Det räcker nu

Med en sådan klickbetande rubrik väntar ni er med största sannolikhet ett klassiskt internetskt rasande. Ett frenetiskt och salivstänkande utfall riktat mot Wenger, mot FA eller mot någon annan kraft i den moderna fotbollen, som med övermäktig styrka drar åt ett markant annat håll än jag eller min syn på fotboll. Men så är, i varje fall idag, inte fallet. För idag tänker jag fortsätta mina tre transfertankar med att vika ut kring en och addera ytterligare två. Vi har nu gått in i transferfönstrets sista vecka och den från São Paulo härstammade Gabriel Armando de Abreu skall ha sagt adjö till både lagkamrater och fantaster i/till Villareal, fått sitt arbetstillstånd i England men även, enligt många källor, genomfört sin medicinska undersökning med lyckat resultat. I motsatt riktning har den costaricanske landslagsanfallaren Joel Campbell vandrat, vilket i den sistnämndes fall skall handla om en utlåning fram till sommaren.

Jag är den förste att erkänna att jag inte har någon vidare koll på Gabriel, mer än att en massa statistiska jämförelser berättat att han är en brytsäker och bollsäker ytterback. Att han tidigare främst verkade som högerback, att han renodlades till mittback när han kom till Spanien och att han, enligt många, har en spelstil som inte är helt olik Koscielnys, fast med ett något högre säkerhetstänk än den, stundtals, något yvige fransmannen. Att Villareal under Gabriels ledning utformat ett säkert och solitt försvarsspel och jag bär förhoppningar om att han anammat sin hemstads måtto: ”Jag är inte ledd, jag leder” och därmed bidra till lika mycket trygghet som ledarskap på planen. Arsenal har i skrivande stund inte offentliggjort affären men det mesta tyder på att den är klar och förseglad, samt har ett ungefärligt pris på £11,5 miljoner exklusive rätten att låna Campbell.

Campbell som å sin sida fryst fast på Wengers nedkylande bänk just invid boxen. Hans löpstyrka både som central anfallare och som högerytter har ännu inte fallit Wenger i smaken och mycket talar för att tiden i Villareal, med just påskrivna kontraktsförlängningen, mest är menat som ett skyltfönster för att till sommaren kunna inbringa Arsenal mer pengar än han i nuläget hade kunnat göra. Personligen hoppas jag fortfarande att han har en framtid i klubben, men hans ringa speltid under hösten talar ganska högt för att så inte är fallet.

Vidare spekuleras det om att Wenger inte alls är färdig med sin januarishopping och den som läst min blogg tidigare drar nog slutsatsen att jag ser detta som någonting positivt. Och tja… kanske det, eller kanske inte det. Det talas om Dortmunds mångsysslare Kevin Grosskreutz som i och för sig både kan spela högerback, central mittfältare och vänsterytter, men som i min mening inte är bättre än de alternativ vi redan har. Skall vi handla in någon spelare just nu skall detta vara någon som går rakt in i startelvan, någon som gör oss avsevärt bättre och det tror jag inte att nämnde tyske hjälpgumma gör. Så jag slår, trots min önskan om att Arsenal skall göras bättre, fast att vi inte skall värva mer nu, att det nu faktiskt räcker. Blir Javi Martinez möjlig att köpa, någon av bröderna Bender till en lämplig summa eller omtalade Schneiderlin plötsligt tillgänglig, ja då skall vi slå till. Och råkar Wenger trampa på en realapp sammanhängande med en versatil striker i världsklass, ja då kommer saken i ett annat läge. Men om så inte blir fallet så skall vi nöja oss med det vi redan har och framför allt säkra det vi redan har.

