Hola Arsenal!

Hej och välkomna till Arsenal Swedens blogg av och med Davidsson & Mannen. Vanligtvis är den inte så inaktiv som den varit senaste veckan och skälen till denna anomali är att dels att sonen först åkte på någon form av magsjuka, varför jag var tvungen att vårda honom ett par dagar, men också att jag och Fru D&M firade 10 år som föräldrar genom att unna oss en barnfri/-lös helg i södra Spaniens värme. Jag hade förvisso vaga planer om att smita iväg och smygblogga, men ni vet ju hur det är. Firar man 10 år som föräldrar, utan barn, så gör man. Då hamnade inte bloggande högst på agendan och jag hoppas ni har överseende med detta.

Nåväl. Nu har jag lämnat den spanska solkusten för den svenska västditon, bytt 22 grader och sol mot 1 grad och, ett för området högst ovanligt, uppehållsväder. Jag är glad och nöjd med helgen, det såg för krampaktigt ut, men tre poäng är ändå tre poäng. Cazorla var återupplivad genom att vara placerad centralt, Sanchez var fortfarande som en duracellkanin och Welbeck gjorde det där ligamålet han så oändligt mycket behövde. Koscielny var tillbaka i backlinjen, Martinez var fortfarande förtroendeingivande och vi lyckades besegra en motståndare som faktiskt inte låg på någon av tabellens nedflyttningsplatser.

Så jag får väl vara nöjd med det. Samtidigt drog både Gibbs och Monreal på sig skador och är osäkra inför morgondagens match mot Southampton. Oxlade-Chamberlain kom in och åkte på en rejäl smäll vilken då (okej, jag satt på en pub full med olyssningsbara Gordies) verkade ha tagit illa i någon av knätrakterna. Till detta höll sig Mertesacker för ena ljumsken under matchens andra halva, varför morgondagens startelva ter sig som ett smått töcken av skador, övermatchning och allmänt ojande.

För i morgon möter vi ligatrean Southampton. Men det är ett Southampton som inte bara förlorade mot Manchester City med klara 3-0 hemma i söndags, utan också ett Southampton som kommer till spel utan en av ligans bästa box-to-boxmittfältare med defensiv grundkompetens, Morgan Schneiderlin, som fick bytas ut i halvtid, varpå deras stora ras inleddes. De har förvisso fortfarande ett oerhört lovande och överraskande lag fullt med spännande importer adderade till den talangbanken, men kanske kan Schneiderlins frånvaro göra Wanyama något mer mänsklig och kanske därmed också Southamptons, fram till söndagens andra halvlek, så oerhört solida försvar, något mer möjligt att forcera. Jag önskar följande startelva:

Martinez
Bellerin – Chambers – Koscielny – Monreal
Flamini – Rosicky – Cazorla
AOC – Welbeck – Podolski

Back Five: Här går man in i rena gissningsleken. För vi har ju ingen aning vilka som ens är tillgängliga för spel. Har vi inga vänsterbackar måste Chambers spela högerback och Bellerin ta klivet över till vänster där han i Watford spelade som någon form av wingback och enligt rapporterna gjorde det bra. Är någon av Monreal eller Gibbs spelbara skulle man kunna låta Chambers ta steget in till sin ordinarie plats vilket skulle kunna ge Mertesacker välbehövlig vila inför helgens höghöjdsmöte.

Mittfältet: Hade situationen i backlinjen sett bättre ut hade jag nog gärna sett Chambers här, som defensiv mittfältare, men som situationen nu ser ut så måste Flamini spela, Cazorla likaså medan Ramsey gott kan få sitta ned en stund till förmån för den i år högst styvmoderligt behandlade Rosicky. Rosicky har klokhet nog för att ta det defensiva ansvaret, tempo nog för att både täcka ytor och sätta passningstempo men också en förmåga att ta oerhört vältimade löpningar med boll. Lite som Ramsey förra säsongen, till skillnad från Ramsey den här säsongen.

Anfall: Det viktigaste här är att inte matcha ännu en nyckelspelare sönder och samman, varför Sanchez måste få starta denna match på bänken. Är Oxlade-Chamberlain frisk bör han spela, Welbeck spelar för att Giroud inte skall rivstartas tillbaka in i rehabrummet och Podolski eller Campbell bör få sträcka på sina nedfrusna leder för en stunds värmande speltid i ett ligaspel som de knappt fått känna på. Knak och knaster hörs från botten av från frysboxen.

Matchen: Om Southampton visat storform, överraskat alla hittills men fick en liten näsbränna i helgen, är väl Arsenal dess motsats. Stela, staplande och utan någon egentlig spelidé, varken offensivt eller defensivt, har Arsenal kryssat sig fram till ett läge där lördagens inte allt för vackra spelinsats ändå gav tre poäng och en sjätteplats i ligan. Vi ligger på samma poäng som spurs, ett efter West Ham, två efter Manchester United och sex poäng efter motståndaren Southampton. Vi spelar med ena benet på plan och andra på skadelistan och verkar så göra in i väggen. Arsenal har, trots vår digra skadelista, endast använt 19 spelare i år (att jämföra med Mourinhos chelsea och deras 21 använda), varför vi ständigt hänger och dinglar i en tämligen skör tråd.

Vi har ännu inte vunnit mot ett lag från övre halvan och onsdagens match är något av en sexpoängsmatch, vilket gör att den måste bli den första av sitt slag i år. Seger och tre poäng är ett måste, vi behöver få nytta av vinsterna mot West Brom och Dortmund för att kravla oss bort från den undergångsrand vi spelmässigt vinglat vid och vi måste inte bara få åter skadade spelare utan också återfå någon form av självförtroende. Jag tänker inte tippa matchens utgång, jag bara hoppas att vi kan spela ett kollektivt försvarsspel värt namnet och faktiskt omsätta de chanser vi skapar till gjorda mål. Jag säger; tre nya poäng och noll nya skador, så gå den solkyste D&M nöjd och belåten in i advent. COYG!