En gång...

… är ingen gång, men nu sker det ju precis hela tiden. Varje gång, precis jämt och alltid. Att förlora en bortamatch i hällregn mot ett välspelande och effektivt Swansea är i sig inte någon skandal. Att spela smått neddrogande tråkig fotboll och ändå lyckas få in ett ledningsmål tack vare Welbecks vandring och inspel och Sanchez underbara box-to-boxlöpning och kyliga avslut, genererar likestummar på lång rad. Men att sedan, när man skall försvara denna ledning i detta hällregn mot detta välspelande och effektiva Swansea, begå precis alla misstag som går att finna i instruktionsbokens avdelning för avskräckande exempel, är inget annat än bedrövligt. Och att sedan göra det bara fyra, fem dagar efter att man gjort precis samma sak mot Anderlecht, är inget annat än pinsamt.

Efter matchen mot Anderlecht satte Wenger ned foten och uppgav att man inte får göra sådana naiva pojklagsmisstag som laget gjorde då, han hängde med all rätt upp Ramsey för dennes egoistiska framåtångande när det var defensivt arbete som borde varit dennes prioritering och han slog fast att Arsenal nu minsann skulle börja göra annorlunda. På ett annat sätt, bättre och mindre självdestruktivt urdåligt. Med gårdagens match i minnet kan vi väl enas om att så inte riktigt blev fallet. Och nu faller vi, igen.

Att ha en 1-0-ledning med femton spelminuter kvar av en, under rådande omständigheter, svår bortamatch och plötsligt stå med 7-8 spelare på fel sida bollen kan säkert hända när ungarna går över från 9-manna till 11-manna, det kan säkert ske i en bakfull omgång av korpen eller i den engelska Sunday League. Men i det toppmoderna topplaget Arsenal, lett av den fotbollsprogressive toppmanagern Arsène Wenger, i det läge laget och klubben är just nu, det är rakt igenom obegripligt. Hur kunde det ske? Får spelarna inga instruktioner längre? Har Wenger förlorat sin kunskap om fotboll och givit spelarna felaktiga instruktioner? Har han givit dem riktiga instruktioner, men som det heter tappat omklädningsrummet, varför spelarna struntar i hans instruktioner och spelar som de vill och endast för sig själva?

För som spelarna sett ut den senaste tiden så framstår det faktiskt som om spelarna gått och blivit korkade. Som om de tappat den taktiska fotbollskunskap som de, i varje fall periodvis, hade under fjolårssäsongen. Spelsinnet är som bortblåst, förmågan att ta rätt beslut i rätt situation likaså och förmågan att fungera som elva delar i en sammansvetsad enhet, är helt bortflaxad med historiens vingslag. Och var någonstans var löpvilligheten? Positionsspelet, press-spelet och kampen? Högmod går före fall och igår gick den, liksom mot Anderlecht, hand i hand. Precis som den gjorde under sommarens transferfönster.

Detta är dagens Arsenal under Arsène Wenger. Bild från Flickr.com: ”Antonio Cravarezza”

Och vad gjorde Wenger inför matchen igår? Vad gjorde han för att förändra eller förbättra efter veckans Champions Leagueimplodering? Rörde han om, rensade han rent och tillsatte han nytt för att väcka liv? Ändrade han något ickefungerande till något nytt och åter fungerande? Tog han bort de dåliga och ersatte dem? Tog han bort någon av alla tröttkörda skallar och ersatte dem med piggare? Ändrade han en inte fungerande strategi till något fungerande? Gjorde Wenger överhuvudtaget någonting? Jo, han ersatte den skadade Arteta med den i tisdags inhoppade Flamini och det var allt, ingenting annat. Han hade samma, då både imploderande och på knäna av trötthet gående, startelva på plan igen. De som var urlakade, trötta och handlingsförlamade då, de var de som skulle vara nytänkande, fräscha och stabila i går. Hur f-n tänkte du där, Mr Wenger?

För samtidigt satt både Rosicky och Podolski på bänken, medan Campbell var på läktaren. Och samtidigt som mittbacken Chambers spelade högerback och vänsterbacken Monreal spelade mittback, satt högerbacken Bellerin på bänken och fick se Chambers gå bort sig och halka efter gång efter gång, som Bambi på hal is, ute på högerkanten. Chambers felplacerad och långsam, Bellerin felplacerad och snabb. Samtidigt som vi alla kunde se att Arsenal ännu en gång gjorde samma misstag, lät Wenger bli att ändra och gjorde samma sak som han alltid gör, att spela sitt spel oavsett motstånd, behov eller matchsituation. Som vanligt, ännu en match, ännu en gång slog han huvudet rakt in i betongväggen.

Och när kom bytena? När laget behövde stagas upp med starka krafter och pigga skallar? Progressivt och inför en förväntad anstormning från ett hemmalag i enmålsunderläge? Nej, bytena kom såklart efteråt, reaktivt, när skadan redan var skedd och efter att vi, ännu en gång genom felaktiga beslut, naivitet och dumhet, hade tappat ledning till underläge. Wenger gjorde sina första byten i 79:e, jag repeterar 79:e, matchminuten och Swansea hade då bara att luta sig tillbaka, se på när Arsenal famlade i blindo och i anstormande kaos och de kunde le brett  när den plågade 19-åringen Chambers äntligen slapp terrorn på sin högerbacksplats, byttes ut i 90:e minuten (wow, vilken framförhållning och beslutsförmåga) och ersattes av den dokumenterat livsfarlige snipern Yaya Sanogoal.

Alltså, vad är det vi fick se? En sängkammarfars med snubbel och trill, Benny Hill som svettig fluktar i fuktiga dekolletage och klappar kortvuxna herrar på flinten eller tragikomisk föreställning om en samling människor i totalt förfall? En skuta som styrs av en kapten som för länge sedan förlorat navigationsförmågan? Ett famlande i blindo, en perverterad orgie i självuppfylldhet eller en sluten sekt där endast mästarens ord duger som lag? Om spelarna spelar efter korkade instruktioner, är så kortade som de framstod eller om Mr Wenger faktiskt har förlorat kontrollen över spelarna? Wenger som bestämmer allt i klubben och som sägs våga satsa på de unga och oprövade, vågar uppenbarligen inte tänka utanför sin egen lilla sandlåda och bränner samtidigt dessa unga, såsom Chambers, totalt. Gång efter gång, match efter match, säsong efter säsong.