Jag avskyr att behöva säga det
tor 26 feb 2015 kl 08:30
…men det var precis det här som jag varnade för. Jag bad om en tät mittfältstrio, om ett lågt sittande försvarsspel och om att prioritera defensiven först. Jag varnade för Monacos tighta försvarsbox och farliga omställningar, särskilt i relation till en statisk bollinnehavsfotboll från Arsenals sida. Jag bad om lite taktisk finess, om att lura upp det kontringsskickliga Monaco med en låg försvarslinje för att sedan själva slå om snabbt och jag önskade slippa en lika menlös som självdestruktiv possessionsfotboll. Och vad fick vi se? Ja, vad fick vi se? Och hur i hela friden kunde det som skedde få ske?
Ännu en gång gick Arsenals spelare, för vilken gång i den till synes oändliga ordningen, ofärdiga ut i en så kallad stormatch. Ännu en gång blev Arsenal så taktiskt bortkollrade, utmanövrerade och tillintetgjorda och ännu en gång fick vi lämna matchen med svansen mellan benen. Ännu en gång fick vi höra Wenger skylla ifrån sig på spelarna, att de inte var mentalt stabila och att deras individuella misstag var det avgörande. Han har absolut en poäng här, för spelarna visade föga inställning och de individuella misstagen stod som spön i backen -allt från Mertesacker i försvaret till Giroud i anfallet, men det taktiska suicidet det får Wenger ta på sig.
När jag såg city möta barca med ett vidöppet 4-4-2 såg jag ett taktiskt självmord från Pellegrinis sida, men om Pellegrini gjorde fel, så gjorde Wenger igår dubbelfel. Om en dreglande fotbollslallare som yours truly, i en sk-ten supporterblogg, kan räkna ut matchens potentiella fallgropar dagarna före, hur kunde Wenger då gå vilse så kapitalt? För han måste ju haft en plan, han måste ju haft en tanke med sitt formerande av laget och han måste ju ha haft en idé om hur Monaco brukar spela och vad som mot det spelsättet vore bästa taktik. Eller? Hade han inte det? Och hur tänkte han i så fall? Gårdagen var nämligen en enda lång orgie i naivitet, av dumhet och av oskärpa.
Jag hade förberett allt, men nu kommer inte ens det att räcka. Bild: Soffpotatismanager-D&M
Koscielny, Cazorla och kanske Sanchez kan lämna matchen med viss ära i behåll, resten var bara bedrövliga. Giroud hade sex avslut, noll gick på mål och han hann missa öppet mål innan han togs av banan. Welbeck gav Bellerin ungefär noll % understöd, sökte sig bara in på sin önskade plats där han mest stod i vägen för Giroud och Özil. Mertesackers insatser som en fjärdedel av en backlinje högre än chelseas under AVB fick John Terry att se smått atletisk ut. Özil gick och gömde sig helt när laget behövde hans kompetens som mest och Bellerin försökte trumma igång ett kantspel mot den oerfarne juniorvänsterbacken men kunde, helt övergiven av den centrumkåte Welbeck göra föga och ingenting. Så visst hade Wenger en poäng när han, på presskonferensen, satt och lät hela ansvaret för förlusten landa på spelarna.
Visst gjorde spelarna misstag så det räckte och blev över, men var i hela h-vette fanns laget Arsenal? Var fanns kollektivet och var fanns den gemensamma strävan som gör helheten så mycket större än summan av delarna? På pappret hade vi en till tio elftedelar perfekt uppställning och endast en, kanske två om vi är generösa, av Monacos spelare hade kunnat tänkas ta plats i Arsenal. Inför åttondelsfinalerna fick vi bästa möjliga lottning, Monaco saknade nästan en halv startelva när matchserien väl skulle blåsas igång och det vi kunde få ut av det hela var 3-1 i baken. Så hur kunde så kompetenta spelare producera så pinsamt lite? Hur kunde så många bra spelare vara så dåliga? Hur kunde ett lag så namnkunnigt som Arsenals släppa in tre mål hemma och lämna matchen med ett, om vi skall vara ärliga, ointagligt gap?
Dessa frågor skulle inte behöva ställas och svaren är sannlikt lika många som Arsenal har följare. För ännu en gång är vi som sämst när det gäller, ännu en gång faller vi isär till elva smådelar isärpillade av taktiska motståndare och ännu en gång är vi katatonsikt oförmögna att få ihop dessa elva till en enhet. Ännu en gång saknas kraften, viljan och cynismen. Ännu en gång skriker naivitetens dumstrut oss högt rakt upp i ansiktet och ännu en gång fintar motståndarnas manager Wenger upp på läktaren. Man trodde att bortavinsten mot city var ett trendbrott, nu ser den bara ut som undantaget som bekräftar regeln. Vi står ännu en gång, för vilken gång i ordningen, i skamvrån med brallorna nere. Kuvade, krökta och brutna. Återigen, ännu en gång. Hur i h-vette kunde det gå så här illa?
