Äntligen

”Äntligen!” skrek nog ett antal Brighton & Hovefantaster dagen det blev klart att The Road To Falmer var över och år av hemlöshet med den. Planeringen och bygget av den nya arenan hade skjutits i långbänk av juridiska överklaganden och vändor ända sedan 2002 och arenan, som var planerad att stå färdig lagom till säsongen 05/05, började byggas först 17 december 2008. Första matchen på Falmer Stadium, eller AMEX Stadium som den officiellt heter, spelades 16 juli 2011 och mer än fjorton år av ofrivillig hemlöshet, med högst osköna gästspel i Gillingham och på friidrottsarenan Withdean Stadium, var äntligen över för The Seagulls Faithfuls.

Sorgen och ilskan över hur dåvarande styrelsen och framför allt ordförande Bill Archer, hade lurat klubben på först äganderätten och sedan även nyttjanderätten till Goldstone Ground, fick då anses vara över och cirkeln slöts när första ligamatchen, 6 augusti 2011, spelades mot Doncaster Rovers. Samma Doncaster Rovers som Albions hade mött i sista matchen på Goldstone Ground i Hove. Äntligen var Albions i hamn, äntligen hade de ett eget hem och äntligen slapp de den nedbrytande vandringen längs med fotbollsprofitörernas bakgator.

”Äntligen!” är det också just det som många arsenalister skriker när vi nu, för första gången på mannaminne har en möjlighet att rotera på ett sätt som varken skapar akut magsår eller skenande skenans. För på söndag behöver vi inte sätta spelare på fel position, vi behöver inte krama musten ur redan tröttkörda spelare och vi behöver inte bränna ut ungdomar i för tidig spelmässigt åldrande. Vi kan rotera som ett lag av Arsenals kalliber skall kunna rotera.

Här tar den långa vandringen till Falmer slut. Bild: Manutd-Mats

I mål kan vi ha Polens landslagsmålvakt, vi kan sätta in engelska landslagsmän både på vänsterbackensplatsen och på ena mittbacksplatsen och vi kan sätta in en vilthund med meriter från franska landslaget på det centrala mittfältets mer defensiva position. Vidare kan vi ha Tjeckiens landslagskapten på det centrala mittfältet och där kan han få sällskap av en av världens kanske fem bästa spelfördelare. Vi skulle kunna ha en costaricansk VM-hjälte på ena ytterplatsen och ytterligare en engelsk landslagsman på den andre. Längst upp borde nog kunna ha utrymme för en engelsk U20-landslagsman vilken då skulle kunna bli det där, i dessa sammahang, så klassiska ungdomslagsalibit. Men eftersom det är sällskapet som gör tillställningen, borde nog även detta ungdomslagsalibi ha synnerligen goda förutsättningar för att få en riktigt trevlig söndagkväll och jag hoppas således att vi ställer upp med följande lag:

Szczesny
Bellerin – Chambers – Koscielny – Gibbs
Flamini – Rosicky – Özil
Campbell – Akpom – Walcott

The Back Five: Szczesny kan gärna få bli vår FA-kuppmålvakt denna vår och framför honom hoppas jag att Bellerin är pigg nog att spela, att Chambers är åter från sin sjukdom och att Koscielnys hälar inte tvingar honom till vila. För vila är någonting jag i stället unnar lagets mest matchade spelare denna säsong, Per Mertesacker, denna helg. Därför hoppas jag att Koscielny och Chambers skall kunna få göra sin första match som mittbackspar sedan den oavgjorda bortamatchen mot Besiktas, i mitten av augusti, och till vänster om detta par hoppas jag att nämnde engelske landslagsman, Gibbs, nu åter får möjlighet till speltid.

Mittfältet: Både Flamini och Rosicky hoppade in i föregående helgs match borta mot city, men båda är fräscha nog att starta på söndag. Framför deras dubbla pivot, eller framför Flamini och bredvid Rosicky, borde nu Mesut Özil få göra comeback som startspelare för Arsenal, i sin fösta start sedan han skadade knät i förlustmötet mot chelsea på Stamford Bridge i början av oktober.

Jag är glad för deras skull, men på söndag hoppas jag de får dämpa sig något. Bild: Manutd-Mats

Anfallet: Det ryktas mycket kring en flytt för Joel Campbell men i väntan på besked hoppas jag att han får starta på sin högerytterplats denna match. Om inte det så kanske hösten -13:s utropstecken, Serge Gnabry, är redo för comeback, vilket vore stort i sig. I mitten borde Chuba Akpom få fungera referenspunkt, om inte annat för att genom speltiden locka honom att skriva på nytt kontrakt, medan jag gärna ser att Walcott få spela vänsterytter, vilket är den position där jag ser hans framtid i klubben.

Matchfokus: Dels är det oerhört viktigt att ge spelare som Cazorla, nämnde Mertesacker och Sanchez vila, men det skall också bli oerhört spännande att se Mesut Özil på plan igen. Se hur Wenger väljer att formera mittfältet och därmed också se på vilken position vår manager vill återupprätta Özils funktion i laget. Kommer Wenger att återgå till 4-2-3-1 och spela Özil som 10:a bakom anfallstrion? Eller kommer han ställa upp laget i det 4-1-4-1 som vi använde senast och kommer då Özil vara förvisad till nedisning ute vänstervingen eller kommer han rent av ha en av de två centrala, box-to-box-liknande, mittfältsplatserna? Och om så är fallet, kommer han underkasta sig den defensiva arbetsuppgiften som en sådan roll kräver?

Det är alltid en risk för någon form av baksmälla efter en viktig seger, men jag kan ändå inte se att Arsenal skall förlora denna match. Jag är glad för Brighton & Hove skull att de nu har ett hem och att de, trots vad Arsenal Swedens VD Lander än sade, har en charmig arena och en, för att vara modern arena, oerhört stämningsfull sådan. AMEX är konstruerad för att indirekt kunna fungera som resonanslåda och ljudnivån är också därefter, vilket jag tycker är oerhört roligt i dessa tider där nybygda arenor görs ljudabsorberande med låga nedre läktare och långa avstånd till planen. Så jag är glad över arenan för deras skull, men den här matchen skall de inte ha en chans i. Arsenal skall visa att vi inte bara har en namnkunnig trupp, utan att vi också har förmåga att använda spelarnas respektive kompetenser och omsätta dem till kontinuerliga framgångar. Och då får det gå hur det vill med Brighton & Hoves glädje över sin hemmaarena.