jag lovade ett annat blogginlägg än det som nu kommer att skrivas. Jag lovade ett inlägg som skulle handla om idag kontra igår, om Arsenal nu i relation till Arsenal då och kring Wengers ändrade syn på fotboll. Detta inlägg är så gott som redan skrivet och kommer att publiceras nästa gång, men idag kände jag mig bara tvungen att skriva av mig kring ett annat ämne, ett ämne som redan tidigare varit glödhett, men som nu, sedan gårdagen, skapar väldiga flammor av höggradig ilska inom mig.

För igår kom informationen om att Mesut Özil nu sällat sig till skaran långtidsskadade Arsenalspelare. Att Debuchy, Giroud och Gnabry nu fått sällskap och att den spelgenialiske tysken kommer att vara frånvarande minst året ut, minst tre månader och troligen längre. Nu tror jag inte att vi står och faller med Mesut Özil, särskilt inte i och med att Wenger har bestämt sig för att använda honom där han inte gör någon som helst nytta för laget, men vår redan tunna trupp är nu närmast parodiskt skör. När informationen började ploppa upp i mitt flöde utgick jag ifrån att det var ett skämt, att någon tyckte att vår skadesituation redan var så löjlig som den var, och liksom bara inte kunde motstå att använda dess löje för ett så kallat banter.

Nu hade jag ju helt fel, det var inget skämt utan visade sig vara helt på allvar. Men det känns ändå som om någon skojar med mig, som att det är på låtsas och som att någon skall hoppa fram och säga ”äh, gick du på den lätte?”. Och det är nästan som när en av de största någonsin, Tage Danielsson, talade om sannolikhet. Att saker som inte ens är sannolika än mindre kan vara sanna. Och att risken för en upprepning är så liten att den är försumbar. Med det menas att den finns inte, fast bara lite. Fast hos Arsenal finns den. Hela tiden. Och mycket av den.

Denna uppställning gjorde Viasat utifrån säsongen 2013-2014. Vad säger siffrorna? Bild: D&M

Nu har det än en gång visat sig att den risk som Wenger hundratals gånger sagt sig göra allt vad han kan för att eliminera, hängt över oss för att sedan ramla ned och knocka oss i huvudet. Mesut Özil, som hade sju skadefrånvarodagar i Schalke, 29 i Bremen och inga alls (noll dagar) under hela sin tid i Real Madrid, har nu varit i Arsenal i något mer än ett år och redan, i och med gårdagens uppkomna knäskada, samlat ihop till hela 133 dagar av skaderelaterad indisponibilitet

Och Arsenal som lägger miljontals pund per år i förebyggande åtgärder och personalkostnader för att minska skaderisken, där Shad Forsythe bara är den senaste i raden av anställda, fortsätter att kasta realkapital på den redan ymnigt flammande brasan. Vi har i åratal varit överlägsna alla andra lag i skadeligan och detta år har det bara blivit värre. Man undrar om personerna i bakgrundsgruppen (märklig översättning…) är rakt igenom inkompetenta, att de bara är en samling tjoande lallare som fuskat sig in i en toppklubb eller om de plötsligt bara glömt av allt de en gång kunde. Eller om sanningen är den att de inte får göra sitt jobb, för att någon annan skall bestämma allt?

För man undrar vad som är fel i klubben. Hur så många spelare, som tidigare var tämligen friska, kommer till klubben och vips blir sköra som glas. Okej om vi pratar om Rosicky som redan innan han kom till klubben hade ett skade-CV på gränsen till genans, men alla andra? Eller de som formats av klubben själv, antingen sedan barnsben eller sedan tonåren? Gibbs och Wilshere, Walcott, Oxlade-Chamberlain och Ramsey? Och nu Mesut Özil..?

Är det något fel på gräset på Emirates eller Colney, äter spelarna galet eller tränas det felaktigt? Är Wengers dokumenterade oförmåga till trupprotation en bov i dramat och överspelas somliga spelare rakt in i väggen? Stressfrakturer och mjukdelsskador? Ständiga sträckningar av de bakre låren och alla dessa dj-la knäproblem? Vad är det som klubbens högavlönade anställda inte kan hantera, som andra klubbars personal kan? Varför är det ständigt vi? Varför verkar det inte finnas någon hejd på skadeeländet som kretsar kring en klubb som Arsenal?