Ett sista försök att rädda veckan

Under denna hektiska vecka har vi arsenalister fått vara med om att först avrunda föregående vecka med att tappa en sen 1-0-ledning till kryss hemma mot Everton och då se sjupoängsförsprånget i ligan bli till fem. Vi har sett våra hjältar vara blekare än blekast mot Napoli och genom sin insats, eller snarare brist på insats, se platsen som gruppetta, och såldes en tacksam åttondelsfinal, få vingar och segla över till Tysklands industriella hjärta. Och vi har som en följd av detta fått se de potentiella motståndarlagen i den kommande åttondelsfinalen bli PSG, Real Madrid, barca, Atletico de Madrid och Bayern München.

Jag bloggade tidigare i veckan fram formen XXX som en upprättande rad inför veckans avslutning, men när vi nu åker till Manchester för att möta ligans bästa hemmalag, de ekonomiskt spjutspetsdopade shitty, ja då ser det f-n i mig inte så kul ut. Om jag, före matchen mot Napoli, var nöjd med ett kryss på lördag, tror jag tyvärr att vår usla vecka behöver sig en bättre avslutning än ett kryss, om vi skall kunna gå in i jul- och nyårshelgerna utan allt för krökta nackar och utan allt för många olyckskorpar kraxande över våra huvuden.

Jag är fortfarande så oerhört besviken över vår rakt igenom lama insats mot Napoli, så jag får verkligen stålsätta mig för att ge en någotsånär verklighetsförankrad startelva, inte falla för kraften i bortstraffning och inte ta ut en elva bestående av Szczesny, BFG, Koscielny och åtta stycken Flaminis. Jag måste tålsätta mig för att inte skriva en massa oövertänkta elakheter om spelare som jag tycker gjorde underkända insatser i onsdags, eller skriva in deras namn i forumets transfertråd för att, på något magiskt sätt få Wenger att se det som jag, så klart, länge har sett.

För i en borta match mot shitty behöver vi vara så optimerade som vi bara har möjlighet att vara. Ingen som följer Premier League behöver väl någon redogörelse för alla de aspekter av svårigheter vi kommer att stå inför och ingen som läser denna blogg behöver väl fler argument som talar för matchens oerhörda betydelse, i realitet såväl som på symboliska plan. Jag var tidigare nöjd med ett kryss och jag är fortfarande, på ett plan, nöjd om vi lyckas stjäla med oss en poäng på lördag. Men jag hoppas, jag hoppas på annat och jag hoppas på mer. 

Jag hoppas så evinnerligt att vi lyckas stå emot deras oändligt rörliga spel, hålla rent framför backlinjen och dessutom lyckas göra ett mål eller två. Att all den viljelöshet, den arrogans och den nonchalans vi visade i onsdags är förbytt till aggressiv exakthet, till klinisk precision och till enorma mått av visad vilja. Att vi använder alla vår inneboende kreativitet till att faktiskt skapa målchanser, chanser som vi sedan omsätter i gjorda mål. Att vi lämnar Napolimatchen, som irriterande parantes, bakom oss och visar att Arsenal är någonting helt annat än en tappad hemmaledning mot Everton eller en inflammerande ickeinsats i Neapel. Utifrån rådande omständigheter skall vi ställa upp med följande startelva:

Szczesny
Sagna/Jenkinson – Mertesacker – Koscielny – Monreal
Flamini – Ramsey – Özil
Wilshere – Giroud – Rosicky

Nu måste den här mannen börja göra mål även på andra ställen än på Emirates. Bild från Flickr.com: ”JAG”

De Fem Där Bak: Nu talas det om ett sent hälsotest för Sagna och vi hoppas, självklart, på att han är nyter nog att spela, men i hans eventuellt fortsatta skadefrånvaro är Jenkinson högerback i en linje som faktiskt bör få sin korrigering även till vänster. Jag vet att man inte skall rotera mer än nödvändigt i en annars fungerande backlinje, men jag tycker Gibbs har sett lite frånvarande ut de senaste matcherna. Han har missat mer, stått lite mindre rätt och överlag varit lite, lite sämre. I relation till att vi i Monreal har en av ligans bästa back up, är jag inte rädd att ställa över Gibbs till förmån för just Monreal. Inte för att Gibbs nödvändigtvis är kass, utan för att Monreal är bra.

Mittfältet: Ramsey var inget vidare när han kom in i onsdags, men Ramsey en central mittfältare som är tämligen usel när han tvingas spela ur position. Därför skall han tillbaka till planens centrala delar och därifrån få möjlighet att skapa magi under Flaminis beskydd. Den hetlevrade fransmannen som har kommit att bli en av de fyra, fem första jag vill ta ut till en startelva, är en av få som kan gå in i den här matchen med en god insats med sig från onsdagen. Den goda insatsen kan man inte direkt påstå att Özil har med sig, men jag ser trots det inga skäl att inte han skall starta. Vi vet vad han kan, vi vet att han varit på väg tillbaka i god form och vi kan bara hoppas att denna match kan bringa högre grad av motivation till den tyske bollkonstnären.

Anfall: En utvilad Wilshere är för mig självklar i startelvan och i nuläget är det på högerytterposition den platsen är. Detta gör att Walcott, uppenbarligen, inte kan starta vilket jag är lite kluven till. För dels måste vi få igång Walcott, vi behöver hans fart och hans djupledsspringande. Samtidigt är han mer endimensionell än Wilshere och Wilshere har också, bortsett från i Evertonmatchen, varit väldigt bra på sistone och är således tämligen svår att peta.

En variant skulle vara att sätta över Walcott på vänsterytterplatsen, där hans skottfot skulle komma in i banan och där han med sin fart skulle kunna slå om och, i anfallsspelet, indirekt fungera som forward i ett 4-4-2. Den tanken lockar mig något oerhört, men väljer ändå det tidiga inhoppet för Walcott, som således får stå tillbaka för en Rosicky/Gnabry-typ. Båda dessa sistnämnda är spelare som normalt sett är bra på att komma fram med bollen i fart. Rosicky hade ingen höjdarmatch i onsdags och Gnabry har fallit i ordningen och inte fått spela på ganska länge, så där tror jag Wenger väljer att satsa på Cazorla. Men jag skulle föredra en Rosicky eller en Gnabry.

Matchen och resultatet: Shitty vilade både Agüero, Negredo och Touré mot Bayern, men tog ändå en högst meriterande seger mot ett, förvisso i princip redan gruppsegrande, tyskt mästarlag. Med Kompany tillbaka i backlinjen är den en högst svårforcerad borg och shitty är, spelare för spelare/namn för namn, så nära en komplett spelartrupp man i den verkliga världen kan komma. Till detta har de den nämnda hemmaformen, varför absolut ingenting talar för oss i denna match.

Vi kommer till matchen tröttkörda och förlorande, medan de kommer utvilade och med vinst i ryggen. Således borde ett eventuellt oavgjort resultat vara drömmen, men jag när ändå någon stans drömmen om att lördagens match skall rädda denna sorgliga Arsenalvecka, ge oss kraft inför jul- och nyårshelgen och ge oss den upprättelse vi så desperat behöver. Jag slår därmed fast att jag är nöjd med ett kryss, om det vilar på en sen kvittering, men hävdar, mot alla odds, att vi vinner med 2-0. Häpp!