Kommentarer
- Logga in för att kommentera
- Logga in för att kommentera
Illamående från igår ligger kvar när man vaknar på morgonen..och det man hör i eka i huvudet är som du skriver: hur i h-vete kunde det gå så här..??
Kan analysera sönder sig men hur jag än vrider på det så är det bara att inse faktum. Vi luras in i en falsk säkerhet när laget har tagit några segrar, klättrat upp på tredje platsen och kanske kanske kan vi komma ikapp City. Å sen BOOOM, rätt ner i källaren igen. 9 st alibi spelare joggar omkring på den finaste av arenor, Champions League!! Vad i hela friden??? Var finns stoltheten? Vart finns viljan??
Det händer om och om igen. Och jag känner mig lika lurad varje gång. Faan, jag gick på det igen!!
Vi har inte haft en ledare sen Vieira styrde slagfältet, ingen krigare sen Freddies glansdagar..
Nu vinner vi säkert på Söndag och allt är som vanligt, men jag tänker inte låta mig luras längre..
Om du inte kommer ihåg det har det aldrig hänt...
- Logga in för att kommentera
javisst kommer vi att vinna nästa match i ligan och kanske några till innan vi blåser omkull rejält igen. Så kommer det se ut år efter år. Tills vi får en matchcoach värd namnet.
Adam
- Logga in för att kommentera
Jag vill se hög energi fotboll igen! Vet inte vad vi håller på med längre?
Jorge Sampaoili?
Football - Created by the poor, stolen by the rich...
- Logga in för att kommentera
"Om Pellegrini gjorde fel, så gjorde Wenger igår dubbelfel." Där sammanfattar du veckans CL-omgång ganska bra tycker jag.
Be excited!
- Logga in för att kommentera
Håkan// Vi har en manager vi som klubb har så mycket vackert att tacka för, som har revolutionerat både sporten i stort och Arsenal från grunden. Men ibland känner man att han står kvar där han en gång stod. Vid sin fantastiskt välutformade spelartrupp som var ett självspelande piano, långt före oljemiljardärer dök upp och ritade om kartan. Och långt före cyniska taktiker insåg hur man manövrerar bort idealistiska fotbollsvisionärer. För numera råder inga undringar om hur Arsenal skall spela och hur man besegrar dem/oss. Alla vet. Och jag är så j-la trött på att ständigt bli den vackre förloraren.
Tomas Horvatic// Precis. Ännu en gång luras vi att tro att det räcker med att vara bra bollspelare, att ha en startelva fylld med vackra namn på kreativa bollspelare. Men att få dem att fungera ihop, att ha en taktik som gör spelarna bättre och laget obrytbart… nej det har vi inte. Vi blir lurade och kanske blir även spelarna lurade. ”Vi i Arsenal är så bra att vi inte behöver cynisk taktik, vi är så bra med bollen att vi inte behöver ett fungerande spel utan den och vi är så bra så att vi inte behöver vinnlägga oss och krama ur oss de där sista 2-3 %”. Typ.
Och visst är Vieira saknad, kanske inte så mycket som spelare, för jag tycker Coquelin (nej, jag kallar honom inte den nye Vieira!) gjorde en bra match igår, men som person, som ledare (som du är inne på) och som härförare. Någon som utstrålar att det inte är okej att förlora, att det inte är okej att ligga på en 95% nivå när du kan tömma dig helt på 100 och att det inte är okej att skrumpna ned i gamnacke när laget behöver just DIG som mest.
Platini// Ja. Hur paradoxalt det, med tanke på FA-kupvinsten i våras, kan kännas så är vi idag själva antitesen till ett kupplag. Vi är jämnbra och lunkar på rätt bra mot de halvbra lagen. Men när vi möter lag vars tränare är mer slipade än Paul Lambert, Alan Pardrew eller Tim Sherwood, ja då flyger vi all världens väg. Svisch så flög Arsenal rakt in i fällan. Ännu en gång.
George Adams// Ja, var tog energin vägen? Oavsett om den var Vieiras kamp, Freddies löpningar eller Henrys dödande avslut, vad är de olika energiformerna idag? Sanchez, Coquelin och Koscielny, ja, kanske Cazorla med boll, men annars nada. Sampaoli? Simeone? Tja… Där skulle vi i varje fall få energi. Och varken Chile eller Atletico skulle ju vara så slaknande, så tafatta och så alibijoggande som vi var igår.
