The Headmasters Ritual: Visst är det härligt med småroligt!

Har ni någon gång varit på ett kalas, en fest eller ett samkväm som liksom aldrig riktigt lyfte? Där folk satt och småputtrade i sofforna, konversationer flöt på lätt och ledigt, men där den där riktiga partystämningen aldrig riktigt inföll? När ingen blev så där frejdigt kalaspackad och ville svinga sig i takkronorna, ingen dansade med bar överkropp med underkroppen inrullad i hallmattan och där köket aldrig riktigt blev det där euforiska bastuaggregatet?

Där du kommer hem och känner dig nästan sober, där du tänker att morgondagen nog ändå blir avsevärt piggare än vad du tidigare hade förutspått och där du har koll kvar till att både borsta tänderna och hänga upp finkläderna på galge? Men då du och din älskade ändå kommer fram till att ”ja, visst var det trevligt i kväll”? När du säger det och plötsligt kommer på dig med att du faktiskt tycker det. Trots att ballongdansen uteblev, trots att grovhånglet i toalettkön lyste med sin frånvaro och trots att du faktiskt kommer ihåg vilka du pratade med.

Ungefär så var gårdagens date med Olympique Marseille. Efter att vi fått se motståndets luftade startelva, efter Wilsheres fantastiska 1-0-mål och efter en stund av smått sövande runtrullande från Arsenals sida. Det blev liksom aldrig särskilt spännande, det blev aldrig särskilt underhållande och det blev mest en lite småputtrig tillställning i all sin stillhet. Och detta tycker jag var härligt. Jag ser det som ett gott tecken. Trots att vissa spelare var mer än lovligt sömngångaraktiga så satte vi våra mål, höll fransmännen på behörigt avstånd och lät spänningsnivån stiga endast grader över den ljudet av en torktumlare genererar en.

Där matchen, med undantag för Wilsheres båda mål och förspelen till dessa samt när Koscielny lät bli att försvara i 74:e och endast räddades av Monreals mållinjebortspark, egentligen inte var någonting att skvallra om. Där matchen mer kom att handla om att säkra de tre poängen i korrelation till att undvika skador och inte trötta ut sig för mycket inför helgens resa till Cardiff. Där matchen aldrig blev den glittrande festlighet som UEFA-bossarna önskar sig, men som ändå känns perfekt i all sin enkelhet. Mina spelarbetyg är som följer:

Szczesny: 3/5. Gjorde en oerhört vältimad utrusning och räddning i 21:e minuten, en vaken rensning i 74:e och en jätteräddning, nere vid den vänstra stolpen, i 77:e. Var långa stunder tämligen arbetslös, men tog det han skulle och löste sin uppgift utan brister eller malörer.

Sagna: 3/5. Assist till 1-0-målet och överlag väldigt involverad i det offensiva. Var mestadels både stabil och förtroendeingivande i det defensiva och var, med undantag för en mindre bortgång i 17:e och ett inlägg som landade någon stans på North Banks Upper Tier i 52:e, oerhört jämn i sin insats. Det fina inspelet, på marken, till Walcott i 91:e var härligt att se.

Mertesacker: 3/5. Stor och stabil, styrande och sträng (eh..?). Gav intryck av att vara trygg i sitt försvarsspel och väldigt rörlig, både med och utan boll. Den sistnämnda hanterade han dessutom väldigt bra, matchen igenom.

Koscielny: 2,5/5. Bra brytningar i 10:e och i 61:e, men även en dundertabbe i 74:e då Monreal fick rädda både honom och bollen på mållinjen. Spred sina passningar lite väl yvigt och gav ett stundtals smått rastlöst intryck.

Monreal: 3,5/5. Startade matchen oerhört piggt och lyckades, på det stora hela, vidmakthålla den nivån matchen igenom. Lite passiv i sitt försvarsarbete i 21:e minuten, där Szczesny fick rusa ut och under Özils överseende lägga vantarna på bollen, men var väldigt bra i det offensiva spelet, bjöd på en mängd fina inlägg och dessutom en räddning på mållinjen.