Gone Joel, gone. Här i Real Betis’ färger. Bild: D&M

I förra veckans Tre transfertankar lyfte jag Francis Coquelins då ännu inte signerade kontraktsförlängning som ett av skälen till att han skall strykas ordentligt medhårs under våren. Nu har nyheten poppat upp att han väntar med att binda sig till klubben tills han vet att klubben satsar på honom, vilket är fullt logiskt med tanke på hur styvmoderligt han blivit behandlad. Wenger behöver, genom ymnigt med speltid, visa att Coquelin är hans föstaval framför herrar Flamini och Arteta och först när den unge fransmannen fått detta klart för sig kommer han vara redo att binda sin framtid till Arsenal. Klubben har hanterat frågan om defensiv mittfältare i allmänhet, och Coquelin i synnerlighet, oerhört klantigt, denna vår av bakbundenhet är en direkt följd av denna klantighet och klubben får nu stå med dumstruten på huvudet och mössan i handen fram till Coquelin känner att han fått vad kärlek han behöver. Otroligt onödigt och hiskeligt klantigt.

En inte helt olik situation hittar vi några steg längre upp i banan där Campbell, Sanogo och Podolski lämnat luckor som många arsenalister önskar Wenger skall fylla med nyinköp. Det gör inte jag. För där klubben klantat sig med Coquelins kontrakt, där har de gjort liknande malör i relation till Chuba Akpoms. Jag säger inte att Akpom är svaret på allas frågor, men han är engelsk ungdomslandslagsman (bland annat tre mål på fem matcher för U20-landslaget), har varit i klubben sedan sex års ålder och är i min mening ett fullt acceptabelt tredjeval på strikerpositionen. Givetvis saknar han erfarenheter av seniorspel, men om Wenger kunde tänka sig satsa på en skadebenägen Sanogo (som andraval efter Giroud) borde han kunna göra något liknande med Akpom.

När så inte blivit fallet så väntar, så klart, även Akpom ut sitt kontrakt i väntan på hugade spekulanter eller på realiserande av guldkantade locktoner från Wenger. Det har talats om att Dortmund, om ett par holländska klubbar, men även att Liverpool har erbjudit honom kontrakt till sommaren och min känsla är att Akpoms framtid i Arsenal hänger på en skör tråd. En tråd som är tvinnad av lika mycket framtidslöften som given speltid i nuet. Precis som i Coquelins fall skall Akpom få speltid under våren, dels för att visa om han har kompetens nog att spela i Arsenal eller inte, men också för att det är speltiden som kommer avgöra om han skriver på nytt kontrakt eller inte med klubben. Och det önskar jag att han gör.

Så här står vi då med en förmodat ny mittback och med en 17-årig defensiv mittfältare. Vi har sett tre anfallare lämna a-truppen för utlåning och vi har samtidigt sett en så gott som hemvävd defensiv mittfältare komma från ingen stans för att göra det både Flamini och Arteta misslyckats med under hösten. Men vi sitter också med Debuchy långtidsskadad, Jenkinson utlånad och med en Hector Bellerin som även han har ett kontrakt som går ut i sommar. Där klubben haft samma kortsiktstänkande, där även Bellerin redan nu kan förhandla med andra klubbar och där även Bellerin måste övertygas om att förbinda sig och sina mest vitala utvecklingsår till klubben.

Köper vi spelare på Bellerins, Coquelins eller Akpoms platser så kommer vi självklart förlora dem utan ersättning till sommaren, varför eventuella inköp måste vara klart mycket bättre än dessa spelare och därför legitimera dessa spelarförluster. Finns dessa spelare tillgängliga med en vecka kvar på ett januarifönster? Kan vi vara säkra på att dessa spelare acklimatiserar sig snabbt nog för att generera mer spelmässig kvalité än ovan nämnda spelare för klubben och kan vi tänka oss att Wenger är villig att betala de summorna pengar som skulle bli aktuella för att handla spelare rakt in i startelvan? Jag tror inte det, det skulle kunna hända, men jag tror inte att det gör det. Och därför vill jag säkra Coquelins och Bellerins, men även Akpoms framtid i Arsenal. Och om så skall bli fallet så räcker det med gjorda inköp redan nu. Skall vi vara trovärdiga som en storklubb som plöjer ned miljontals pund i en akademi som skriker efter uppmärksamhet och framtida prospekt, så måste vi skydda och värna om det vi har, och då räcker det med inköp nu.