Jonas S// Jag klankade ned på Pellegrini i tisdags, men märkte igår att de misstag han gjorde mot barca inte var någonting mot de som vi gjorde mot Monaco. För där barca har sin akilleshäl just i försvaret där är Monaco som bäst när de försvarar. Och där barca har en offensiv i världsklass där gav vi bort initiativet och helt enkelt gjorde Monaco så otroligt mycket bättre än vad de är genom vår uselhet, mentala skörhet och taktiska dadaism.
- Logga in för att kommentera
Egentligen har jag gett upp när det gäller detta lag med denna trupp. Jag tycker ändå att detta är det Arsenal som man egentligen ska förvänta sig av Arsenal. Varför då? Jo, för om detta är en kultur i Arsenal som har skapats av att 4:e platser är lika med PL-mästare, så kommer kulturen att bli därefter, kulturen ser ut att ha blivit så. Dvs alla har varit nöjda de 10 senaste säsongerna med en 4:e-plats. Bara vi nått till CL.
Där har man en stark kulturbärare, dvs 4:e platser som alla har varit så fokuserade på, klubben levererar ekonomiskt, så att ledningen kan plocka ut de summor de är intresserade av, de anser att vi behöver inte göra så mycket mer än så.
Vad innebär det och vilka signaler sänder man från högsta ledningen när man är beredd att ge en ledare ytterligare förtroende och en superlön bara 4:e platser nås? Spelarna fogas in i den kulturen, dvs man behöver inte vinna alla matcher, man vet att alla är nöjda i Arsenal med en 4:e plats i PL.
Vad får man för inställning hos spelarna? Ja självklart är -att huvudsaken vi når en 4:e plats så är alla nöjda. Hur ska man då kunna skapa en vinnarkultur i en välmående klubb där alla är nöjda med det som ges för dagen?
Signaler om stolthet och ambitioner kommer på skam. För allvarligt talat, inför hur många ligastarter har vi fått höra från ledning och spelare -att nu ska vi slåss om PL-segern och lika många gånger har vi sett Arsenalspelarna jubla i klungor i slutet av säsongerna när 4:e platsen i PL blivit säkrad och vi alla supportrar har anpassat oss till ett evigt godkännande -att det var väl ändå bra med ytterligare en säsong i CL.
Vi som då tror på mer än det, vad ska vi göra? Är vi alla naiva som glömt bort att ägaren i första hand ser till det ekonomiska och inte det sportsliga? Ska vi alltid vara lika stolta och glada när vi ser detta dyra lag stå i klungor och jubla över en 4:e plats eller en ynklig FA-cup seger, i en cup som de stora lagen börjat välja bort?
Vilken är Arsenals verklighet och ambition? och vilken verklighet och ambition har vi som anhängare till denna underbara klubb?
Går dessa verkligheter och ambitioner att förena?
- Logga in för att kommentera
gunsmoke// Ajajajaj. Det du skriver är så smärtsamt. Det är förvisso sant och jag delar din åsikt till hundra procent. Men du sätter, eller snarare trycker du stenhårt, fingret på en så smärtsamt öm punkt. Den att klubben styrs av personer som fullständigt skiter i hur det går för laget sportsligt. Att de gärna förlänger och ger en massiv lön till en tränare som år efter år uppfyller precis de krav de ställer, att ta sig till kassakossan Champions League.
Det gör oerhört ont att läsa din kommentar, gunsmoke. Och jag skulle så gärna vilja argumentera emot dig, hävda att du har fel och att du missat en massa viktiga detaljer som talar emot dina argument och påståenden. Men jag kan inte. Tyvärr. Jag kan bara, hur illa det än gör mig, hålla med och acceptera att Arsenal inte längre är en klubb där vinnandet är en självklarhet, där troféer och pokaler skall inkomma med hög frekvens. Att vi inte bara är ett storföretag som alla andra, utan ett storföretag vars sidoverksamhet, fotbollsspelandet, måste uppnå Champions Leaguekval som sedan tar oss till huvudturneringen, varje år. Varken mer eller mindre.
Och visst är det självklart även spelarna dras med i denna acceptans för det mediokra. Att man får vara så strukturlös, spela så odisciplinerat och så oorganiserat. Att det är okej att alibijogga hem när laget förlorat bollen, att det är okej att slå en pass på i stället för framför spelare i fart och att det är okej att lyfta £100 000 i veckan bara för att man är bra på att springa fort utmed en sidlinje. Klubbens styrande sätter agendan, Wenger förmedlar den och spelarna lever upp till den på planen. En verksamhet helt utan sportsliga ambitioner. Fullständigt vidrigt.
Svaret på din avslutande fråga är, (vilket du redan själv besvarat i din lysande analys), för att vi har världens sämsta o mest självcentrerade matchcoach som manager.
Suck, suck o suck igen.