Ett inte allt för häftigt nöje, men ändå ett nöjsamt kväm. Bild från Flickr.com: ”Ken_Davies_Archive”

Flamini: 3/5. Var bra i sitt enkla och ändå tämligen varierande spel med bollen och var till detta i princip felfri i försvarsspelet. Stod alltid rätt, tog ständigt rätt löpningar och bjöd dessutom på ett par fina tacklingar, främst i första halvlek. Stort plus för sina helsvarta skor, vilka bara de ger honom en 5:e på föredömesskalan.

Ramsey: 3,5/5. Började med att missa grovt, i 7:e minuten, men var därefter mycket bra. Rätt i sitt defensiva positionsspel, några fina accelerationsryck med bollen och ett antal fina passningar till medspelarna. Ett mindre cirkusnummer när han, i 37:e minuten, tog emot bollen med överkroppen, tog med sig den i farten och tvingade försvararen att dra ned honom, vilket borde givit oss frispark men som istället renderade i en feldömd straff. Fin andraassist vid 2-0, och var stundtals precis över allt i det offensiva.

Özil: 2/5. Gav mellandagssömnigheten ett ansikte, men bjöd också dels på ett par välavvägda insatser i egen försvarszon, men framför allt på fyra, fem riktigt fina passningar, främst i början av andra halvlek. Får betygsnedsättande avdrag för den lite väl slentrianmässigt slagna straffen, där Mandanda förvisso var halvvägs till avbytarbänken när Özil slog straffen vilket den smått koleriske straffområdesdomaren på något märkligt sätt lät bli att se. Men ändå.

Wilshere: 4/5. Började matchen med en infernalisk löpning, tog emot bollen och smekte den sedan med en ljuv vänster utsida innan samma fots insida fick dunka in 1-0 till Arsenal, redan efter 29 sekunder. Och på den vägen var det. Jobbade oerhört bra matchen igenom, var ettrig utan boll och högst närvarande i spelet med den. Hade en kortare dipp när han, i början av andra halvlek, hade förvisats till vänsterkanten, men styrde upp det underskottet med ett säkerställande 2-0 i 65:e. Fina passningar både till Özil och till Giroud (56:e och 64:e) vilka kunde ha blivit assist och visade med besked att han både är tillbaka i form och har kompetens nog att äntra en offensiv ytterforwardroll.

Giroud: 3/5. Mötte bollen och fick i och med det ett hockeyassist till 1-0-målet. Stångades ljuvligt hela första halvlek, men mattades sedan ganska påtagligt i andra halvlek. Tog ned bollar och skarvade dem vidare till med spelare, borde efter värsta tröjstruten ha fått straff i 31:e och pressade, matchen igenom, motståndarna i deras uppspelsförsök.

Rosicky: 4/5. Började matchen med att pressa, stressa och irritera motståndet. Till detta slog han ett flertal smått lysande genomskärare och crossbollar, och var fantastiskt bra i en annars småseg första halvlek. Gestikulerade och visade att han ville ha boll och driva igång offensiven, men fick den ofta momentet efter, vilket gjorde att laget inte riktigt kunde dra nytta av hans tempoväxlingar och rusher. Mycket bra match och en av få som verkligen ville ha party.

Både Cazorla (in i 75:e istället för Rosicky) och Arteta (byte av Özil i 81:e) gjorde pigga och vitala inhopp, medan Walcott (bytte av Wilshere i 75:e) både han slå ett fint inlägg i 88:e, springa fel och bränna målchans (91:e) under sin speltid. Wenger gjorde vad han skulle och laget spelade av matchen med de tre tagna poängen som tillsammans med noll nya skador, var det enda viktiga. Gårdagen blev aldrig något rungande fotbollshipp-hipp, men jag är ändå mer än nöjd. Med resultatet, med att ingen gick sönder och med att vi kunde spela av och hålla matchen i säkra händer.

Man får, som en gammal arbetskamrat uttryckte det, inte roligare än man gör på sig, men jag tycker det ändå gårdagskvällen var rätt kul. Nu softar vi ner, hoppas Giroud suttit i isbalja hela natten och att både kroppar och skallar är återhämtade till på lördag och nästa veckas tisdag. Vi har slitit hårt på vissa truppdelar, men gårdagsmatchen visar att Wenger faktiskt kan få till en synnerligen vällagad trupprotation och att vi dessutom kan spela lite halvsömningt och ändå vinna säkert. Och DET är något att ta med sig.